"Jag har varit med om att fälla Sverige"

2005-08-25 05:27  

När Carl-Henrik Ehrencrona på UD ringde till Elisabet Fura-Sandström en novemberdag 2002 för att höra om hon var intresserad av ett domarjobb i Strasbourg blev hon så förvånad hon måste försäkra sig om att han ringt rätt person. Affärsjuristen Fura-Sandström sa ja till att sadla om till mänskliga rättigheter på internationell nivå.

Uppgiften verkar omöjlig. Det finns 80 000 obehandlade ärenden och antalet växer med 1 000 i månaden.
- Det är en tickande bomb, säger Elisabet Fura-Sandström, tidigare ordförande för Advokatsamfundet, i dag svensk domare i Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg.
Hon sitter med i en arbetsgrupp som lagt ett förslag om en sorteringsfunktion.
- Det är inte rimligt att ett ärende om körkortsindragning eller bygglov hamnar i samma kö som ett som gäller bybor i Tjetjenien vars anhöriga dödats utan att någon utredning gjorts. Men i dag saknar vi ett filter. Den politiska viljan och förmågan att ge oss de verktyg vi behöver finns inte.
Många, även jurister, associerar brott mot mänskliga rättigheter till frågor om liv och död, tortyr, fängelse och förföljelse.
Sådana ärenden finns det också gott om bland de 80 000, inte minst från EU-kandidaten Turkiet som också fällts av domstolen vid upprepade tillfällen.
Andra är av definitivt principiellt intresse, som fallet Kellerman och vägran att teckna kollektivavtal (utförligt referat i Lag & Avtal nummer 10/2004) eller prinsessan Carolines rätt att slippa pressfotografer i sitt vardagsliv. Men förbluffande många handlar om mer triviala saker. Förre moderatledaren Ulf Adelsohn har således hotat att anmäla skatteverket för att få prövat taxeringsvärdena på Käringön där han har sin sommarstuga. Och förra året, mer än två år efter Sigvard Bernadottes död, beslutade domstolen att inte ta upp fallet med hans förlorade prinstitel eftersom detta hände nästan 20 år innan konventionen började gälla i Sverige.
- Men om problemet inträffade innan ett land skrev på konventionen men fortfarande inte är löst kan vi ta upp det, säger Elisabet Fura-Sandström som var med och dömde i ett färskt sådant fall där en av de klagande är en svensk kvinna.
Kärnfrågan gällde i det fallet konflikten mellan det nya Tysklands val att lösa konflikten med gamla orättvisor och medborgarnas krav att inte alla skattepengar skulle gå till gamla synder.
De klagande ansåg att de fått alldeles för lite kompensation för sina exproprierade egendomar som hamnade i den östtyska delen efter kriget. Domstolen kom fram till att det är möjligt att äganderätten blivit kränkt men att det ändå måste gå att sätta punkt någon gång. Det nya Tyskland har demokratiskt kommit fram till ett sätt att lösa dessa konflikter.
- Det kanske inte är den optimala lösningen men ändå tillräckligt bra för att vi inte ansåg oss ha skäl att riva upp den tyska lagstiftningen, säger Elisabet Fura-Sandström.
Vi möts i Europadomstolens rymdskeppsliknande byggnad, ritad av Richard Rogers som även står bakom Centre
George Pompidou i Paris. På andra sidan ån Ill ligger det lika spejsade Europaparlamentet.
Elisabet Fura-Sandströms kontor är stramt och sparsmakat. Några få stänk av färg, annars svart och grått. Ett rum för en minimalist?
- Inte alls. Snarare tvärtom, jag har haft en tendens att låta prylarna ta över. När jag kom hit tog jag kampen, det har gått rätt bra.
Utomhus är det dimmigt och från högtalarna hörs klassisk musik på svag volym. Det känns som en bra miljö för att tänka. Det är det också. Men i början var tystnaden oroande.
- Ingen knackade på dörren, telefonen ringde inte, e-postkorgen var tom. Det var nästan så att jag fick lyfta på telefonluren för att kolla att den funkade.
- På mitt förra jobb, som delägare i advokatfirman Vinge, kände jag mig mer som en jagad trafikledare. Nu när jag kommit in i jobbet här i Strasbourg är det ju inte sådär tyst längre. Men ofta sitter jag här, ensam med mina ärenden. Jag gillar det. Det är som att komma tillbaka till juridikens kärna. Att ha tid att tänka färdigt är ett privilegium.
Något egendomligt tycks det ändå att en svensk advokat, specialiserad på affärsjuridik, nu sitter som domare i Europadomstolen.
När Elisabeth Fura-Sandström fick erbjudandet om domartjänsten satt hon i bilen och fick veta att hon måste lämna besked snabbt.
- Men jag fick veta att jag inte kunde vara säker på att få jobbet även om jag sa ja. Hela processen tog ett halvår och innan den var klar kunde jag inte säga något på jobbet. Det var rätt pressande.
Hade frågan kommit tio år tidigare hade svaret kunnat bli ett helt annat. Men nu var tiden rätt. Sonen Henrik var vuxen, maken Anders är författare och historiker och inte hundraprocentigt bunden till Sverige. Elisabet Fura-Sandström var 49 år och insåg att hon aldrig skulle få ett lika fint erbjudande igen. Mänskliga rättigheter och internationella frågor har alltid intresserat henne och efter några år på Vinges Pariskontor förstod hon sig på den franska byråkratin och arbetsplatskulturen.
- Det där har jag haft oerhörd nytta av även om jag fortfarande uppfattas som konstig ibland. När jag går och hämtar kaffe även till sekreterarna händer det att kollegorna frågar om jag "leker mamma" nu igen.
- Det är en manlig värld, bara elva av 43 domare är kvinnor.
En karta bakom skrivbordet visar det område som domstolen täcker. Efter Berlinmurens fall har medlemsantalet exploderat. I dag gäller konventionen i 46 stater med 800 miljoner invånare. Många av de nya, som Ryssland, Moldavien, Ukraina och Azerbadjan, har ingen demokratisk historia.
- De ursprungliga medlemmarna hade en mer eller mindre obruten tradition av rättsstatliga demokratiska principer. Men nu har vi många länder som aldrig haft ett oberoende rättsväsen, som inte haft oberoende domare och domstolar.
- Det är klart att det blir problem. Man kunde valt en annan väg, sagt att ni måste visa att ni lever upp till vår standard innan ni får komma med. Men så gjorde man inte.
Under sin första tid i domstolen var Elisabet Fura-Sandström föredragande i ett antal fall från Moldavien. Det var lärorikt att se kulturkrocken på nära håll, att inse att rättsliga begrepp som lagakraftvunnen dom, rättssäkerhet eller juridisk stabilitet inte betyder samma sak som hos oss.
- Nyligen har Moldavien blivit fällt för brott mot yttrandefriheten. President Vorinins reaktion var att nu var det viktigt att ta reda på vilka domare som fattat det beslut som lett till att landet blivit fällt. Sen skulle man ta itu med dem! Det är ju som att skjuta pianisten.
Konkurs är ett annat begrepp som betyder en sak för västerländska jurister och en helt annan i de forna sovjetstaterna.
- Syftet med ett konkursinstitut är ju att stoppa ett projekt för att de som satsat pengar i företaget eller som jobbar där inte ska drabbas av ännu större förluster. Så fungerar det på pappret även i Ryssland. Men i verkligheten kan konkursbolag mycket väl leva vidare. Ta bara Yokos-affären, den är fullständigt obegriplig för en västerlänning.
Det har hänt att Elisabet Fura-Sandström fått jäva ut sig från svenska mål. Men bara för att hon haft anknytning till fallen, inte för att hon är svensk. Som domare representerar hon alla som bor eller vistas i de länder som är medlemmar.
- Jag har varit med om att fälla Sverige och det kommer jag säkert att uppleva fler gånger.
En känslig sak som domstolen har att hantera är avvisningen av apatiska flyktingbarn. Bara under årets första två månader har domstolen avbrutit åtta svenska avvisningsprocesser.
Det franska slöjförbudet ligger också som ett ärende hos domstolen. Och fortfarande är det oklart hur den turkiska staten ska agera när det gäller PKK-ledaren Abdullah Öcalan som enligt domstolen inte fått en rättvis rättegång.
- Det är det som är så fascinerande, variationen är så enorm. Med risk för att låta patetisk så känns det att vi jobbar för en bra sak. Den inställningen genomsyrar hela huset, till och med vaktmästarna känner så. Det gillar jag.

Fakta

Hur bibehålla kvaliteten?
Elisabet Fura-Sandström, 51 år, svensk domare i Europadomstolen för mänskliga rättigheter.
Kommer från Stockholm.
Familjen består av maken Anders och
vuxne sonen Henrik.
När hon är ledig läser hon böcker, lyssnar på musik och sportar, gärna genom att spela tennis.
Bor i lägenhet i Strasbourg och bostadsrätt på Kungsholmen i Stockholm.
Tjänar tillräckligt.
Senaste film var det franska relationsdramat Lemmel.
Den största utmaningen i jobbet är att hålla jämna steg med inflödet av nya klagomål med bibehållen kvalitet i domar och beslut.

Mer fakta

Kortkort om konventionen
Ingen får diskrimineras på grund av ras, kön, religion, nationell eller social härkomst eller därför att hon eller han tillhör en minoritet. Alla har rätt till yttrande- och föreningsfrihet, religionsfrihet, privat- och familjelivets helgd och till en rättvis rättegång. Äganderätten är också skyddad i konventionen.
Alla som är medborgare eller vistas i något av de 46 länder som skrivit under konventionen har rätt att få sin sak prövad av Europadomstolen, dock först efter att ha uttömt möjligheterna i det land som berörs. Varje medlemsland har en domare.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer