Arbetsrätt
Italienska systemet ses som ett skräckexempel
Italiens statliga hjälp till företagen ses av den svenska regeringen som ett skräckexempel. Premiärminister Mario Monti och hans regering vill se över systemet, som de anser kostar för mycket och är ineffektivt. Chefen för det mellanstora företaget Confindustria sörjer redan.
Annons
Michele Vinci, vars företag producerar industrimaskiner i Apulien i södra Italien, uppskattar det italienska systemet med löneersättning under permittering, så kallat CIG (Cassa Integrazione Guadagni). När hans företag gick knackigt under en period räckte inte intäkterna till alla löner. Utan den statliga ersättningen hade det blivit uppsägningar.
– Nu kunde vi få tillbaka vår kvalificerade arbetskraft på en dag. Ett utmärkt system, säger Michele Vinci till Lag & Avtal.
CIG innebär betydligt lägre inkomster för löntagaren än vid normalt arbete, vilket i teorin kan innebära att de anställda söker sig andra jobb under permitteringen. I praktiken fungerar det inte så i Italien, där är de flesta helst trogna samma företag hela livet.
Michele Vinci ansökte om CIG för 30 arbetare i tio veckor. Sedan utnyttjade han inte allt, eftersom situationen ljusnande snabbt.
– Att systemet är så elastiskt tycker jag också är positivt. Jag behövde bara permittera 15 personer, men visste att jag kunde utnyttja mer om jag behövde, berättar han.
I Italien diskuteras just nu CIG:s vara eller inte vara, eftersom regeringen förbereder en omfattande reform av arbetsmarknadens regler. Både företagarförbunden och facken är emot att CIG försvinner, och regeringen har deklarerat att det inte är aktuellt att ta bort den helt. Däremot kommer troligtvis hela systemet att förändras.
I dag finns ordinärt CIG, det som Michele Vinci använde sig av, som sätts in när ett företag går igenom en kortare kris som inte beror på företaget självt. Sedan finns exceptionellt CIG, som ska täcka kriser som bara gäller ett specifikt företag eller område, eller om ett företag går i konkurs. Till sist finns special-CIG, som till exempel används när ett område drabbas av en jordbävning eller översvämning, och företagen inte kan jobba under en period.
Normalt sett kan CIG endast utbetalas i 52 veckor under en tvåårsperiod, men det går att få förlängning. Den permitterade arbetaren får max runt 1 000 euro, men ersättningen minskar ju längre permitteringen pågår. Det går att få ersättning även för en del av arbetstiden, och få normal lön för resten.
Regeringen kommer troligen att låta enbart det ordinära CIG vara kvar, och studerar nu alternativa vägar för att ge bidrag till permitterade och arbetslösa. Hela systemet kostade Italien runt 275 miljoner euro i januari i år, och närmare två tredjedelar är exceptionell eller special-CIG.
– Det ordinära CIG som används en kortare period är nödvändigt för industrin, men jag anser att det är fel när staten betalar i flera år. Det måste finnas andra och bättre system för att skapa nya jobb, konstaterar Michele Vinci.
