Arbetsgivarna: Fackens krav bryter mot industriavtalet

2016-11-24 00:00 Calle von Scheele  

Arbetsgivarna är kritiska till industrifackens konstruktion av lönekraven i 2017 års avtalsrörelse. De beskyller facken för brott mot industriavtalet.

Bryter en låglönesatsning uttryckt i kronor mot industriavtalet?

– Ja, säger Marie Söderqvist, vd Livsmedelsföretagen.

– Det här är inte vad som står i avtalet.

Facken anser å sin sida att arbetsgivarna hårdrar regelverket och är historielösa.

Marie Söderqvist riktar tillsammans med Anders Weihe, Teknikföretagen, och Per Hidesten, Industriarbets­givarna, formell kritik mot hur facken inom industrin utformat sina avtalskrav. Facken kräver löneökningar på 2,8 procent för alla som tjänar över 24 000 kronor i månaden. För varje person som tjänar mindre ska 672 kronor avsättas till den lokala lönepotten. Arbetstagarna vill därmed ha två märken, ett allmänt i procent, ett annat i kronor för de lågavlönade.

Dubbla märken och en låglöne­satsning är inte förenligt med industriavtalets förhandlingsordning, enligt arbetsgivarna. Parternas överenskommelse ska stärka industrins konkurrenskraft och utveckling, och vara löne­normerande på arbetsmarknadens andra områden. Därför måste normen sättas i procent, hävdar kritikerna.

– Om du frågar mig hur tyska livsmedelspriser utvecklats, och jag svarar fem euro, är det ett nonsenssvar. Om du ska sätta en normerande ram eller göra en relativ löneförändring gentemot andra grupper i landet eller i omvärlden kan svaret bara ges i procent, säger Anders Weihe, förhandlingschef, Teknikföretagen.

Marie Söderqvist betonar att löneökningar i kronor blir i procent olika för olika lönenivåer. Facken inom industrins låglönemärke skulle ge mer i procent ju mindre individen tjänar.

– Sedan är det en annan sak att den procentsats som vi kommer överens om i förhandlingarna efteråt kan räknas om i kronor.

Industriarbetsgivarnas vd Per Hidesten uttrycker samma kritik mot de fackliga kraven:

– Två märken är inte förenligt med industriavtalet. Låglönesatsningar är inget som främjar produktiviteten i industrin och inte heller konkurrenskraften, säger han.

IF Metalls ordförande Anders Ferbe försvarar däremot ett tvådelat märke.

– Arbetsgivarna vantolkar industriavtalet som vi bär gemensamt. Vi har tidigare kunnat skriva avtal i både procent och kronor.

Anders Ferbe tar den centrala treåriga uppgörelsen från 2004 som exempel. Den gav första året en löne­ökning på 1,7 procent, men aldrig mindre än 440 kronor i plånboken.

Men är det möjligt att få igenom en låg­lönesatsning?

– Arbetsgivarna skyr låglönesatsningar som pesten. Låglönesatsningen är kanske den enskilt svåraste frågan i den kommande avtalsförhandlingen.

Gerald Lindberg, ansvarig för avtalsfrågorna på Livs, konstaterar att förbundet alltid uttryckt sina krav i kronor.

– Det är inget nytt och något som arbetsgivarna får leva med. Om livsmedelsarbetsgivarna hävdar att det är oförenligt med industriavtalet är det historielöst.

Lindberg påminner om att liknande låglönekonstruktioner fanns i avtalsrörelsen 2004 och 2007.

– Då förekom inte samma bröst­toner från arbetsgivarna. Arbets­givarna borde i stället välkomna en lönenorm som får acceptans på hela arbetsmarknaden.

Ska stärka lönsamheten

Industriavtalet har ingen regel om huruvida buden ska utformas i kronor eller procent, utan enbart en regel om att kraven ska vara tydliga och konkreta.

Parterna ska verka för att deras löneuppgörelse blir norm för övrig arbetsmarknad. Avtalets syfte är ”att stärka industriell utveckling, lönsamhet och internationell konkurrenskraft på varje avtalsområde inom industrin och ge förutsättningar för god löneutveckling och goda villkor i övrigt för de anställda.”

Calle von Scheele

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer