Så jobbar TCO vidare med kompetensförsörjning

2017-06-29 00:00 Lena Gunnars  

Om förslaget med kompetenskonton från år 2000 blivit verklighet skulle ganska många ha kommit upp till det maximalt tillåtna beloppet på tolv inkomstbasbelopp. De skulle då ha haft 738 000 kronor på sitt konto. – Men diskussioner om kompetenskonton förs inte längre, säger Samuel Engblom, samhällspolitisk chef på TCO. Nu läggs fokus på att ändra i högskolan.

Statsminister Stefan Löfven bjöd nyligen in till uppföljande samtal med parterna om kompetensförsörjningen. Rätt utbildad arbetskraft är avgörande för svensk tillväxt, jobb och välfärd och är en fråga som prioriteras, säger regeringen. Men det är långt ifrån första gången regeringen tar tag i den.

På 1990-talet när Sture Nordh, TCO:s tidigare förbundsordförande, var statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet diskuterades den flitigt. Då skapades en grupp på initiativ från parterna inom industrin. Gruppen gick under namnet ”Sture Nordh-gruppen”.

– Det började med att parterna inom industrin uppvaktade stats­ministern. De hade bestämt sig för att i samverkan mellan arbetsgivarna och facken inom industrin inte bara få ordning på förhandlingsfrågorna, utan även ta upp frågorna som handlade om förutsättningarna för industriverksamheten i Sverige. De talade om industripolitiken, men också om den stora omvälvning som skedde, strukturförändringarna och de ökande kompetenskraven som hela tiden fanns inom industrin, säger Sture Nordh.

Parterna inom industrin ville ha ett system där staten på något sätt skulle bidra.

– Det som sedan blev resultatet av vårt arbete i gruppen blev ett förslag om insatser från statens sida, men som skulle vara buret av parterna. Det är den enda utredning vi gjort där parterna faktiskt var helt ense, säger Sture Nordh.

Det hela landade dock i att regeringen inte var beredd att finansiera eller gå in i den sortens samarbeten.

– Vi hade levt i den absolut värsta 1990-talskrisen och det var stora problem med budgeten, så det blev aldrig något från regeringens sida då. Men gruppen bidrog ändå till ökad med­vetenhet om behoven på området, säger Sture Nordh.

År 2000 presenterades en statlig utredning om att införa individuella kompetenssparanden, IKS. Tanken var att det skulle vara en stimulans till livslångt lärande. Den dåvarande regeringen kom med en proposition med riktlinjer om det, men inget lagförslag.

2015 var det dags igen för regeringen att ta fram nyckeln till kassakistan. Då presenterade dåvarande framtidsministern Kristina Persson huvuddragen i ett förslag för fram­tidens arbetsmarknad. Ett av huvudspåren rörde en allmän och obligatorisk kompetensförsäkring för alla på arbetsmarknaden. Bland annat föreslogs tre nya verktyg som skulle ge yrkesverksamma chans att bygga på med ny kompetens. De skulle bestå av en allmän upplysning och information, tillfällen till ny individuell vägledning och en kompetensförsäkring som skulle ge bättre förutsättningar för individen att kompetensutveckla sig mitt i yrkeslivet. Men hur en utbyggd statlig politik skulle fungera ihop med kollektivavtalade försäkringar framgick inte. Det skulle utredas vidare av staten och parterna.

– Det förslaget blev väldigt kritiserat. Kritikerna tyckte att staten skulle gå in på områden där parterna redan har gjort mycket. Förslaget var dessutom ganska allmänt hållet. Det var inte någon utredning utan mer bara på idéstadiet, säger Samuel Engblom.

Men han är långt ifrån uppgiven. Han upplever att TCO verkligen lyckats få upp kompetensutveckling högt på regeringens agenda.

– Vi har pekat ut detta som den viktigaste frågan under kongress­peri­oden. Vi lyfter till exempel att utbudet av utbildning som passar för människor som behöver fylla på med kunskap senare i arbetslivet har försämrats. De fristående kurserna och deltidskurserna har minskat. I stället har det blivit mer programutbildningar för unga som kommer direkt från gymnasiet.

Regeringen har nyligen tillsatt en utredning om högskolans resurstilldelning, som ger upphov till problemen, enligt Samuel Engblom.

– Där sägs att högskolan bör ändras för att kunna ge utbildningar som till form och innehåll lämpar sig för personer som behöver fylla på med kunskap efter några år i arbetslivet.

En annan viktig fråga för TCO är att arbetstagarna ska ha möjlighet att validera sin kunskap. Men frågan om kompetenskonton är nu död.

– Förhoppningsvis kommer omställningsförhandlingarna mellan Svenskt Näringsliv och PTK snart i gång igen. På hela arbetsmarknaden borde man fundera på hur man kan utveckla omställningsavtalen för att öka möjligheterna till utveckling och vidareutbildning genom hela livet, säger Samuel Engblom.

Anders Weihe, förhandlingschef på Teknikföretagen, tycker att kompetensutveckling är ett så brett och snällt begrepp att alla kan vara överens. Han ser då en risk för att alla håller det på en syrefattig nivå.

– Det blir ofta inte så mycket verkstad och det ligger väl i ämnets natur. Det här med att prata om livslångt lärande och att det skulle finnas någon viss livslängd på en utbildning stämmer inte med min bild. De flesta jobbar inte med saker som de har lärt sig i skolan utan med sådant de lär sig ute i arbetslivet. Skolan är bara ett bevis på att du har en förmåga till systematisk inlärning, säger Anders Weihe.

I förhandlingarna om omställning som Teknikföretagen haft många gånger med sina motparter diskuteras att göra om trygghetsfonden TSL. Det är en kollektivavtalad omställningsförsäkring som LO och Svenskt Näringsliv startat. Motparten anser att tjänstemännen i dag har bättre förutsättningar i sina omställningsavtal än vad LO-kollektivet har.

– Vi håller på att göra om TSL så att det ska bli en mer individbaserad bedömning. Men ska arbetsgivarna göra större åtaganden på kollektiv nivå i fråga om kompetensutveckling vill vi ställa det mot ändringar i las, säger Anders Weihe.

Några viktiga årtal för kompetensutvecklingen

1997: Sture Nordh-gruppen bildas efter att parterna inom industrin uppvaktat dåvarande statsministern om ett system där staten på något sätt skulle gå in och stötta kompetensutveckling för personer mitt i arbets­livet. Gruppens arbete utmynnade i ett förslag. Regeringen sa dock senare nej till att vara med och finansiera en sådan lösning.

2000: Presentation av en statlig utredning om att in­föra individuella kompetenssparanden, IKS. Tanken var att det skulle vara en stimulans till livslångt lärande. Den dåvarande regeringen kom med en proposition med riktlinjer om det, men inget lagförslag.

2002: När regeringen för­halade förslaget om individuellt kompetenskonto meddelade Saco att de i stället börjat skissa på ett eget förslag.

2004: Regeringen ger upp planerna på kompetenskonton som diskuterats sedan 1999. Pengarna som staten lagt undan, nära 6 miljarder, användes i stället till att kunna slopa arvs- och gåvoskatten.

2008: Sture Nordh och Krist­demokraternas förre parti­ledare Göran Hägglund lägger fram ett förslag om individuella kompetens­konton.

2015: Då­varande framtidsministern Kristina Persson presenterade huvuddragen i ett förslag för framtidens arbetsmarknad. Ett av huvudspåren rörde en allmän och obligatorisk kompetensförsäkring för alla på arbetsmarknaden. Samma år havererade förhandlingarna om ett nytt omställningsavtal mellan Svenskt Näringsliv och PTK.

2017: Statsminister Stefan Löfven bjöd nyligen in till uppföljande samtal med parterna om kompetensförsörjningen. Rätt utbildad arbetskraft är avgörande för svensk tillväxt, jobb och välfärd, framhåller regeringen.

Lena Gunnars

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer