”Orättvis bild att vi har större problem än andra”

Trots att scenkonstom­rådet är en liten bransch går känslovågorna ofta höga, både från dem som arbetar i branschen och allmänheten.

Er bransch hamnade rejält i stråkastarljuset efter SVT:s dokumentär om sångerskan Josefin Nilsson, som blev misshandlad av en känd skåde­spelare, då verksam vid Dramaten. Visste ni något om läget på teatern före medie­drevet?

– Jag kan ge ett allmänt svar, eftersom jag inte vill uttala mig om enskilda medlemmar. Självklart hör vi ibland om saker som sker i branschen. I Metoo-debatten kom det upp en del gamla fall. Det finns regler kring hur man utreder sådana ärenden. Sedan kan det finnas önskemål om andra åtgärder, men det är inte alltid arbetsrättsligt möjligt.

... som att det inte går att utestänga en tidigare straffad person?

– Ja, man kan till exempel inte bli avstängd från en bransch på livstid. Däremot måste man titta på arbetsmiljön här och nu. Den kan såklart påverkas av historien. Det är något som varje arbetsgivare måste bedöma.

Vad minns du från dagen då #Tystnadtagning manifesterades?

– Att vi lade allt annat åt sidan på kansliet. Samma dag som publiceringen var i Svenska Dagbladet togs kontakter mellan vår vd och Teaterförbundets förbundsdirektör. Inom en vecka hade vi satt upp ramarna för samarbetet med Teaterförbundet. Vi hade en gemensam syn både på att frågan var viktig och hur vi ville arbeta med den.

Ni tillsatte 2017 en partsgemensam kommission mot sexuella trakasserier, men problemen kvarstår. Vad måste till?

– Vi kan tycka att det är en orättvis bild att vi skulle ha större problem än andra. Så tror vi inte att det är. Det här är inget man ändrar på bara några år. Det gäller att vara tålmodig och uthållig.

Kommer dessa frågor att finnas med i avtalsrörelsen?

– Nej, det tror jag inte. Vi har redan allt skriftligt på plats. Det finns policys och riktlinjer i nästan alla verksamheter och man kan lagen. Men de är några av våra viktigaste arbets­givarstrategiska frågor. Det här ändras inte genom att skriva kollektivavtal. Det är ute i verksamheterna som det långsiktiga arbetet måste upprätthållas.

Vd:n på Stockholms stadsteater, Benny Fredriksson, tog sitt liv efter ha blivit utsatt för ett mediedrev. Hur ser ert chefsstöd ut?

– Vi finns tillgängliga för att stötta våra medlemmar både i arbetsmiljöfrågor och kring arbetsrätt. I den här typen av situationer är det styrelsen som ska stötta vd:n.

Men gör ni inget från centralt håll?

– Jo,absolut. Vi arrangerar till exempel träffar för vd:ar tillsammans med en samtalsledare. Träffarna är till för att ventilera problem, möjliga lösningar och hur man i branschen kan stötta varandra. Alla våra utbildningar innehåller en del om sexuella trakasserier och diskriminering. I februari lanserade vi vår nya arbetsgivarguide, där arbetsmiljöfrågorna fått större utrymme.

Från och med nästa år får till exempel dansare och sångare inte längre lägre pensionsålder. I stället erbjuds de omställningsstöd via den nya stiftelsen SOK. Hur lyckades ni parter komma överens?

– En förutsättning var att det kom ett regeringsbeslut om att avskaffa det gamla pensionssystemet och finansiera det nya. Vi hade en totalkostnad på 300 miljoner kronor för branschens pensioner, som skulle förhandlas ner till 180 miljoner. Det var tuffa förhandlingar. Alla parter är väldigt stolta över resultatet och med vårt avtal som ger tre års omställning med 90 procent av lönen.

Politikerna har gjort en överenskommelse om flexiblare turordningsregler. Behövs de?

– I vår bransch har vi delvis löst det. Vi har specialregler i vårt kollektivavtal som innebär att man kan frångå turordningsreglerna vid arbetsbrist för konstnärlig personal.

Vad blir ert fokus i avtalsrörelsen?

– Arbetstiderna och upphovsrättsregleringar är högt prioriterade. Sedan har vi vår egen variant av ”hamnkonflikten”, där vi har två olika förbund som båda företräder musiker, LO-anslutna Musikerförbundet och TCO-förbundet Symf.

Hur ser du på det?

– Det har på senare tid skapat problem, efter­som det inte finns någon gränsdragningsöverenskommelse. Framför allt har det märkts i avtalsrörelserna. Det är svårt att utveckla kollektivavtal om vi har två motparter som inte är överens.