Är svensk rätt förenlig med bemanningsdirektivet?

2022-05-11 18:04 Erik Sinander  
Lag & Avtals EU-rättsexpert Erik Sinander är jur. dr på Stockholms universitet. Foto: Staffan Westerlund

KOMMENTAR: Under förutsättning att Las-förändringarna träder i kraft senare i år kommer det inte längre råda ovisshet om svensk rätt är förenlig med direktivets krav på åtgärder mot missbruk av flera på varandra följande uthyrningar.

Av EU-domstolens dom i målet Daimler (C-232/20, EU:C:2022:196) står det klart att bemanningsdirektivet kräver att uthyrning som huvudregel är tillfällig. Det står därmed klart att tysk rätt är oförenlig med EU-rätten, eftersom det i tysk rätt inte hade vidtagits åtgärder för att förhindra missbruk i form av flera på varandra följande uthyrningar till samma kundföretag.

Mot bakgrund av den aktuella domen kan man fråga sig vilka åtgärder som vidtagits i svensk rätt för att förhindra sådant missbruk.

Bemanningsdirektivet är i svensk rätt i huvudsak genomfört i lag (2012:854) om uthyrning av arbetstagare. I den lagen finns det dock inte någon bestämmelse som uttryckligen hindrar flera på varandra följande uthyrningar till samma kundföretag eller någon bestämmelse som på något sätt föreskriver att uthyrning ska vara tillfällig. För den som först har läst EU:s bemanningsdirektiv förefaller det märkligt.

I artikel 1 i direktivet föreskrivs nämligen att det är tillämpligt när någon hyrs ut ”temporärt” till ett kundföretag. Vidare följer uttryckligen av artikel 5.5 att medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att undvika missbruk av bemanningsarbete och särskilt för att förhindra att någon hyrs ut genom flera på varandra följande uppdrag.

I förarbetena till den svenska bemanningslagen avfärdades att artikel 5.5 skulle kräva åtgärder i lagstiftningen (se prop. 2011/12:178 s. 46). Slutsatsen motiverades med det anmärkningsvärda och overifierbara påståendet att ”[i] den rapport som upprättats inom den av kommissionen inrättade arbetsgruppen för genomförandet av bemanningsdirektivet har en representant för kommissionen förklarat att om likabehandling tillämpas omedelbart är det inte nödvändigt att vidta några åtgärder för att förhindra kringgående av bemanningsdirektivet”.

Också i SOU 2011:5 som var den utredning som föregick propositionen avfärdades att direktivet skulle kräva någon som helst begränsning i tiden (SOU 2011:5 s. 159). I stället menade utredaren att den engelska termen ”temporary agency work” endast var det engelska begreppet för uthyrningsarbete. EU-domstolens aktuella dom visar att de svenska förarbetena vilade på ett missförstånd och att svensk rätt därmed sannolikt är oförenlig med bemanningsdirektivet eftersom det saknas åtgärder för att undvika att uthyrning blir permanent.

Under förutsättning att Las-förändringarna träder i kraft senare i år kommer det dock inte längre råda ovisshet om svensk rätt är förenlig med direktivets krav på åtgärder mot missbruk av flera på varandra följande uthyrningar. I den föreslagna 12 a § följer nämligen att arbetstagare som är anställda av bemanningsföretag och som hyrs ut till ett kundföretag i minst 24 månader under en total period om 36 månader ska erbjudas anställning hos kundföretaget.

ERIK SINANDER, EXPERT PÅ EUOCH ARBETSRÄTT, STOCKHOLMS UNIVERSITET

 

Detta är en kommentar

Eventuella ställningstaganden är skribentens.

 

Erik Sinander

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer