”En kräkfläck på axeln gör inte så mycket längre”

2014-10-22 23:00 Ann Norrby  

För advokaten Jonas Wiberg är det lika självklart att ta hand om sina barn som att sköta sitt jobb.– Det förutsätter förstås att både min arbetsgivare och jag är flexibla.

På Jonas Wibergs arbetsplats, advokatfirman DLA Nordic, är det sobert och lugnt. Advokatkontoret disponerar fyra våningsplan i en av de pampiga fastigheterna nära Stureplan i centrala Stockholm.

När vi träffas har han inte bråttom för att hinna hämta barnen, i går var det hans tur.

– Vi delar väldigt jämnt min fru och jag. Hon är också jurist. Och mina svärföräldrar ställer upp när det behövs.

Jonas Wiberg anser att han har lätt att kombinera jobbet och föräldraskapet.

– Jag kan gå ganska tidigt och hämta barnen, och sedan jobba när de har somnat. Generellt sett finns det en väldigt stor frihet i det här yrket. Det viktiga är att göra jobbet, inte när eller var.

Han tycker också att han har utvecklats i jobbet av att bli pappa.

– Lärdomen från föräldraskapet, att det aldrig blir som man tänkt sig, har ökat min kompetens som advokat. Min flexibilitet har blivit större.

Unga jurister som blir föräldrar ställer nya krav. De vill kunna ta hand om sina barn samtidigt som de inte vill stå tillbaka i karriären. Enligt Jonas Wiberg har attityderna i advokatbranschen förändrats de senaste tio åren.

– Nu är det helt naturligt att både kvinnor och män också har föräldraansvar. Det är kul att det inte gör så mycket om den välklädda advokaten har en kräkfläck på kavajaxeln.

Jonas Wiberg växte upp i Göteborg, pappa var polis och mamma lärare. Han tänkte först följa i sin mammas fotspår och bli lärare i svenska och franska, men ett år som vikarie i en högstadieklass fick honom på andra tankar.

– Jag valde juridiken. Jag tänkte använda utbildningen till att bli polischef. Men grundkursen i arbetsrätt ändrade mina planer. Här fick jag utlopp för mitt intresse för samhällsfrågor.

Efter sin jur kand-examen och tingstjänstgöring ville Jonas Wiberg bygga på med en utländsk utbildning. Han valde mellan Paris och London.

– Hjärtat sa Paris, hjärnan London.

Det blev London, en specialiserad masterexamen i arbetsrätt vid London School of Economics and Political Science.

– Jag har aldrig ångrat att jag valde London. Utbildningen var inte inriktad på engelsk arbetsrätt, utan mer mot EU-rätt och Europakonventionen.

Sedan var det dags att söka jobb.

– Jag hade lite tur och kom in på en av EU-kommissionens traineeplatser. Fem månader arbetade jag tillsammans med en duktig portugisisk jurist.

Arbetet i direktoratet för sysselsättning, social­politik och inkludering, i dagligt tal DG Employment, handlade mest arbetstidsdirektivet. Det hade kommit två domar från EU-domstolen som underkände läkares arbetstider. Domarna ledde till förhandlingar om direktivet i rådet.

– Det var väldigt intressant att följa det politiska spelet. Förhandlingarna gav mig förståelse för att många EU-direktiv blir ganska urvattnade lagstiftningsprodukter.

Tillbaka i Sverige började Jonas Wiberg som förbundsjurist på LO-TCO Rättsskydd, fortsatte till Ashurst advokatbyrå och kom 2009 till DLA Nordic.

Här är han med i byråns arbetsrättsgrupp. Jonas Wiberg tycker om arbetsrätten för att den alltid handlar om människor. Han gillar samspelet som kräver förhandlingar och som ibland leder till tvister.

– Antingen är det någon arbetstagare som är kränkt eller så är det en arbetsgivare som tycker att facket ställer för höga krav.

Jonas Wiberg tycker att det oftast går bra att företräda ömsom arbetstagare och ömsom arbetsgivare.

– Det kan dock bli problem med jäv. Du kan ju inte ena dagen företräda en anställd och nästa dag företaget.

Arbetsrättstvisterna i tingsrätten blir allt fler. Jonas Wiberg ser två förklaringar till det. Den ena är att organisationsgraden har sjunkit. Den andra är att de som är medlemmar i facket inte alltid är nöjda med den hjälp som ombudsmännen där kan ge.

– Jag kan ibland tycka att de kunde företräda sina medlemmar bättre. Men det finns en inneboende konflikt här mellan de enskilda medlemmarna och organisationen. Fackförbunden måste ju ta hänsyn till vad som är bäst för kollektivet.

Jonas Wiberg har företrätt Byggnadsarbetareförbundet i flera tvister som AD har bedömt. För att beskriva hur branschen fungerar ritar han lite läraraktigt upp ett byggföretags huvudkontor och de olika byggena på vita tavlan. En av tvisterna, om skyddsombudet vid Värmdö Bygg (nr 90/2012), förlorade han.

– AD tolkade arbetsmiljölagen strikt. Lagen säger att ett skyddsombud måste utses på en viss arbetsplats. Men det fungerar inte så i byggbranschen. Byggnadsarbetarna flyttar ju runt på en massa arbetsplatser som är mer eller mindre kortvariga.

Jonas Wiberg tycker inte att det är konstigt att facket oftare förlorar i sista instans, alltså vid prövning i AD. Han förklarar det med att arbetsgivarparten ofta går med på förlikning i tvister som arbetstagarparten har chans att vinna.

På frågan om den bästa AD-domen från senare år, av målen där han själv varit ombud, svarar Jonas Wiberg med domen om en byggnadsarbetare hos Skanska som blev avskedad (nr 72/2013). Enligt arbetsgivaren hade han långvariga samarbetsproblem och han hade hotat en kollega. Skanska hävdade också att företaget försökt komma tillrätta med problemen genom upprepade samtal och möten.

AD ogiltigförklarade avskedandet. Domstolen ansåg att företaget varken hade lyckats bevisa att byggnadsarbetaren varit hotfull eller att han tillräckligt tydligt fått veta att hans sätt upplevdes som ett problem.

På följdfrågan om vilken dom som är den sämsta, svarar han domen om rätten till en kollektivavtalad premie för reservofficerare (nr 55/2013).

– Jag tycker att AD gjorde en ologisk bedömning utifrån materialet. Reservofficersförbundet borde, utifrån vad som presenterades i domstolen, ha vunnit det målet.

Jonas Wiberg är själv utbildad reservofficer och är i tjänst som major hos Försvarsmakten några veckor om året.

– Här blandas människor från olika delar i samhället. Kraven som ställs ger sammanhållning. Försvarsmakten är den sista samhällsinstansen som lär ut att ensam inte är stark.

Jonas Wiberg

Ålder: 44 år.

Familj: Hustru som är skattejurist, en son på fyra och en dotter som snart fyller två.

Bostad: Liten villa i Sollentuna.

Yrke: Advokat.

Karriär: Studenten 1989, reservofficer 1992, lärarvikarie i svenska och engelska i ett år, juristlinjen i Uppsala, tingstjänstgöring, (LL M in labour law/LSE), trainee vid EU-kommissionen 2004–2005, förbundsjurist LO-TCO Rättsskydd 2005–07, Ashurst advokatbyrå 2007–09, DLA Nordic 2009–.

Fritiden: Familjen tar mesta tiden just nu. Teater, segling, ”delar en IF med en före detta arbetskamrat”, utförsåkning. Viktigast är opera, ”mamma tog med mig till Göteborgsoperan redan när jag var sex-sju år”. Tycker också om storbandsjazz, ”en dröm att stå i smoking framför ett tjugomannaband med mycket brass och sjunga de där Frank Sinatra- och Dean Martin-låtarna”.

Ann Norrby

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer