”Han sa: Ni kanske förstått att jag vill ligga med er?”

2014-10-23 07:00 Anna de Lima Fagerlind  
Det har gått två år sedan Julia anmälde Mälarsalens vd för sexuella trakasserier. Oavsett hur Arbetsdomstolen dömer hoppas hon att hennes fall förhindrar att fler råkar ut för samma sak. – Jag ångrar inte en sekund att jag anmälde. Foto: Jörgen Appelgren

Två unga tjejer, två olika berättelser – en chef. Snart börjar förhandlingarna i Arbetsdomstolen mot Mälarsalen. Företagets vd och grundare stäms för sexuella trakasserier.

Diskrimineringsombudsmannen företräder de båda tjejerna, vars mål är så lika att de har slagits ihop till en huvudförhandling. Mälarsalen nekar till alla anklagelser.

Lag & Avtal har gått igenom handlingarna i målen, och träffat tjejerna. Här är deras berättelser om varför de anmälde.

– En riktig snuskgubbe.

Så beskriver Linda Johansson Mälar­salens vd och grundare.

Hon är 21 år gammal när hon träffar honom, hösten 2011. Han är 50 år äldre än hon.

Hon har precis sagt upp sig från sitt jobb som undersköterska i Skövde. Hon och hennes dåvarande sambo ska flytta upp till Södertälje, för att kunna jobba i Stockholm.

– Vi ville testa något nytt.

Hon hittar Mälarsalens jobbannons på Arbetsförmedlingens sajt Platsbanken. De söker folk till sina evenemang på Münchenbryggeriet, en välkänd konferenslokal i Stockholm.

Företaget verkar spännande, men exakt vad det är för tjänst får hon inte riktigt klart för sig.

– Jag trodde att det var som kallskänka. Men på intervjun sa vd:n att det var så bra att jag var undersköterska, för då kunde jag ta hans blodtryck på morgonen.

Intervjun är konstig på flera sätt, tycker Linda Johansson. Vd:n är märkbart irriterad över att hon har åkt upp till Stockholm med sin sambo, och inte ensam. Han säger att han hade kunnat ordna sängplats åt henne.

Han tar flera gånger upp att hon inte ska behöva göra saker som hon inte vill, det ska de skriva kontrakt på.

– Jag förstod ju inte att det var något sexuellt han menade.

Linda Johansson blir kallad till en andra intervju, den här gången med middag. Hon tror att hon ska äta med personalen på Münchenbryggeriet, men vd:n vill gå hem till sig i stället. Hon tvekar.

– Men han sa att en till tjej skulle följa med, så då kändes det okej.

När Linda Johansson och den andra arbetssökanden är ensamma börjar de prata om vd:ns märkliga beteende. De bestämmer sig för att inte lämna varandra ensamma under middagen. Inte ens för att gå på toaletten.

När de kommer till lägenheten bjuder han dem på drinkar och vin.

– Han sa: Ni kanske har förstått att jag vill ligga med er? Vi svarade nej, berättar Linda Johansson.

De tjejer som gör något för honom brukar få lite extra på lönen, förklarar han.

– Han hade pratat om prinsesslöner och drottninglöner tidigare, och att drottninglön fick de som gjorde något extra. Nu förstod jag vad han menade.

Han frågar om de vill visa brösten för honom eller bli fotograferade, men de säger nej. Då berättar han att han vill ta med dem till sitt sommarhus på Mallorca, men de får inte berätta något för sina pojkvänner. Enligt vd:n har han kontakter i en mc-klubb, som han kommer att skicka efter dem om de skvallrar.

– Det var helt sjukt. Man hamnar i en så sårbar sits, att ”om du inte gör det jag vill får du inget jobb”, säger Linda Johansson.

Trots vd:ns hot berättar hon för sin sambo och sina vänner vad som har hänt. Hon vill polisanmäla, men misstänker att hon inte kommer att bli trodd. Ord står mot ord.

Dessutom är hon rädd.

– Tänk om han faktiskt har kompisar i något mc-gäng?

Linda Johansson jobbar en helg i garderoben på Mälarsalen, men sedan blir det inget mer. Hon flyttar så småningom tillbaka till Skövde och börjar arbeta inom vården igen.

Knappt ett år senare svarar Julia, då 22 år, på en jobbannons från Mälarsalen. Hon har precis tagit examen som turism­utvecklare vid Linköpings universitet. Det här kan bli hennes väg in i besöksnäringen, tänker hon.

– Jag minns att jag var så glad för intervjun. Det gör mig fortfarande upprörd när jag tänker på det, säger Julia, som egentligen heter något annat. Hon vill vara anonym.

Även hon upplever sitt första möte med vd:n som märkligt. Men han ber henne att skicka några ­frågor om jobbet som de kan ­diskutera nästa gång de ses. Det gör henne lite lugnare.

Julia formulerar frågor om lönen, när hon skulle kunna börja, och hur företaget arbetar fram teman till sina olika arrangemang. Hon tänker igenom frågorna noga innan hon mejlar dem, vill visa sig både seriös och intresserad.

Tillbaka får hon svaret ”Vad gör man på en bondgård? Hur långt är ett snöre?”

Julia känner sig dumförklarad. Mejlet avslutas med: ”95 procent av ’våpen’ vill komma till dukade bord. Inte ’jobba’ utan ’vara’ på jobb som någon annan utför... Ta dig till kontoret!”

– Han hade tagit upp det flera gånger på intervjun, att 95 procent av alla kvinnor är våp, säger Julia.

Hon skriver tillbaka att hon inte är något våp, men att hon söker ett seriöst jobb och vill ha svar på relevanta frågor. På det mejlet får hon inget svar.

Hon tvekar inför den andra intervjun, men hon intalar sig själv att vd:n bara har en lite udda humor. Och hon vill ju så gärna ha jobbet.

– Jag tänkte, hur hemskt kan det bli?

Nästa kväll träffar hon vd:n på Münchenbryggeriet. De går till en indisk restaurang i närheten och äter middag. Efteråt återvänder de till hans kontor, där han förklarar vilka arbetsuppgifter hon kan vänta sig som assistent.

Vd:n berättar att hon ibland kan behöva gå ut med hans hund. Men då ska hon inte bli förvånad om det ligger en naken 19-åring i hans säng.

Han säger att han vill resa bort med Julia och fotografera henne. Han förklarar hur hon ska posera framför kameran: med händerna för brösten samtidigt som hon öppnar munnen lite grand så att hon ser så sexig ut som möjligt.

Julia berättar att han sedan säger att han inte skulle ha något emot att ha sex med henne, men bara innan hon blir tillsvidareanställd. Efter det förstörs den sexuella spänningen, förklarar han.

– Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Jag höll hela tiden koll på utgången.

Två dagar senare skickar Julia ett mejl till vd:n och förklarar att hon inte är intresserad av att arbeta på Mälarsalen.

Efteråt känner hon sig bara arg. Arg över att någon kunde utnyttja hennes vilja att komma in i branschen på det sättet.

– Man är redan i en utsatt situation när man söker jobb, att då få höra sådana saker, få sådana förslag... Man får inte göra så.

Hennes första instinkt är att bara ­strunta i alltihop och gå vidare, men ­ganska snart kommer tankarna på att någon annan skulle kunna råka ut för samma sak.

– Jag visste ju att han hade annonserat på Arbetsförmedlingen.

Precis som Linda Johansson tänker hon först polisanmäla, men tvekar. Så får hon höra talas om Diskrimineringsombudsmannen, DO. Det känns som en mer framkomlig väg, och hon skickar in en anmälan om sexuella trakasserier.

Samtidigt, i Skövde, har Linda Johansson försökt släppa kvällen hemma hos vd:n. Men så läser hon en artikel om en tjej som har anmält en chef på Münchenbryggeriet för sexuella trakasserier.

– Det måste vara samma gubbe, sa jag till min mamma.

Hon bestämmer sig för att ringa och berätta vad hon har varit med om.

Fler tjejer hör av sig till DO efter artikeln och vill anmäla vd:n. Många av händelserna har inträffat för så länge sedan att DO inte längre kan driva fallen, men flera personer har ställt upp som vittnen i Julias och Linda Johanssons fall.

För Julia betyder det mycket.

– Även om vi inte vinner känns det som att jag har vunnit mycket ändå, eftersom så många har trätt fram.

Det visar sig också att vd:n har polisanmälts för sexuellt ofredande ett år tidigare. Men förundersökningen lades ned i brist på bevis.

Vd:n vill själv inte kommentera Linda Johanssons och Julias uppgifter för Lag & Avtal, utan hänvisar till sin advokat Kajsa Blomgren vid Legio advokatfirma.

– Mälarsalens inställning är att det inte har skett några sexuella trakasserier överhuvud taget. Han är förvånad över påståendena och känner inte igen beskrivningarna, säger Kajsa Blomgren.

Hon påpekar att Julias anmälan inte var särskilt konkret från början, och att Linda Johansson anmälde först efter att hon läst om den första anmälan.

– Det gör att man måste vara skeptisk till påståendena.

Till sitt försvar har Mälarsalen hämtat in ett utlåtande från David Eberhard, chefsläkare inom Prima Vuxenpsykiatri vid Danderyds sjukhus. Även DO använder sakkunnigutlåtanden som bevis, från två forskare i genusvetenskap.

– Då måste vi kunna svara på det, säger Kajsa Blomgren.

Utifrån Julias anmälan drar David Eberhard slutsatsen att hon inte har utsatts för trakasserier eller kränkningar ur psykiatrisk eller allmänpsykologisk synvinkel. Psykiatern anser att hon kan ha upplevt sig diskriminerad, utan att egentligen vara det. ”Så fungerar den mänskliga hjärnan”, skriver han.

David Eberhard har aldrig träffat Julia.

– Att någon främmande människa gör utlåtanden om vad som hände och inte hände, det känns väldigt olustigt, säger hon.

Det har nu gått två år sedan hon anmälde, och både hon och Linda Johansson längtar efter att få gå vidare. Men oavsett om Mälarsalen fälls eller frias tycker de att det är bra att fallen uppmärksammas.

– Jag hoppas att så många som möjligt ska få veta, säger Linda Johansson.

– Mitt syfte med att anmäla var att ingen annan ska hamna i samma situation. Jag hoppas också att andra ska inse att det går att göra något, att det finns hjälp att få, säger Julia.

Julia heter egentligen någonting annat.

Trakasserier vid rekrytering

Diskrimineringsombudsmannen stämmer Mälar­salen AB för sexuella trakasserier i samband med rekrytering. DO kräver att Julia och Linda Johansson får 125 000 kronor var i diskrimineringsersättning.

Förhandlingarna i Arbetsdomstolen inleds den 5 november.

Mål: A 72/13 samt A 219/13

Anna de Lima Fagerlind

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer