Unionen-juristen: ”Mycket känslor inblandade”

2016-10-27 00:00 Ann Norrby  
Martin Wästfält, Unionen. Foto: Jörgen Appelgren

Anklagelser om kränkningar av föreningsrätten kommer sällan ensamma. Ofta är de bara ett av problemen på arbetsplatser med ansträngda relationer mellan fack och arbetsgivare. – Mycket känslor är inblandade. Vår uppgift är att försöka få fram fakta och få parterna att blicka framåt, säger Martin Wästfelt på Unionen.

Få av Unionens medlemmar blir utsatta för föreningsrättskränkningar, det är fackförbundets chefsjurist Martin Wästfelts absoluta uppfattning. Han är lika övertygad om att reglerna som skyddar föreningsrätten ändå behövs.

– Det är inte alls säkert att kränkningarna skulle vara lika sällsynta utan reglerna. Dessutom behövs de ibland för att pröva enskilda fall. Reglerna fungerar som en bottenplatta för relationerna på arbetsmarknaden, säger han.

Föreningsfriheten skyddas av internationella konventioner, den är grundläggande i hela västvärlden, enligt Martin Wästfelt.

Innan anställningsskyddslagen fanns var det vanligare att pröva om föreningsrättskränkningar låg bakom uppsägningar. Genom kravet på saklig grund för uppsägningar har antalet sådana situationer minskat, säger Martin Wästfelt.

– En förklaring är såklart också att förhållandena på arbetsmarknaden är mera präglade av respekt nu än i historiskt perspektiv. Jag tror att 1970-talets reformer förde med sig en ökad förståelse för varandras intressen och positioner. Hela regelpaketet har skapat en närhet och ett behov av att mötas ofta.

Martin Wästfelt började på dåvarande Svenska industritjänstemannaförbundet 1995. Då var det sällan diskussioner om föreningsrätten. Nu förekommer de oftare, antagligen därför att Unionen har fler medlemmar på företag som saknar kollektivavtal, tror han.

– På en del av företagen utan kollektivavtal är de här frågorna helt nya. Kunskapen om reglerna är bristfällig och man har ännu inte sett fördelarna med att hitta bra samarbetsformer.

Martin Wästfelt anser att tvister om föreningsrätt liksom andra tvister på arbetsmarknaden helst ska lösas utan hjälp av rättsapparaten.

– Det är sällan ett konstruktivt sätt att komma framåt. Men ibland är det nödvändigt att få en rättslig prövning. Så var det i vår senaste tvist som AD fick ta ställning till. Vi ansåg att vår medlem hade hamnat i en så svår situation att det inte fanns något att be för, säger han.

Unionen förlorade målet (dom 54/16 se sid 18-19). Tvisten gällde en kvinna som hade begärt fackförbundets hjälp för att komma tillrätta med arbetsmiljöproblem på sin arbetsplats. Kvinnan ansåg att hennes arbets­givare hade trakasserat henne på olika sätt. Detta fanns utförligt beskrivet i förhandlingsframställningen som arbetsgivaren fick före förhandlingen.

Unionen stämde företaget, som inte hade kollektivavtal, eftersom arbetsgivaren lät alla anställda ta del av hennes anklagelser före förhandlingen. Domstolen ansåg dock inte att medlemmen hade hotats med en åtgärd av arbetsgivaren.

De allra flesta tvister om föreningsrättskränkningar som kommer till AD slutar med en förlikning. En tolv år gammal dom hör till undantagen. Tvisten gällde en provanställd i en cykelaffär. Hon tog kontakt med sitt fackförbund och bad att en ombudsman skulle komma till affären och beskriva för de anställda hur ett kollektivavtal skulle ge dem bättre villkor. Då avbröts hennes provanställning. Detta ansåg AD vara en allvarlig kränkning av föreningsrätten och dömde ut sammanlagt 200 000 kronor i allmänt skadestånd (dom 49/04, se nedan).

Även på arbetsplatser med kollektivavtal förekommer tvister om föreningsrätten. De kan handla om rätten till ledighet för fackligt arbete, om vem som ska betala för ledigheten och andra frågor som gäller den förtroendevaldas ställning.

Vad kan Unionen göra för att lösa en tvist på en arbetsplats?

– Vi kan hjälpa till att sortera i frågorna. Är tvisten i en bransch där vi har goda relationer med motparten på central nivå är det ett bra sätt att åka ut till arbetsplatsen tillsammans och ha ett gemensamt möte där. Vi har ju samma intresse av att reglerna följs, säger Martin Wästfelt.

Fel att avbryta provanställning

Dom 49/04, Mål A 168/03

Handelsanställdas förbund stämde ett cykel­företag som hade 17 butiker, sedan en kvinnas provanställning i en av butikerna hade avbrutits i förtid. Företaget hade inte tecknat kollektivavtal.

Handels hävdade att kvinnan hade blivit av med sin provanställning därför att hon hade tagit kontakt med facket. Hon gjorde det efter att hon hade upptäckt att företaget drog av tid för raster, oavsett om de anställda hunnit med dem eller inte. Företaget betalade inte heller ersättning för övertid eller obekväm arbetstid. Förbundet krävde att kvinnan skulle få 150 000 kronor i allmänt skadestånd för föreningsrättskränkning. För egen del krävde förbundet 200 000 kronor i allmänt skadestånd.

Arbetsdomstolen kom fram till att det var sannolikt att kvinnans provanställning avbröts därför att hon hade kontaktat facket. Det var en kränkning av såväl hennes som fackförbundets föreningsrätt och företaget fick betala 100 000 kronor i allmänt skadestånd till dem var.

Ann Norrby

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer