”Partsmodellen kan ta länder ur kris”

2014-02-26 23:00 Elisabet Örnerborg  
Loa Brynjulfsdottirs erfarenheter från Island, Norden, Europa, Afrika och Kuba hjälper henne att hålla global koll från LO-borgen på Norra Bantorget i Stockholm. Foto: Jörgen Appelgren

Hon riktar ljuset mot arbetarnas villkor i Sotji-OS och i Qatar inför VM 2022 – och hon talar sig varm för partsmodellen.<br>– Nationsgränser blir mindre relevanta, det världsfackliga och det europeiskt fackliga arbetet blir allt viktigare, säger Loa Brynjulfsdottir, chef för LO:s internationella enhet.

Det avgörande steget ut i världen tog hon efter en termin på juristlinjen i Reykjavik. Det gick upp för henne att om hon fortsatte studera på Island skulle hon bli kvar. Det ville hon inte.

– Jag insåg att det fanns en värld utanför Island, säger Loa Brynjulfsdottir.

I stället kom hon att studera statskunskap och historia vid Uppsala universitet, forska i Namibia, praktisera i EU och jobba med partssamarbete på Eftas sekretariat i Bryssel. Åtta år blev det i Bryssel. 2005 flyttade hon till Sverige och började jobba för Nordens fackliga samorganisation, NFS, där Laval-målet blev en av arbetsuppgifterna. Hon samordnade det fackliga arbetet för att få de andra nordiska regeringarna att yttra sig i målet. EU-domstolens dom kom i december 2007.

– Utslaget var helt oväntat. Domen kom som ett slag i ansiktet på alla, de nordiska länderna och alla fackliga organisationer i Europa, säger hon.

EU-domstolen hade underkänt Byggnads och Elektrikernas stridsåtgärder mot det lettiska byggbolaget och därmed satt den fria rörligheten över föreningsfriheten och strejkrätten.

Förra året ordnade LO ett seminarium om skyddet för de fackliga rättigheterna i olika internationella rättsakter, om betydelsen av EU:s fördrag, ILO-konventionerna, Europarådets sociala stadga och Europakonventionen. Loa Brynjulfsdottir, som då var generalsekreterare för NFS, var moderator. Säkert och insatt styrde hon mellan de olika expertinläggen och den följande diskussionen. Då talades det hoppfullt om att Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna skulle införlivas med EU som en följd av Lissabonfördraget. Och att det skulle stärka de fackliga rättigheterna.

Nu som chef för LO:s internationella enhet säger Loa Brynjulfsdottir att det är på gång – inom de närmaste två åren.

– EU:s stora käpp i hjulet är Lavaldomen och den lagstiftning som sedan infördes och som gör att vi inte kan använda de verktyg vi annars har. Där driver vi att man lägger till ett socialt protokoll i fördraget, som tydligt anger att ekonomiska friheter inte är överordnade fackliga rättigheter.

Som LO:s världschef ska Loa Brynjulfsdottir leda LO:s internationella arbete.

– De fackliga rättigheterna är viktigast, det är också de som utmanas internationellt och i vissa länder saknas de helt, säger hon.

Det handlar om LO:s arbete i förhållande till Norden, Europa och världen, det handlar också om arbetet med mänskliga rättigheter, utvecklings- och biståndspolitik, FN-organet ILO och med den sociala dialogen i EU. LO:s internationella arbete är inriktat på tre huvudområden: jobben, rättvisa och kollektivavtal.

– Vi vill värna den nordiska modellen så att EU-lagstiftningen inte underminerar vår modell, säger Loa Brynjulfsdottir.

Det finns ett enormt intresse för partsmodellen utomlands, inte bara från fackligt håll, betonar hon. Det var den hetaste frågan på det ekonomiska toppmötet i Davos nyligen. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson deltog i toppmötet och rapporterade – med viss förvåning – hem om det stora intresset för parts­modellen bland företagsledarna.

Själv reser hon också mycket men är selektiv med sina resor, hon åker inte på allt.

– Om det går tar jag morgonflyget och reser tillbaka med kvällsflyget. Det är ett pussel med tre små barn och att vara chef. Min man tar större delen av ansvaret nu. Men i långa loppet blir det nog lika.

Intresset för den svenska modellen beror på att den är tillväxtfrämjande, förklarar hon. Men modellen måste stöttas av en bra arbetslöshetsförsäkring, omställningsstöd och socialförsäkring. Den försämrade arbetslöshetsförsäkringen gör att Sverige nu är bland de länder där inkomstklyftorna ökar mest.

Island däremot har gått åt motsatt håll. Efter den djupa krisen har klyftorna minskat där, berättar hon. Det berodde på en uttalad vilja hos den dåvarande rödgröna regeringen och parterna att de som hade det sämst skulle drabbas minst när löneökningarna skulle hållas lågt.

– Det visar att partsmodellen till och med kan ta ett land ur ekonomisk kris. Parterna tar ansvar, säger Loa Brynjulfsdottir.

Ett par gånger om året, gärna på sommaren, styr hon kosan till Island.

– Det är något med naturen där, en frihetskänsla att komma hem till det där karga nakna. Jag har svårt för skog, jag vill ha öppna landskap och hav.

När intervjun görs är Loa Brynjulfsdottir upprörd över de senaste nyheterna från Nepal, ett land LO har ett fackligt samarbete med. Det går fyra flygplan om dagen med arbetare från Katmandu till Gulfstaterna, i synnerhet Qatar, där nepaleserna hamnar i slavliknande förhållanden. Precis som de thailändska bärplockarna i Sverige har de förmedlats via någon agent. De har skrivit på ett avtal de inte förstår och med helt andra villkor än de lovats, de fråntas sina pass. Varje dag återvänder ett 30-tal skadade nepaleser, ett antal i kistor, säger hon.

– Det är fruktansvärt. 191 nepaleser dog i Qatar förra året.

I Qatar, med sina 200 000 invånare och en miljon migrantarbetare, byggs nu fotbollsarenor för VM 2022. Fifa, den internationella fotbollsfederationen borde ställa krav på länder som ska anordna VM, menar hon. Här kommer LO:s internationella arbete in, att som inför OS i Sotji både självt och via världsfacket väcka uppmärksamhet om de dåliga arbetsvillkoren kring idrottsarenor.

Loa Brynjulfsdottir har prövat på att verka för bättre villkor och bättre miljö på ett annat sätt. När barnen var små, drev hon ett företag på halvtid. Hon sålde ekologiska fair trade-produkter på nätet.

– Det var i stället för att köpa produkter som produceras av folk som har svältlöner och hemska arbetsförhållanden som i textilfabrikerna i Bangladesh.

Men hon medger att företaget inte blev så framgångsrikt. Hon drevs mer av att tala för varan än att sälja den.

Yogamattan är med överallt

Ålder: 42 år.

Gör: Chef för LO:s internationella enhet.

Familj: Man och tre barn, 5, 7 och 9 år.

Bor: I radhus i Täby.

Bakgrund: Uppvuxen på Island, utom några år i Norge. Sommarjobb i Tyskland, på Färöarna och på pepparkaksfabrik i Finland.

Studier: Fil mag i statskunskap och historia, Uppsala universitet. Forskning i Namibia. En master i ledarskap från United Business Institute i Bryssel. 10 poäng i arbetsrätt, Stockholms universitet.

Karriär: EU-praktikant. Arbete på Efta-sekretariatet. Flyttade till Sverige 2005. Jobbade på Nordens fackliga samorganisation, NFS, från 2011 som dess generalsekreterare.

Senaste film: ”Lassemajas detektivbyrå – von Broms hemlighet” med barnen.

Senaste bok: Lyssnar på Kristian Lundbergs Yarden.

Håller formen: Yogar, en liten yogamatta är alltid med.

Hollywoodmodellen

”Jag älskar kollektivavtal och partsmodellen ... like a Swede”, säger islandsfödda Loa Brynjulfsdottir, och hyllar tjänstemannaorganisationen TCO:s uppmärksammade reklamfilm för den svenska partsmodellen.

Se reklamfilmen här

Elisabet Örnerborg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer