”En pensionsålder vid 65 sitter väldigt hårt”

– Jag är ordförande för en dele­gation bestående av både experter och delegater. Vi ska arbeta fram en slutrapport som visar på hinder och möjligheter för människor att arbeta längre.

– Bakgrunden är det som finns i den parlamentariska pensionsöverenskommelsen, men också att vi blir allt äldre. Ska vi klara finansiering behöver vi få fler arbets­timmar. Vad vi märker i våra diskussioner med olika ­aktörer är att en pensionsålder vid 65 år sitter väldigt hårt i medvetandet. Många kan nog vara beredda att fortsätta jobba, men kanske inte på heltid.

– Man måste fundera på hur vi ska klara både väl­färdens finansiering men också pensionerna för dem som verkligen måste gå tidigt i pension. ­Sedan finns det ­någon form av åldersdiskriminering som börjar redan efter 40. Det måste föras en diskussion ute i landet, i orga­nisa­tioner och företag, om att faktiskt rekrytera också äldre arbetskraft. Att inte ha den mentala spärren som gör att äldre inte kommer ifråga för anställningar.

– Man skulle ­kunna jobba med olika delpensionslösningar. Och de andra trygghetssystemen måste också följa med upp i åldrarna, sjukersättningssystemet och arbets­lös­hets­för­säkringen. Ytterligare en dimension att fundera på är att det måste finnas någon form av ekonomiskt incitament för människor att arbeta längre. Vid vissa åldersgrupper är det i dag bara en marginell skillnad på att ­arbeta vidare än att gå i pension. Den som ska anställa kan i stället för att fråga ”När ska du gå i pension? fråga ”Hur kan vi göra för att du ska kunna ­jobba kvar i ytterligare några år?”. Det är en väldig skillnad på de två frågorna.