Diskriminerande krav på sysselsättning

2018-08-23 00:00 Ann Olrin  

Diskrimineringsombudsmannen stämde Bemanningsföretagen och uthyrningsföretaget Manpower och begärde ersättning för diskriminering. Arbetsdomstolen dömer ut skadestånd med 70 000 kronor.

Målet handlar om en kvinna som lider av en ledsjukdom och är sjukskriven på halvtid har svarat på annonser om visstidsanställningar från uthyrningsföretaget under 2015 och 2017.

I annonserna har krävts att sökanden är ”student på högskola/universitet eller motsvarande (på minst 50 procent) eller har en annan form av deltidssyssla)”. Bolaget har svarat kvinnan att hon inte kan komma i fråga för några tjänster, eftersom hon inte uppfyller det aktuella kravet.

I bemanningsavtalet för såväl tjänstemän som arbetare finns det en bestämmelse för tidsbegränsade anställningar som kan ingås av personer ”med annan huvudsaklig sysselsättning”.

Diskrimineringsombuds­mannen: Kravet på annan huvudsaklig sysselsättning har i detta fall inneburit att kvinnan bortsorterats från de aktuella tjänsterna på grund av sin funktionsnedsättning. Hon har därmed utsatts för direkt eller åtminstone indirekt diskriminering och skadestånd ska utgå med 150 000 kronor. Bestämmelsen i kollektivavtalet ska jämkas eller i andra hand ogiltigförklaras med stöd av EU:s rättighetsstadga och/eller diskrimineringslagen.

Arbetsgivarparterna: Kvinnan har inte utsatts för vare sig direkt eller indirekt diskriminering och bolaget har inte tillämpat något sysselsättningskrav. Det kan inte vara fråga om diskriminering, med rätt till diskrimineringsersättning, förrän en person faktiskt gör i vart fall en förfrågan om arbete och får ett negativt besked.

Sysselsättningskravet har under alla omständigheter ett berättigat syfte och de medel som använts för att uppnå detta är lämpligt och nödvändigt.

Arbetsdomstolen: Enligt AD har kravet på huvudsaklig sysselsättning inte haft till syfte att sortera bort funktionsnedsatta personer. Därför har kvinnan inte utsatts för direkt diskriminering. Arbetsgivarparterna har inte visat att sysselsättningskravet – innebärande enbart annan anställning, egen näringsverksamhet eller annat, till exempel idrottande på elitnivå, om 50 procent av heltid – är lämpligt och nödvändigt för att uppnå de angivna syftena. Kvinnan har därmed utsatts för indirekt diskriminering.

Däremot avslår AD yrkandet om jämkning eller ogiltigförklaring av bestämmelsen i kollektivavtalet, då kvinnan inte anses ha diskriminerats genom kravet enligt kollektivavtalsbestämmelsen i fråga, utan genom ett annat krav tillämpat av bolaget.

DOMSLUT

Arbetsdomstolen förpliktar Manpower Student AB att till kvinnan betala 110 000 kronor. Diskrimineringsombudsmannens yrkande om jämkning alternativt ogiltigförklaring på visst sätt av kollektivavtalsbestämmelser avslås liksom yrkandet om inhämtande av förhandsavgörande från EU-domstolen. Arbetsdomstolen förpliktar Bemanningsföretagen och Manpower Student AB att med hälften vardera ersätta Diskrimineringsombudsmannens rättegångskostnader med 78 766 kronor.

Ann Olrin

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Tidningen