Hinder mot fria rörligheten

2019-10-17 00:00 Erik Sinander  

De österrikiska sanktionerna mot såväl beställare som tjänsteleverantör för bristande redovisning av lönehandlingar är ett otillåtet hinder mot den fria rörligheten. Det fastslår EU-domstolen.

Domen handlar om ett mål där flera personer personligen dömts till antingen böter på miljontals euro eller fängelse­straff i flera år för att lönehandlingar för utstationerade arbets­tagare inte kunde uppvisas vid en polis­kontroll på en byggarbetsplats.

Bakgrunden är att en fabrik hade förstörts till följd av en explo­sion och att det österrikiska före­taget som drev fabriken anlitade en inhemsk entreprenör för att repa­rera fabriken. Entreprenören anlitade i sin tur ett kroatiskt företag som underleverantör.

När underleverantören inte slutförde arbetet i tid, an­litades en ny kroatisk underleverantör som övertog samtliga de arbetstagare som den första underleverantören använt sig av på arbetsplatsen.

Under den tid då den andra kroatiska underleverantören ansvarade för arbetet gjorde österrikisk polis kontroller på arbetsplatsen. Företaget kunde då inte uppvisa lönehandlingar för alla arbetstagare. Som rättsföljd för de bristfälliga lönehandlingarna beslutade en österrikisk förvaltningsmyndighet att döma det kroatiska bolagets verkställande direktör till böter på totalt 3 255 000 euro. I ett senare beslut dömdes även fyra personer i det österrikiska beställarbolaget till böter på flera miljoner euro.

Som alternativ till böterna kunde de dömda välja att i stället avtjäna fängelsestraff på mellan fyra och fem år. De personer som ålagts dessa påföljder väckte talan mot myndighetsbesluten vid en förvaltningsdomstol i Österrike. För att avgöra målet frågade den domstolen EU-domstolen om de österrikiska påföljderna för brott mot formella skyldigheter var förenliga med den EU-rättsliga fria rörligheten.

EU-domstolen konstaterar inledningsvis i sin dom att utstationeringsdirektivet inte är tillämpligt på avskräckande påföljder i nationell lagstiftning som syftar till att säkerställa efterlevnaden av materiell arbets­rätt. Däremot är EU:s allmänna primärrättsliga förbud mot hinder av fri rörlighet för tjänster som följer av artikel 56 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) tillämpligt.

EU-domstolen konstaterar i sin dom att de österrikiska reglerna är ett hinder mot den fria rörligheten, eftersom de gör det svårare att utöva den fria rörligheten för tjänster. Ett hinder mot den fria rörligheten kan visser­ligen motiveras, men då krävs det att hindret syftar till att skydda ett ändamål av tvingande allmänintresse och att det är proportionerligt.

De österrikiska sanktionerna syftar till att skydda arbetstagare. Det är ett sådant eftersträvansvärt mål som är skyddsvärt. Däremot är sanktionerna inte proportionerliga. EU-domstolen konstaterar i sin proportionalitetsbedömning att de alternativa fängelsestraffen är synnerligen hårda straff och att österrikisk rätt således går ut­över vad som är nödvändigt.

Eftersom sanktionerna inte är proportionerliga utgör de ett otillåtet hinder mot den fria rörligheten för tjänster.

Erik Sinander

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Arbetsrätt