Därför tog ST strid för sextrakasserande man

2022-09-07 11:09 Calle von Scheele  

TEMA. En ordningsvakt förlorar sitt förordnande efter sexuella trakasserier mot kolleger. En kvinna vägrar delta i rehabilitering. Under det senaste året har ST tagit strid för dessa i Arbetsdomstolen. Varför?

Lag & Avtal skriver om de senaste domarna från AD som rör avskedande och uppsägning av personliga skäl.

Första artikeln i temat hittar du här:

Läs mer: Bevisen vägs på guldvåg

– Vi gjorde bedömningar utifrån praxis och vad som talade för att vi skulle vinna dessa mål. Vi förlorade dem. Det finns aldrig några hundraprocentiga garantier att vinna, säger Joakim Lindqvist, förbundsjurist på ST.

I båda målen försökte ST rädda medlemmarnas anställningar trots att mycket talade emot dem. Arbetsgivarnas argument var inte okända efter förhandlingar på lokal och central nivå.

Det senaste bakslaget kom strax före midsommar i domen mot ordningsvakten. Han hade under en längre tid sexuellt trakasserat kvinnliga kolleger i den hovrätt där han arbetade som expeditionsvakt. Mannen hade fått en disciplinär varning för sitt uppträdande. Polismyndigheten drog dessutom in hans förordnande som ordningsvakt interimistiskt och avslog senare en ansökan om förnyat förordnande. Därmed kunde han inte utföra uppgifter som ordningsvakt.

De sexuella trakasserierna polisanmäldes och sent i våras fälldes mannen även i brottsmålet i Hovrätten för Västra Sverige. Han hade bland annat kommenterat en kvinnlig kollegas rumpa, och samtidigt stönat och ”torrjuckat”, enligt vittnesuppgifter.

Men arbetsgivaren meddelade sin uppsägning av mannen redan i april ett år tidigare, eftersom han inte fick arbeta som ordningsvakt.

– De sexuella trakasserierna hade egentligen ingen relevans för målet i Arbetsdomstolen. Jag vet inte varför arbetsgivarsidan drog upp detta, säger Joakim Lindqvist.

Det arbtetsättsliga målet gällde det indragna förordnandet som ordningsvakt och om han skulle kunna få tillbaka detta samt om arbetsgivaren följt tvåmånadersregeln, understryker Joakim Lindqvist. Han poängterar också att ST ser allvarligt på sexuella trakasserier.

– Om arbetsgivaren hade sagt upp medlemmen på grund av sexuella trakasserier hade vi gjort vår prövning utifrån det. Då är det inte säkert att vi hade drivit processen. I det här fallet kunde vi bara reagera på det som arbetsgivaren angett som skäl för uppsägningen.

Enligt ST kunde mannen utföra större delen av sitt arbete som expeditionsvakt, som inte krävde förordnade som ordningsvakt. Frågan om förordnandet var inte slutligt avgjord vid uppsägningen och han kunde ha omplacerats till handläggare vid domstolen, hävdade ST också.

Staten hade dessutom grundat uppsägningen på det interimistiskt indragna förordnandet som varit känt i över två månader.

På alla dessa punkter går domen emot ST:s argumentation, men Lindqvist anser inte att man gjort en felbedömning av rättsläget när fallet togs till Arbetsdomstolen.

– Jag skulle nog även i dag ha gjort samma bedömning av den praxis som fanns när vi stämde.

Det andra förlorade målet är ett tragiskt fall med en MS-sjuk administratör hos Polisen som efter ett skov för fem år sedan får kraftigt nedsatt arbetsförmåga.

Enligt arbetsgivaren har kvinnan inte medverkat i rehabilitering, motsatt sig arbetsförmågeutredning och dolt viktiga delar i sina läkarintyg.

– Egentligen är detta mål inte intressant juridiskt för andra än parterna, säger förbundsjurist Jenny Ekenstierna på ST som företrädde medlemmar i Arbetsdomstolen.

Domen handlade om var ribban sätts för vad som är saklig grund vid uppsägning och hur bevis ska värderas, enligt Jenny Ekenstierna.

ST hävdade också i sin stämning att kvinnan diskriminerats.

– Självklart är jag väldigt besviken för förlusten, inte minst ur medlemmens perspektiv som förlorade sitt jobb.

Ekenstierna sätter även in domen i ett samhällsperspektiv. Medborgarna förmodas jobba högre upp i åldrarna och allas arbetsförmåga ska tas tillvara.

– Politik och arbetsrätt rimmar inte där. Sveriges största statliga myndighet Polisen kan inte hitta ett enda arbete för en person vars nedsättning väsentligen motsvarar den hos personer som har läkts från utmattningssyndrom. Under flera år efter skovet anpassade arbetsgivaren arbetsuppgifter efter kvinnans önskemål och lät henne arbetsträna.

Arbetsgivaren har också försökt parera kvinnans ovilja mot olika åtgärder. När kvinnan till exempel vägrade delta i en arbetsförmågeutredning hos Företagshälsovården genomförde arbetsgivaren den på annat sätt och hon fick i stället berätta hur hon bedömde sin arbetsförmåga.

Trots arbetsgivarens olika åtgärder lade huvudskyddsombudet vid ett tillfälle ett skyddsstopp med krav på att rehabiliteringen skulle avbrytas. Några månader efter detta gjorde han ett par 6:6a-anmälningar enligt arbetsmiljölagen.

De innehöll krav på att arbetsgivaren skulle avbryta den omplaceringsutredning som pågick och ställa in förhandling om uppsägning.

Ekenstierna vill inte kritisera skydds-ombudets insats, utan detta syftade till att få i gång arbetsanpassad reha-bilitering.

– Skyddsombuden gör dagligen avväganden för att värna om arbets-tagarnas arbetsmiljö och risker för hälsa. Det är inga lätta avgöranden. Vi kan inte recensera det i efterhand.Kvinnan har också både gjort arbetsskadeanmälan och polisanmält hr-personal för kränkningar i samband med rehabiliteringsprocessen.

När Arbetsdomstolen sorterade vad som hade hänt bedömde den att kvinnan varken hade diskriminerats av uppsägningen eller längre kunde utföra nyttiga arbetsuppgifter för Polisen. Inte på någon punkt fick ST gehör.

– Utifrån domslutet var det uppenbart så att arbetsgivaren hade uppnått sin bevisbörda vad gäller arbetsförmågan. Det får vi foga oss i, säger Jenny Ekenstierna.

 

STRAFFLINDRING

I brottmålet mot ordningsvakten  anser hovrätten att vakten bör dö-mas till fängelse men stannar vid villkorlig dom då mannen är ostraffad. Han slipper även böter med  motivet att han blivit uppsagd från arbetet.

Men när domen föll hade han kvar anställningen eftersom uppsägningen var ogiltigförklarad. Hovrättsråd Ulrik Lönnmyr hänvisar till vissa juridiska billighetsskäl, enligt brottsbalken. Ett sådant är om man förlorar jobbet på grund av brottet.

– Vissa billighetsskäl, som arbetsrättsliga följder, behöver inte vara fullständigt klarlagda, utan det räcker med att de kan antas, säger Ulrik Lönnmyr.

Om mannen vunnit i AD kunde en möjlighet vara ändrad påföljd om åklagaren hade väckt talan i den  delen.Först en månad efter hovrättens dom sades vakten upp när mannen förlorade målet i AD.

Calle von Scheele

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer