Invandrarna görs till bete för låglönepolitik

2015-03-25 23:00 Ann Charlott Altstadt  
Ann Charlott Altstadt, frilansskribent och författare till bland annat "Liten ordbok för underklassen". Foto: Jörgen Appelgren

KRÖNIKA. Det sägs att det är fel att peka ut olika grupper i samhället, att tala om kostnader och problem. Men jag gör det hela tiden, exempelvis när jag undrar över priset för gruppen höginkomsttagare och deras skattesubventionerade läx- och städhjälp. Varför skulle det då vara fel att fråga vad invandringen kostar eller bryta ner den summan?

Jag vill veta allt om det. Precis som jag vill veta hur mycket gruppen understödstagare eller riskkapitalister kostar skattebetalarna. Jag har inget emot att peka ut olika grupper och ställa dem mot varandra. Den viktiga frågan är hur du motiverar ditt pekande.

Många tyckte att det exempelvis var väldigt fint när Fredrik Reinfeldt, i valrörelsen, uppmanade oss att öppna våra hjärtan inför invandringen. Men i samma andetag talade han om vår uppoffring då dess ökade kostnader skulle minska reformutrymmet. Misstanken finns att Reinfeldt ville peka ut gruppen flyktingar som ansvariga för den gamla borgerliga käpphästen – stram budget. Jag behöver väl inte nämna att Alliansen sänkt skatten med 140 miljarder sedan de tillträdde, apropå Reinfeldts konfliktlinje: invandring mot välfärd. Jag behöver väl inte nämna vad folk valde i september 2014?

Ni som var med på 90-talet minns det ihärdiga trummandet kring försämrad arbetsrätt och en krympt välfärdsstat som ett frihetsprojekt. Vi svenskar dignade under en sorts välfärdsdiktatur som passiviserade oss till världens sämsta folk. Sedan på 2000-talet, under moderaternas alliansdominans, tonades kritiken mot arbetsrätten ned. Via skattesänkningar som skar ner välfärden och genom a-kasseförsämringar som slog mot facket kallades nu samma politik i stället för arbetslinjen. Det misslyckades.

Det Anders Borg-designade låglönesamhället dök inte upp och slukade arbetslösheten. Så det var förstås väntat att exempelvis Jan Björklund och Annie Lööf efter valnederlaget skulle slita alliansbojorna och hugga tag i sin nyliberala hjärtefråga – avreglerad arbetsmarknad – och moderaterna kommer att följa efter. Men nu är det invandrare som ska exploateras för att pumpa liv i den traditionella högerpolitiken. Den borgerliga Pandoras ask har öppnats och ut flyger uttalanden från debattörer och politiker där invandringen ska ­motivera varför vi måste bredda den redan upptrampade vägen mot osäkra lågavlönade anställningar och magrare välfärd.

Invandringen är ett problem därför att många människor tycker det är ett problem med arbetslöshet och segregering. Det enda bra med Sverigedemokraterna är den spark där bak som deras framgångar borde innebära för övriga partiet att fixa integrationen. Men måste missriktad högerpolitik verkligen göras till invandrarnas fel?

Jag skulle säga gäsp om de inte den här gången agnat med mänskligt bete för att fiska röster för samma gamla vanliga politik. Sorry alla svennar, men det är svartskallarnas fel att era löner ska sänkas, arbetsrätten luckras upp och nivån på bidrag och försäkringar dyka för att inte bli högre än de låga lönerna. Konfliktnivån ökar i samhället men mellan fel grupper.

Ann Charlott Altstadt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer