SKL underkänner Arbetsdomstolen

2011-06-15 23:00  

Vi påpekade i en debattartikel i Lag & Avtal nr 4/2011("Stoppa de dyra kommunutköpen") att kommunerna i stort sett alltid när en dom går dem emot, närmare bestämt i 14 fall av 15 de senaste fem åren, väljer att inte rätta sig efter domstolens dom, utan "köper ut" den anställde med stöd av paragraf 39 i LAS. En utväg som lagstiftaren anvisat för att användas endast undantagsvis praktiseras alltså närmast rutinmässigt av Sveriges kommuner.

<p> </p> <p>SKL:s chefsjurist Sophie Thörne anser i en replik i Lag & Avtal nr 5/2011 - oklart hur - att vi ger en "felaktig och onyanserad bild". Det är svårt att förstå just de adjektiven i sammanhanget. Vad är det som är felaktigt och onyanserat? </p> <p>SKL har inget att anföra mot siffrorna som sådana. Man går i stället in för att försvara kommunernas agerande, närmast genom att betrakta domstolens domar som felaktiga. Menar SKL verkligen att Arbetsdomstolen genom sina domar låter anställda behålla jobbet trots att man, som Thörne skriver, "slarvat med ekonomisk redovisning, åsidosatt grundläggande regler för verksamheten, (eller) kränkt brukare eller elever"? Det är inte vår uppfattning att Arbetsdomstolen skulle ha en så lättvindig syn på anställdas skyldigheter. Tvärtom kan vi hitta åtskilliga domar där Arbetsdomstolen sett mycket strängt på anställdas felaktiga hantering av ekonomiska medel eller kränkningar av personer i tjänsten, även om det exempelvis rört sig om små belopp eller engångsföreteelser. </p> <p>Problemet verkar snarare vara att domstolens bevisvärderingar inte "duger" åt kommunerna när den dömer emot dem. SKL tar som exempeI fallet i Krokom (AD 2011 nr 12) där den anställde, enligt SKL fick behålla jobbet "trots massiv vittnesbevisning om allvarlig misskötsamhet". Detta kan svårligen tolkas på annat sätt än att SKL underkänner Arbetsdomstolens bevisvärdering . Och eftersom domstolen dömt fel ger detta, enligt SKL:s synsätt, kommunen rätt att använda en annan måttstock som är strängare än den som lagen har uppställt och helt enkelt sätta sig över domen. Det är en märklig slutsats. Dels därför att Arbetsdomstolens bedömningar självklart inkluderar sådant som att verksamheter ska upprätthålla sitt förtroende hos medborgarna. Men framför allt därför att det förstås är anmärkningsvärt i sig att kommuner inte respekterar domar. </p> <p>SKL anser att SKTF har fel fokus i vår debattartikel, när vi koncentrerar oss på vad som händer efter en dom. Det ena utesluter dock inte alls det andra. Visst är det många gånger bra om tvister om avskedande eller uppsägning kan lösas vid förlikning. För en fackförening är dock det naturliga och mest önskvärda att medlemmen, så långt möjligt, ska ha kvar sitt jobb. Det är bara att konstatera att det är mycket sällan förlikningsförhandlingar leder till en sådan lösning; den nås oftast bara genom en dom i Arbetsdomstolen. Dessutom är en förutsättning för förlikning att båda parter är kompromissvilliga. Inte sällan möter vi kommunala arbetsgivare som, ända upp på central nivå företrädda av SKL, över huvud taget inte är intresserade av någon förlikning.</p> <p></p> <p>ÅSA TILLBERG</p> <p>Förbundsjurist på SKTF</p>

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer