Polisens språkkrav hade berättigat syfte

2020-03-26 00:00 Elisabet Örnerborg  

En provanställd operatör fick sluta då hon inte levde upp till Polismyndighetens språkkrav. Hon diskriminerades på grund av sin dyslexi, ansåg förbundet.Språkkravet var berättigat, men myndigheten borde ha gjort ­något åt den bristande tillgängligheten, avgör AD.

En medlem i Fackförbundet ST fick sin provanställning vid Polisen av­bruten den 31 juli 2018. Förbundet ansåg att hon hade missgynnats ­genom att behandlas sämre än andra anställda.

Hon fick inte de skäliga stöd- ­eller anpassnings­åtgärder som hennes funktionsnedsättning dyslexi krävde.

Förbundet: Staten ska betala 175 000 kronor i diskrimineringsersättning till medlemmen. Staten ska också betala henne 89 933 kronor för hennes inkomstförlust.

Staten: Hon har rätt till 20 000 kronor i diskrimineringsersättning för diskriminering i form av bristande tillgänglighet. I övrigt bestrider staten förbundets yrkanden.

Arbetsdomstolen: Kvinnan arbetade som operatör, och hennes uppgift var att ta emot uppgifter på telefon, skriva ned det betydelsefulla i dem och lämna det nedskrivna vidare till behörig beslutsfattare inom Polismyndigheten som då skulle bedöma vad som behövde göras. Det är då nödvändigt att den som har till uppgift att göra detta har sådan språklig förmåga att beslutsfattaren förstår av det nedskrivna vilka åtgärder som måste vidtas. Polismyndighetens språkkrav har därför ett berättigat syfte.

Om det funnits andra icke-diskriminerande sätt än språkkravet att uppnå syftet, skulle det missgynnande språkkravet vara indirekt diskriminering. Men domstolen har inte funnit något realistiskt alternativ till språkkravet. Att kräva att den som har som arbetsuppgift att kommunicera något för vidare beslutsfattande kan göra det på ett för andra begripligt sätt framstår som lämpligt.

Kvinnan blev inte utsatt för indirekt diskriminering. Förbundets yrkande på ersättning för inkomstförlust avslås och någon diskrimineringsersättning på grund av indirekt diskriminering kan inte dömas ut. Men hon har rätt att få diskrimineringsersättning på grund av bristande tillgänglighet. Parterna är överens om att kvinnan blev diskriminerad på grund av bristande tillgänglighet, men de är oense om beloppet. Förbundet yrkade 175 000 kronor, staten har gått med på 20 000 kronor.

Det är anmärkningsvärt att Polismyndigheten inte undersökte möjligheterna till åtgärder för tillgänglighet när kvinnans svårigheter i arbetet som operatör upptäcktes. Genom diskrimineringen har hon förlorat en provanställning och möjligheten till en tillsvidareanställning.

DOMSLUT

Fackförbundet ST:s yrkande om ersättning för inkomstförlust avslås. AD förpliktar staten att betala kvinnan 75 000 kronor i diskrimineringsersättning. Förbundet har förlorat större delen av målet och ska därför stå för fyra femtedelar av statens rätte­gångs­kostnader, 140 682 kronor, varav ombudsarvode är 105 600 kronor.

Elisabet Örnerborg

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna