Svar: Utgångspunkten är att sjukdom hos arbetstagaren inte är saklig grund för uppsägning. Arbetsgivaren har däremot ett ansvar att underlätta för arbetstagaren att komma tillbaka i arbete. Vid utbrändhet är det rimligt att arbetsgivaren erbjuder möjlighet att under en övergångsperiod arbeta deltid och undersöker om en omplacering skulle kunna underlätta en återgång i arbete.
För att sjukdom i sig ska vara saklig grund för uppsägning krävs att det kan slås fast att arbetstagarens arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt i så hög grad att denne inte kan utföra något arbete av någon betydelse åt arbetsgivaren. Så är uppenbarligen inte fallet här.
En arbetsgivare kan naturligtvis uppfatta det som besvärligt att behöva anpassa arbetsuppgifterna och att kanske skruva ned kraven i arbetet så att inte arbetstagaren återfaller i sjukdom. Men det är alltså i sig inte saklig grund för uppsägning.
Arbetsgivaren måste bevisa att det finns saklig grund för uppsägning. Det räcker naturligtvis inte att arbetsgivaren i största allmänhet påstår att arbetstagaren inte klarar jobbet, ett sådant påstående måste preciseras. Därefter är arbetsgivaren skyldig att vidta åtgärder för att arbetstagaren ska klara jobbet på ett godtagbart sätt. Om inte arbetsgivaren undersökt om det är möjligt att omplacera arbetstagaren för att komma tillrätta med problemen föreligger aldrig saklig grund.
Arbetsgivaren har dock inte någon skyldighet att erbjuda omplacering till något annat bolag, exempelvis ett annat bolag inom koncernen, och det finns heller ingen skyldighet för arbetstagaren att acceptera ett sådant erbjudande. Huruvida nio månadslöner är ett bra eller dåligt bud är svårt att avgöra. En rad faktorer påverkar, exempelvis vilken uppsägningstid du har om arbetsgivaren skulle säga upp dig, om det finns någon substans i arbetsgivarens påstående att du inte klarar jobbet, arbetsgivarens ekonomiska situation, om du orkar gå tillbaka till arbetet och hur angelägen arbetsgivaren är att kunna byta ut dig, om arbetet till sin natur är sådant att det finns risk att du får tillbaka utmattningssyndromet, om du har något annat jobb på gång och om du orkar driva en tvist.
Om du upplever att du inte får ett bra stöd från din fackliga organisation bör du ta kontakt med någon högre upp i organisationen, exempelvis någon på avdelningen eller regionen, om det är en lokal facklig företrädare du haft kontakt med. Om du redan haft sådana kontakter kan du kontakta förbundskontoret och framföra dina synpunkter. Som en sista åtgärd kan du skriva till förbundsstyrelsen och klaga. Någon absolut rätt att få hjälp med att driva ett ärende i domstol finns dock inte.
Om ditt fackförbund inte ställer upp kan du kontakta en advokat. Se då till att välja någon som kan arbetsrätt. Att driva en tvist i domstol utan facklig rättshjälp kan bli väldigt dyrt om man förlorar. Då får man betala både sina egna och motpartens rättegångskostnader, så du bör vara rimligt säker på att vinna en sådan tvist.
Kommentarer
Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.
Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.