Arbetsgivarverket om AD:s lotsdom: "Kan förtjäna JO-kritik"

2021-09-06 13:12 Lena Gunnars  

DISKRIMINERING. Lotsen som fyllt 60 år fick fortsätta arbeta som tidigare. Men fackförbundet stämde arbetsgivaren och vann i AD. Hedda Mann på Arbetsgivarverket sågar domen, och menar att AD kan förtjäna kritik från JO. 

En av Sjöfartsverkets lotsar fyllde 60 år i februari förra året. Då skulle han enligt ett lokalt kollektivavtal för lotsar, LOTSARB, antingen ha gått i pension, blivit erbjuden en annan tjänst inom Sjöfartsverket eller ett reglerat arbetsschema där lotsningen i första hand sker på dagtid.

Lotsen ville inget av detta.  Han ville fortsätta arbeta enligt samma avtal som tidigare. Och Sjöfartsverket lät honom göra det. Sjöfartsverket gav honom inte heller något erbjudande om ett annat tjänstgöringsschema eller någon annan tjänst.

Då reagerade fackförbundet SRAT. Saco-S, som STRAT ingår i, stämde staten genom Arbetsgivarverket i Arbetsdomstolen. Saco-S  hävdade att Sjöfartsverket gjort sig skyldigt till kollektivavtalsbrott när det lät lotsen få fortsätta arbeta precis som tidigare, trots att han hade fyllt 60 år. Enligt Saco-S är syftet med det lokala avtalet att skydda lotsar från arbetsolyckor och att hindra dödsfall.

Saco-S framhöll att arbetet som lots är koncentrerat. Det innebär oregelbunden tjänstgöring dygnet runt. Eftersom lotsning behövs på ett oförutsägbart sätt sker också vila och näringsintag oregelbundet. Fackförbundet menade att många lotsar därför har diabetes typ 2 och högt blodtryck.

ꟷ Det här är främst en arbetsmiljöfråga. Att vara lots är ett slitsamt arbete både kroppsligt och själsligt. Och det är svårt att reglera sin sömn, ett problem som också blir mer och mer besvärande ju äldre man blir, säger Patrik Wikland, ordförande för Lotsförbundet, som ingår i SRAT.

Enligt Saco-S blir lotsning  farligare för lotsen och för sjösäkerheten med stigande ålder. Att hörsel, syn, mörkerseende, simultanförmåga försämras, samtidigt som arbetet ställer höga krav på både fysisk och mental kapacitet. Sjöfartsverket 1997 hade 21 lotsar som var äldre än 60 år. Av alla fartygsolyckor med lots ombord inträffade omkring hälften med lotsar som var äldre än 60 år. På bara några år inträffade fyra allvarliga fartygsolyckor med lotsar över 60 år. Det var det som var grunden till att avtalet en gång slöts, framhöll den fackliga sidan. Både Sjöfartsverket och Saco-S ansåg att det var bra både för sjösäkerheten och lotssäkerheten om lotsarna pensionerades vid 60 års ålder när avtalet skrevs.

Motparten Arbetsgivarverket, medgav att lotsen har arbetat oregelbundna tider och att Sjöfartsverket inte har erbjudit honom någon annan anställning.

Men Arbetsgivarverket ansåg, tvärt emot fackförbundet, att bestämmelserna i LOTSARB innebär både åldersdiskriminering och strider mot anställningsskyddslagen, las. Anställningsskyddslagen säger att man har rätt att ha sin anställning kvar till 68 år, framhöll arbetsgivarsidan.

Hälsan och inte åldern bör ligga till grund för bedömning om skyddssyftet kan uppnås, menade arbetsgivarparterna.

Men Saco-S kunde inte se att det lokala avtalet varken strider mot diskrimineringslagen eller att äldre missgynnas av det. Organisationen ansåg att bestämmelsen är berättigad, både utifrån sjösäkerhet och lotsarnas hälsa. 

Och Arbetsdomstolen gick på fackförbundens linje. Redan den stora förändringen av arbetstidsförläggningen, som skulle ha blivit om det lokala avtalet inte längre hade tillämpats, hade missgynnat lotsen, fastslår AD.

Domstolen kommer fram till att åldersgränsen på 60 år kan vara lämplig för att tillgodose äldres ökade behov av vila. AD menar vidare att det aktuella lokala kollektivavtalet, jämfört med andra avtal, kan innebära mycket arbete med lite reglerad vila.

ꟷ Vi trodde på vårt avtal och blev glada över att det står för det som det ska göra på svensk arbetsmarknad, nämligen att man har två parter som är överens och sedan följer det. Det känns skönt, säger Patrik Wikland, efter att ha läst domen.

Men Hedda Mann, chefsjurist på Arbetsgivarverket, är mycket kritisk till domen. Hon ställer sig frågande till varför åldersgränsen ska gå just vid 60 år. Hedda Mann anser att det är anmärkningsvärt att Arbetsdomstolen inte gör någon individuell bedömning av lotsens faktiska omständigheter, varken gällande hans hälsa eller vilken typ av lotsning han idag utför.

ꟷ Det är ett väldigt föråldrat sätt att se på ålder, säger hon.

AD finner i domen det inte bevisat att det är någon avgångsskyldighet vid 60 år för lotsarna. De har möjlighet att arbeta kvar på ett mindre ansträngande sätt. Men det anser Hedda Mann är en sanning med modifikation.  

ꟷ Flera personer beskrev under förhandlingarna att det inte finns en enda lots som har jobbat kvar efter 60 års ålder. I praktiken har det inte varit möjligt, fast de har velat och varit friska och trots att det råder brist på lotsar. Det finns fler lotsar än den här som vill jobba vidare efter 60, men som inte orkar ta denna fajt.

Enligt Hedda Manns uppfattning tillämpar Arbetsdomstolen inte det så kallade nödvändighetskriteriet restriktivt, vilket den ska göra enligt förarbetena.

ꟷ  När domstolen inte tittar på lotsens faktiska situation tar den därmed inte heller ställning till huruvida just den här lotsen diskrimineras, trots att skyddet mot diskriminering är en individuell och mänsklig rättighet.  

Hedda Mann jämför med en tidigare dom om tre yrkeschaufförer från 2015. Yrkeschaufförerna ansåg sig vara åldersdiskriminerade när de inte fick fortsätta köra för ett bussföretag efter att de fyllt 70 år. Den gången konstaterade AD att det inte finns någon övre åldersgräns för yrkestrafik, varken i svenska regler eller i internationella, men att läkarintyg krävs var femte år för den som har fyllt 45.

ꟷ Där gjordes både individuella bedömningar och hälsoundersökningar. Det är precis samma situation som för lotsarna, säger Hedda Mann.

Hon saknar även en redogörelse i domskälen för vad som framkom genom den muntliga och skriftliga bevisningen som arbetsgivarsidan åberopade.  Vad vittnena har sagt och vilka slutsatser som domstolen har dragit av det.

ꟷ Det innebär att Arbetsdomstolen inte heller tillämpar den bestämmelse i rättegångsbalken som handlar om att det i domskälen ska finnas med uppgift om vad som är bevisat i målet, säger hon.

Arbetsdomstolens sätt att göra bevisvärderingen påverkar förtroendet för domstolen negativt, anser Hedda Mann.

ꟷ  Att Arbetsdomstolen inte gjort någon som helst bevisvärdering kan förtjäna kritik från JO. Det är mycket allvarligt. Det är tyvärr inte första gången som det brister i hur Arbetsdomstolen redovisar sin bevisvärdering, säger hon.

Hon konstaterar att två av ledamöterna var skiljaktiga.

ꟷ De gör en individuell bedömning utifrån lotsens situation och redogör även för bevisvärdering, precis som man ska enligt rättegångsbalken och fortsätter:

ꟷ Jag kan konstatera att en av de skiljaktiga var ämbetsledamoten som också är domarutbildad. De kom fram till en helt annan slutsats, som egentligen ligger mer i linje med AD:s tidigare praxis, menar Hedda Mann. 

Lena Gunnars

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer