"Kanske har ministern också mejlat Språkrådet"

2022-02-23 18:40 Calle von Scheele  
Calle von Scheele är frilansjournalist och fotograf, verksam i Paris. Han arbetar för svenska tidningar, däribland Lag & Avtal och Arbetarskydd.

KRÖNIKA. Frilansjournalisen Calle von scheele resonerar över språkbruk och politisk retorik när arbetsmarknadsministern säljer in en för Socialdemokraterna smärtsam reform.

Den dräkt som arbetsmarknadsminister Eva Nordmark bar när hon höll sin kanske svåraste presskonferens någonsin hade samma röda ton som den socialdemokratiska rosen. Förmodligen var det en mycket medveten signal denna sommardag i juni förra året när hon presenterade förslagen i LAS-paketet.

En av de mest smärtsamma punkterna för Socialdemokraterna i det nu överspelade januariavtalet var reformeringen av arbetsrätten och införandet av väsentligt fler undantag. LO, arbetarrörelsens fackliga gren, var missnöjt, splittrat och bar på mycket ilska över förslaget.

Ministern behövde ett bra argument, som sålde in uppgörelsen till allmänheten. Inte minst behövde hon lugna alla de LO-medlemmar som tyckte sig se anställningstryggheten fara all världen väg.

Några minuter in i presskonferensen kom det argumentet:

”Vi kan idag presentera den största reformen på svensk arbetsmarknad i modern tid.”

Fler personer än jag måste ha höjt på ögonbrynen. Åtskilliga av oss levde på 1970-talet när lagen om anställningsskydd, Las, förtroendemannalagen, FML, och medbestämmandelagen, mbl, infördes. Anställningsskyddet blev lagstadgat och arbetslivet skulle demokratiseras.

Till skillnad från de flesta andra kunde jag som journalist ställa en fråga till ministern på presskonferensen. Var verkligen denna förändring, fler undantag i Las och ökade möjligheter till vuxenstudiemedel, det så kallade omställningspaket, en större reform än de nya arbetsmarknadslagarnas intåg på 1970-talet?

– Ja, jag är själv född på 1970-talet så jag tänker att det inte är så modern tid längre, svarade Eva Nordmark.

Plötsligt kände jag att min barndom på 1960-talet och ungdom på 1970-talet tillhörde en historisk omodern tid. Snopet!

Efter en joggingtur, som bekräftade för mig att jag ännu inte behövde stödja mig på kryckor av åldersskäl, mejlade jag Språkrådet. Vad betyder satsen ”i modern tid” och har den en annan betydelse när jag som är äldre än ministern använder orden?

Jag tvingas inse hur diffust begreppet ”i modern tid” år. En vanlig betydelse är ”på senare tid, ”så ofta jag kan minnas”. Men majoriteten av användarna menar nog tiden efter den industriella revolutionen eller tiden efter det demokratiska genombrottet, förklarar Språkrådet och säger sig förstå min frustration.

Sammanhanget avgör i de flesta fall vilken tolkning som är rimlig. Jag blir även upplyst om att det inte borde vara någon skillnad om jag eller min 28-åriga dotter svänger oss med uttrycket. Vi skulle båda kunna syfta på vad som hänt sedan 1800-talets slut och framåt.

Kanske har ministern också mejlat Språkrådet. När hon för någon månad sedan presenterade lagrådsremissen för Las-paketet hade hon modifierat uttalandet: ”Detta är den största trygghets- och frihetsreformen på svensk arbetsmarknad i modern tid”.

Åter börjar tankarna snurra i min hjärna. Var inte kombinationen av slopad sambeskattning 1971, utbyggnaden av barnomsorgen och kvinnornas stora inträde på arbetsmarknaden under 1970-talet en väldigt stor frihetsreform, åtminstone för kvinnorna? Eller slopandet av statarsystemet 1945, eller…

Detta är en krönika. Eventuella ställningstaganden är skribentens.

          

Calle von Scheele

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna