Vilda västern för småföretagarna

2014-03-26 23:00  

Att vara småföretagare i Kambodja är lite av en dröm – eller mardröm. Knappt några arbetsrättsliga regler eller avtal. Stora industrier omfattas däremot av ett regelverk som ILO betraktar som regionens bästa.

Kambodja håller långsamt på att återhämta sig efter decennier av inbördeskrig och ett folkmord. För att få fason på landet har andra områden än just arbetsrätten varit prioriterade.

De senaste åren har dock en mängd lagar införts och än fler genomgripande reformer kommer de närmaste åren.

Stig Idén, 62 år, från Hudiksvall driver företaget KS Seastars verksamhet i Kambodja. Han importerar lax som styckats, rökts och paketerats på företagets fabrik i Thailand.

Han har ett tiotal heltidsanställda som arbetar på kontoret och med distributionen av laxen till grossister.

Stig Idén och hans jurist Mai Vutha berättar att de anställda på privata småföretag i Kambodja inte omfattas av några kollektivavtal eller allmänna sociala försäkringar. Det finns heller ingen statligt bestämd minimilön.

– Lönerna är individuellt satta och vi har en privat sjuk- och skadeförsäkring som ska täcka sjukvårdskostnader ifall det sker något. Dessutom täcker den tre månaders mammaledighet, berättar de.

– Men många småföretagare struntar helt i försäkringar, säger Mai Vutha.

De berättar att de anställda på småföretag i den privata sektorn ofta inte ens har några anställningskontrakt utan att det råder en muntlig överenskommelse mellan arbetsgivare och anställda.

– Fast vi ger våra anställda två veckors besked vid uppsägning och dessutom en ersättning, säger de.

De anställda har också 10 till 14 dagars betald semester.

På KS Seastar finns ännu ingen fackförening. Eftersom det krävs minst åtta medlemmar för att registrera en fackförening har man precis passerat gränsen på företaget.

– Att starta fackföreningar i Kambodja är lite av en affärsverksamhet, berättar Mai Vutha som säger att fackföreningarna har rätt att samla in medlemsavgifter för sin verksamhet.

Den bilden bekräftas av Sophon Tun, Kambodja-ansvarig på ILO.

– Vi har lite av en djungel när det gäller fackföreningar. Det är lätt att bilda fackföreningar och anställda uppmuntras att gå med, säger han.

Det har lett till att det på många större arbetsplatser, speciellt inom textilindustrin, finns flera fackföreningar, kanske upp till fem stycken, på samma arbetsplats som slåss om medlemmarna.

– Enligt lag är det den fackförening som har fler än hälften av de anställda som medlemmar som får kollektivförhandla för alla anställda. Om ingen fackförening har egen majoritet blir det en våldsam kohandel och arbetsgivaren har svårt att veta vem man ska prata med, säger han.

I Kambodja har dock regeringen föreslagit att man ska skärpa regelverket för fackföreningar för att minska antalet och få en mer klar struktur.

– Det måste bli lättare att veta vem man ska förhandla med, säger Sophon Tun.

Överlag tycker han att Kambodja har regionens kanske bästa arbetsrätt, med kollektivavtal, och arbetsrättsliga regler för minimiålder. Än så länge gäller det mest stora industrier. Men långsamt håller man på att registrera mindre företag.

– Problemet, säger han, är att arbetsrätten inte efterlevs och att den i praktiken bara täcker stora arbetsplatser.

– Vi har bara 30 arbetsrättsinspektörer för hela landet. De hinner inte kontrollera alla arbetsplatser, säger han.

Sex av tio i Kambodja arbetar inom den informella sektorn och täcks inte av några regler eller avtal. Deras situation är ännu svårare att övervaka.

Det finns ingen speciell arbetsdomstol i Kambodja. Arbetstvister avgörs i vanlig domstol.

2001 införde man skiljenämnder med representanter från arbetsgivare, fack och regering. Dessa skiljenämnder arbetar väldigt snabbt, och beslut kommer inom två veckor.

– Många gånger går de på arbetstagarnas sida, säkert 70 procent av fallen, säger Sophorn Ton.

Dock är utslagen inte bindande. Men förlorarna drar sig för att gå till domstol eftersom det är både dyrt och väldigt tids­ödande.

– Skiljenämnderna arbetar väldigt transparent vilket lett till att de kommit att ses som en förebild för att reformera hela det juridiska systemet, förklarar han.

Vilda strejker är ganska vanliga och sker ofta när företag vill avskeda någon, i synnerhet någon som varit väldigt fackligt aktiv.

2011 enades man om en regel som säger att ingen ska strejka förrän skiljenämnderna har sagt sitt.

– Det fungerar ganska bra. Vi har sett en kraftig minskning av vilda strejker, säger Sophorn Tun.

Han är optimistisk inför framtiden.

– Det blir långsamt bättre i Kambodja, säger han.

Arbetsrätten i Kambodja i 13 punkter

1. Det finns ingen statligt bestämd minimilön i Kambodja.

2. Fackförbunden inom textilindustrin är välutvecklad och verkar leda utvecklingen inom det arbetsrättsliga området, som kollektivavtal. Nu sprids det till andra sektorer, som hotellsektorn.

3. Vill stora företag som omfattas av kollektivavtal avskeda arbetare gäller ”sist in, först ut”. Man är också skyldig att betala ersättning baserad på anställningsår.

4. Enligt lag ska alla företag erbjuda tre månaders mammaledighet med halv lön. Det finns ingen ­normal pappaledighet, däremot har samtliga anställda rätt till fem dagars ”extra” ledighet, utöver semester, för att täcka speciella händelser. Detta kan använda för pappaledighet.

5. Efter mammaledighet har mammor rätt till längre raster för att åka hem och amma.

6. Arbetsgivare är enligt lag skyldiga att erbjuda dagisplats på arbetsplatsen. Detta fungerar dock dåligt i praktiken och finns mest inom stora företag inom ­textilindustrin som anställer många kvinnor.

7. Alla anställda har rätt till 18 dagars betald semester, men i praktiken tar många inte ut dem, utan väljer att ta emot extra ersättning för att fortsätta jobba. I Kambodja finns dessutom 30 allmänna helgdagar.

8. Vid sjukledighet får anställda vid stora företag och offentliganställda full lön i sju dagar, och 50 procent i en månad. Krävs längre tids sjukfrånvaro får man behålla sin anställning i upp till sex månader, dock utan lön. Efter det kan man bli avskedad.

9. Nationella fackföreningar och federationer börjar sakta att komma. Likaså sympatistrejker, som blivit vanliga under pågående löneförhandlingar.

10. 2008 infördes en socialförsäkring som täcker sjukvård vid arbetsplatsrelaterade olyckor för privatanställda inom stora industrier och likaså offentliganställda. Arbetsgivare och regeringen bidrar till fonden. De anställda behöver inte betala.

11. 2014 kommer denna socialförsäkring att utvecklas till att bli en hälsoförsäkring som också täcker sjukdom.

12. Endast statsanställda får ­pension. 2015 införs pension inom privata sektorn, genom sociala försäkringar.

13. Mindre privata företag, som restauranger och småföretag på landsbygden, håller sakta på att registreras för att också omfattas av socialförsäkringar. Det görs av personal från socialförsäkrings­fonden, som arbetar fristående från regeringen.

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer