”Förr hade vi frivecka – nu har vi frigång”

2016-07-14 00:00 Lena Gunnars  

Stora Enso Kvarn­sveden ändrade ensidigt skiftgången på pappersbruket. Arbetsdomstolen gav arbetsgivaren rätt att göra så.I fackets stuga utanför grindarna sjuder missnöjet – ett år efter domen.– Ska man behöva juridisk expert för att träffa lokala avtal i framtiden? undrar fackklubbens ordförande och vice ordförande.

I konferensrummet hos platschefen och hr-chefen

”Vi försökte och ­försökte hitta en gemensam lösning med facket”

Mikko Jokio, platschef för Stora Enso Kvarnsveden, är märkbart lättad över den centrala överenskommelsen. Äntligen arbetsro på bruket. Helhetslösningen som båda parter efterlyst är här. Men vägen dit blev lång.

Mikko Jokio har lämnat ett pågående möte för att tillsammans med hr-chefen Sofia Kristensen ge sin bild av den segdragna konflikten med den lokala fackklubben. Den om arbets­tiderna. Om skiftgången.

Konflikten startade redan hösten 2013, när företaget kallade facket till mbl-förhandlingar. En av de fyra pappersmaskinerna skulle stoppas. Antalet order var för få. Ekonomin började svikta.

Företagsledningen ville ändra operatörernas skiftgång. Sedan tio år tillbaka hade de anställda arbetat enligt ett schema där de jobbade sex dagar för att därefter vara lediga i sex dagar. En arbetstidsförkortning var kompensation för de oregelbundna arbetstiderna och schemaläggningen på storhelger.

– Vi kom fram till att det bästa sättet att få ner kostnaderna var att gå från åretruntdriften till femskift med produktionsstopp under storhelger. Det fanns redan i lokalavtalet som en möjlighet för oss att ta till. Det enda vi gjort är ju att gå tillbaka till det som var tidigare, säger Sofia Kristensen.

Hon berättar att företagsledningen länge försökte hitta en lösning tillsammans med facket.

– Men det gick inte. Vi hade sex-sex-systemet kvar så länge det bara gick.

Mikko Jokio nickar instämmande.

– Vi förstår att det är smärtsamt att bli av med något som var så bra. Vi tycker också att det är synd, men det går inte att behålla det gamla schemat.

Nu jobbar skiftarbetarna femskift med kortare ledigheter än tidigare. Produktion under storhelger kräver förhandlingar med facket först.

I stugan på Sjöberget 9

”Företaget hade redan bestämt sig”

I ett litet rött hus på andra sidan stängslet har den lokala fackklubben sina lokaler. Sonny Waern har varit ordförande sedan 2002. Han har förhandlat med företagsledningen om arbetstiderna otaliga gånger och tycker att den förra vd:n hade större mandat att ta beslut i förhandlingarna.

– Känslan i dag är att det sitter någon i koncernledningen och bestämmer över oss, säger Sonny Waern.

De fackliga företrädarna är besvikna på att företagsledningen bara körde över facket och ensidigt fattade beslut om att gå ner till femskift med storhelgsstopp. De är övertygade om att ledningens främsta syfte var att ta ifrån pappersarbetarna något som var bra.

– Ledningen hade redan bestämt sig. Trots att det stod i det lokala avtalet att parterna måste vara överens för att en sådan förändring ska kunna göras. Platschefen gick runt i bruket och sa att man inte hade gjort något fel, utan bara gjort ett tillägg till lokal­avtalet när skiftschemat ändrades. Det förnekade han senare, eftersom man måste vara överens om att göra tillägg också. De ville få bort schemat för att det var för bra för oss, anser Sonny Waern.

Facket erbjöds upp till 40 000 kronor till varje pappersarbetare i en engångssumma – om man avstod från att gå till Arbetsdomstolen. Men medlemmarna ville få saken prövad. Kunde företaget göra så här?

I konferensrummet på Stora Enso Kvarnsveden

”Vi visste att det fanns två sätt och köra bruket på”

Arbetsdomstolen gick helt på arbetsgivarens linje. Mikko Jokio och Sofia Kristensen blev inte förvånade.

– Vi visste att det fanns två sätt att köra bruket på enligt det befintliga lokalavtalet, åretruntdrift eller femskift med storhelgsstopp, säger Sofia Kristensen.

I stugan på Sjöberget 9

”Då skulle han ju tvingas vittna under ed”

Fackets ordförande förundras när han tänker på domen. Många medlemmar går fortfarande och ältar, fast det har gått ett år sedan den kom.

– Vi anser att vi hade så bra på fötterna. Det tyckte även vårt ombud på LO-TCO Rättsskydd. Om vi har haft ett avtal i tio år som vi dessutom varit helt ense om, ska det då inte gälla när man kommer till Arbetsdomstolen?

Sonny Waern skakar på huvudet. Han undrar om man verkligen ska göra lokala överenskommelser i framtiden, utan att först ha konsulterat en juridisk expert.

– Är det så vår motpart vill ha det?

Sonny Waern åkte själv ner till Stockholm och vittnade och lyssnade under förhandlingarna i Arbetsdomstolen.

– Jag såg att han som jobbade åt Skogsindustrierna på arbetsgivar­sidan på den tiden när avtalet skrevs, 2003, satt på åhörarplatserna. Men han kallades aldrig in som vittne av vår motpart. Då skulle han ju ha tvingats vittna under ed.

Enligt Sonny Waern trodde platschefen att allt var grönt efter domen. Men nu krävdes det att arbetsgivarna först måste förhandla med facket om arbete på storhelger.

– Samma platschef som tidigare sagt att bruket aldrig skulle producera på storhelger i framtiden tänkte sedan köra i gång direkt med arbete under två storhelger. Då tittade vi bara på honom. Vi svarade att det är ett pris på det.

Konferensrummet på Stora Enso Kvarnsveden

”Konkurrensen blir hela tiden tuffare”

Mikko Jokio och Sofia Kristensen säger att de direkt förstod på tongångarna efter förhandlingarna i AD att det lokala facket inte tänkte ge upp. Efter domen ville fackklubben ha ekonomisk kompensation för mertiden som de ändrade arbetstiderna medförde. Pappers centralt höll med och uppmanade företaget att förhandla fram en lösning lokalt. Men förhandlingarna strandade och den lokala fackklubben begärde att de centrala parterna skulle ta över.

På central nivå sköttes förhandlingarna parallellt med den vanliga avtalsrörelsen. Slutresultatet innebar bland annat viss kompensation till skiftarbetarna för mertiden.

I dag är företaget och facket i alla fall rörande överens om en sak: det är synd att de inte kunde komma överens lokalt.

– Direkt efter domen diskuterade vi med facket att vi måste få fram en helhetslösning. Den har vi nu och det känns bra, säger Sofia Kristensen.

I stugan på Sjöberget 9

”De har verkligen slimmat”

Bara någon vecka har gått sedan Pappers ordförande Mats Jutterström och Pontus Georgsson, avtalsansvarig förhandlingsombudsman, var på besök för att diskutera den centrala överenskommelsen. Medlemmarna får tillbaka hälften av det de anser sig ha förlorat genom den förändrade skiftgången. Men facket är inte nöjt.

– Vi har fortfarande kvar krisen när det gäller bemanningen. De har verkligen slimmat, säger Anders Pettersson, vice ordförande i den lokala fackklubben.

Facket ser den centrala överenskommelsen som ett ”bevis” på att det var just en överenskommelse centralt som krävdes för att det skulle bli någon överhuvudtaget.

Fackordförande Sonny Waern anser att facket trots allt nu måste acceptera överenskommelsen. Facket tänker lägga upp en plan för hur det ska ställa sig när arbetsgivaren ska förhandla om arbete på storhelger.

– Är det schemat vi ska jobba med då, tiderna eller ersättningen? Det är viktigt som sjutton att vi kommer fram till det. Då behåller vi tryck i den här frågan, säger Sonny Waern.

Facket känner sig tryggt med att möjligheten till åretruntdrift fort­farande finns kvar i lokalavtalet.

– AD har i domen konstaterat att det finns två sätt att köra bruket på. Om företaget vill införa åretruntdrift igen så är det redan klart hur det ska gå till, säger Anders Pettersson.

Hemma hos skydds­ombudet Patrik Aronsson

”Jag har begärt en psykosocial undersökning”

Om en timme ska skyddsombudet och lagombudet Patrik Aronsson åka till jobbet efter att ha varit ledig några dagar. Medan han krattar i trädgården berättar han att han suttit i många samtal med anställda. De har vittnat om ökad stress på grund av de förändrade arbetstiderna och den minskade bemanningen.

En dag sa hans egen kropp ifrån. Det hände en vanlig oktoberdag på jobbet. Texten på datorskärmen började plötsligt gunga. När han tittade mot pappersmaskinen började den också gunga. Illamåendet sköljde över honom. Läkaren på bruket konstaterade att han drabbats av ett virus på balansnerven. Samma bedömning gjordes på akuten på Falu lasarett. Men efter bara en liten stund fick han frågan om han hade det stressigt.

– De sa till mig: Du får nog se det som din kropps sätt att sätta stopp.

Såhär i efterhand kan Patrik Aronsson se tecknen som han borde ha uppmärksammat tidigare. Han tycker också att hela arbetssituationen blev stressigare när schemat ändrades. Det blev färre lediga dagar att vila upp sig på, samtidigt som bemanningen krympte. I fikarum och omklädningsrum fick han som skyddsombud ständigt frågor om vad som hände fackligt. Det hände att anställda ringde hem till honom när han var ledig. Han hade sagt att det var okej.

– Annars blir det lätt en höna av en fjäder innan jag är tillbaka och kan förklara något som hänt. Men det innebar samtidigt att jag aldrig var riktigt ledig.

Jobbet upptog hans tankar dygnet runt före kraschen. Nu har han gått ner i arbetstid till 75 procent och försöker fylla livet med annat än tankar på jobbet. Han kopplar av mentalt med att påta och kratta hemma i sin trädgård. Då får han vara utomhus, får frisk luft och annat att fokusera på. Patrik Aronsson känner att han verkligen värnar om de mjuka frågorna. Företagsledningen borde ta tag i dem på allvar nu, tycker han.

– Jag har begärt att en psykosocial undersökning ska göras bland de anställda. Folk är inte utvilade på samma sätt som förr.

Hemma hos operatören Erika Svensson

”Man är inte så ­utvilad efter tre-fyra dagars ledighet”

Operatören Erika Svensson tar av sig den blå cykelhjälmen utanför huset på Lergårdsvägen efter ett träningspass. Kroppen måste orka med jobbet många år till. Hon låser upp ytter­dörren och packar ur tränings­kläderna. Snart ska hon sätta sig på cykeln igen och trampa iväg till jobbet.

– Man är inte utvilad efter tre–fyra dagars ledighet. Jag kallar det inte ens frivecka längre. Jag säger frigång.

Hon ger ett exempel på hur det kan se ut i hennes familj sedan skiftgången ändrades. Efter att ha jobbat natt i tre dygn undviker hon att sova längre än till klockan elva på förmiddagen.

– Sedan försöker jag åka och träna innan jag hämtar barnen i skolan. Min man, som också jobbar skift på bruket, går på sitt arbetspass natten som kommer då. Det innebär att jag morgonen efter får ta väckningen av barnen klockan kvart i sju.

Hon börjar vänja sig vid de nya tiderna.

– Men vid påsk fick jag tre dagar extra ledigt. Jag hade den där hela lediga veckan som vi fick tidigare. Då kände jag mig utvilad i hela kroppen. Det var verkligen skillnad.

På väggen i vardagsrummet hänger bilder på de fem barnen. Förändringen av skiftgången har lett till mindre fritid med dem.

När Erika Svensson fortfarande arbetade sexskift fick hon fyra dagar varje vecka tillsammans med sin man.

– Nu ses jag och min man bara en hel helg var femte vecka.

Det börjar bli dags att ge sig iväg till jobbet. Men innan dess hinner hon titta in i fackets hus på Sjöberget 9.

I fackets hus på Sjöberget 9

”Företaget går som katten kring het gröt”

Där sitter Sonny Waern, Anders Pettersson och Patrik Aronsson, som också anslutit. De diskuterar företagets lean-projekt (se faktaruta).

Erika Svensson upplever inte att ledningen har förankrat lean ordentligt bland personalen. Företaget borde hålla fler informationsmöten och utbildningar för att få personalen med sig, tycker hon.

Hon får medhåll av de andra runt bordet. De anser alla att för många projekt dras i gång innan de som redan finns har hunnit landa i verksamheten.

– Egentligen handlar det ju om bemanningen. Men det är ingen som riktigt vill ta i den heta potatisen. I stället hittas det på olika projekt. Då kan man uppifrån tänka att ”nu kommer det här att lösa sig”, säger Anders Pettersson.

I konferensrummet hos platschefen

”Vårt mål är att skapa världens bästa pappersbruk”

För Mikko Jokio och Sofia Kristensen är lean ett effektivt sätt att utveckla arbetssätten. De tror på att projektet även kan fånga upp medarbetarnas eventuella bekymmer och orosmoln.

Företagets mål är att alla ska gå hem säkert och vara glada varje dag.

– Just det där att vara glad är så viktigt. Genom lean känner medarbetarna att de blir lyssnade på, att de får igenom sina förslag. Vi vill inte att vår personal mår dåligt. Jag är lite fundersam över att facket konstaterar att många gör det, säger Mikko Jokio.

Sofia Kristensens bild är tvärtom att företaget jobbar på bra med den psykosociala arbetsmiljön, med en årlig arbetsmiljöenkät och en enkät som hon och skyddsombudet skickat ut tillsammans, om den psykosociala arbetsmiljön.

Mikko Jokios känsla när han går runt på bruket är att stämningen blivit något mer avslappnad sedan den centrala överenskommelsen slöts mellan parterna under årets avtalsrörelse.

– Inom ett halvår eller ett år tror jag att det kommer att bli lugnare. Medarbetarna måste få tid att landa i förändringen av skiftgången. Det är helt mänskligt att inte acceptera vad som hänt. Det är en process.

Mikko Jokios mål är sedan länge att skapa världens bästa pappersbruk. Han visar ett papper där det står ”Strategi – Våra val”. Han vill bygga upp en kultur som innebär ett ledarskap och medarbetarskap som skapar ett vinnande team. Kvarnsveden ska bli bäst, både inom högkvalitativa tryckpapper och andra innovativa träfiberbaserade produkter.

I fackets stuga fnyser Sonny Waern åt visionen.

– Jag vill inte ens höra de där orden. Vi är så långt ifrån det nu. Vi tvingades säga upp samverkansavtalet för att företaget inte följde det. Företaget nonchalerar alltså inte bara vårt lokalavtal. Visionen är bara en massa ord på ett papper, säger han.

Lena Gunnars

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer