ARBETSRÄTTSLIG KOMMENTAR

Efter första yttrandet: "Angeläget att nämnden noga håller sig till sitt mandat"

Huvudavtalsnämnden har kommit med sitt första yttrande. Enligt Sjödin och Selberg tyder yttrandet på att nämnden går utanför sitt mandat.
Huvudavtalsnämnden har kommit med sitt första yttrande. Enligt Sjödin och Selberg tyder yttrandet på att nämnden går utanför sitt mandat.

I Huvudavtalsnämndens första yttrande ser vi hur organisationerna bakom principöverenskommelsen gör anspråk på att vara den instans som bestämmer över tolkningen av en lag som gäller inte bara för dem, utan också för andra. Det skriver Niklas Selberg och Erik Sjödin med anledning av nämndens första yttrande. 

Publicerad Uppdaterad
Niklas Selberg är arbetsrättsforskare vid Lunds universitet.
Niklas Selberg är arbetsrättsforskare vid Lunds universitet.

Nu har det kommit – det första yttrandet från Huvudavtalsnämnden! En av de mest spännande nya institutionerna skapad genom Huvudavtalen om trygghet omställning och anställningstrygghet, Huvudavtalsnämnden, har alltså yttrat sig – men inte om anställningsskydd. I stället avser yttrandet den särskilda regleringen om bemanningsanställda som varit uthyrda till samma kundföretag i mer än två år.

Texten har publicerats på Nämndens hemsida, där vi antar att kommande yttranden om Huvudavtalen kommer att stå att finna i framtiden. Nämndens funktion inför tvister inför Arbetsdomstolen är inte alldeles klar – men så är detta inte heller nämndens enda uppgift. När part – alltså LO, PTK eller Svenskt näringsliv – begär det ska nämnden sammankallas.

Erik Sjödin är arbetsrättsforskare vid Stockholms universitet.
Erik Sjödin är arbetsrättsforskare vid Stockholms universitet.

Det första yttrandet förtäljer inte vem som initierat sammankomsten, och inte heller är yttrandet kopplat till någon enskild tvist inför domstol. I stället meddelar yttrandet att diskussioner uppstått om en viss regel. Våra tankar går här genast till äldre tiders så kallade lagförklaringar – enligt 1809 års regeringsform kunde Högsta domstolen ”förklaringar gifva” om ”lagens rätta mening”. Idag är lagförklaringen avskaffad och domstolarnas lagtolkning och lagprövning ska ske i anslutning till en faktisk tvist. 

Av kap. 1 § 14 i Huvudavtalet av 2022 framgår att ”endast parterna” kan ange ”huvudavtalets rätta tolkning”. Det vi nu kan läsa i nämndens yttrande framstår som en form av avtalsförklaring. Nämnden yttrar sig emellertid endast om den är enig.

Den diskussion som tydligen uppkommit handlar om tolkningen av 12 a § i uthyrningslagen och kap. 3 § 10 i LO:s huvudavtal och hur formuleringen ”placerad i kundföretaget” ska uppfattas. Lagen såväl som LO:s huvudavtal föreskriver en skyldighet för kundföretaget att erbjuda tillsvidareanställning till en arbetstagare som varit inhyrd längre än 24 månader under en period av 36 månader. 

Enligt lagen kan arbetsgivaren i stället erbjuda två aktuella månadslöner och enligt avtalet gäller att erbjudandet ska avse tre aktuella månadslöner. Frågan framför Nämnden rörde beräkningen av utplaceringstiden hos kundföretaget – hur ska olika typer av frånvaro från arbetet räknas vid avgörande om uthyrningen varat i mer än 24 månader?

Yttrandet har två punkter. Av den första framgår att giltig frånvaro ska räknas som tid i uthyrning. Här avses sådant som den rätt till ledighet som följer av olika särskilda lagar, såsom föräldraledighetslagen. Av den andra punkten framgår att tillfällig frånvaro – såsom semester – upp till 35 dagar ska kunna räknas in i placeringstiden.

Parterna förklarar att yttrandet utgör en uttolkning av ”partsavsikten i principöverenskommelsen och Huvudavtalet” och det benämns ”tolkning- och tillämpningsföreskrift angående inhyrningsregeln på såväl arbetar- respektive tjänstemannaområdet”. Nämndens formulering väcker flera intressanta frågor.

För det första: Vad menar egentligen nämnden när den talar om ”uthyrningsregeln”? Yttrandet återger 12 a § uthyrningslagen i dess helhet och nämner motsvarande regel i LO:s huvudavtal. Texten i yttrandet anger uthyrningsregeln i bestämd form – och det framstår onekligen som att den syftar på lagregeln. Att nämnden också nämner principöverenskommelsen, som alltså låg bakom 2022 års lagändringar, talar för att det är lagregeln som avses.

Sammanfattningsvis framstår nämndens yttrande som att det framför allt avser 12 a § uthyrningslagen. Enligt Huvudavtalen ska nämnden avge yttranden ”rörande tolkning av bestämmelser i Huvudavtalets kapitel 3”. Den mellan parterna (LO, PTK och Svenskt näringsliv) avtalade uppgiften för nämnden handlar således inte om att yttra sig om vare sig lag eller principöverenskommelsen. 

Huvudavtalsnämnden har i och för sig inte fått i uppgift att tolka uthyrningslagen, och i detta sammanhang påminner vi om att många viktiga begrepp i denna lag vilar på EU-rättslig grund och att inte ens svensk domstol helt fritt kan tolka svensk lag på det harmoniserade området. Sammanfattningsvis är en domstol inte bunden av nämndens tolkningsföreskrift – även om den så klart för egen del kan komma till samma slut eller på något sätt beakta yttrandet i sin lagtolkning.

 För det andra: Yttrandet handlar enligt sin lydelse om ”arbetar- respektive tjänstemannaområdet”. Det finns få skillnader i kap. 3 i LO:s respektive PTK:s huvudavtal gällande anställningsskydd – men en sådan är att det i PTK:s avtal inte finns någon 10 § som avviker från 12 a § uthyrningslagen. Såvitt gäller tjänstemännen föreskriver alltså huvudavtalet inte något om stärkt ställning för långtidsinhyrda motsvarande 12 a § uthyrningslagen. På tjänstemannaområdet är det alltså endast lagstiftning som det aktuella yttrandet kan avse.

Det framstår som klart att nämnden inte kan bestämma hur domstol ska tolka lagstiftning. Inte desto mindre framstår det som om nämnden försöker styra lagtolkningen genom att i efterhand presentera en gemensam partsavsikt bakom principöverenskommelsen som alltså i sin tur låg bakom lagstiftarens beslut att ändra i bland annat anställningsskyddslagen och i uthyrningslagen. Om parterna kan förklara vad de ville att lagstiftaren skulle besluta, så ska detta styra tolkningen av lagstiftningen, förefaller de resonera. Detta sätt att tolka lag på skulle vara en nymodighet om det vann gehör hos domstolarna. 

Vi undrar om privatiseringen av lagstiftningen på arbetsmarknadens område verkligen gått så långt som parterna tycks förutsätta och spår att denna lagtolkningsmodell inte kommer att användas av Arbetsdomstolen.

En viktig uppgift för huvudorganisationerna är att avgöra vilket avtal som ska gälla för vilket arbete, och LO har aviserat att en ny organisationsplan är på gång. Såvitt gäller huvudavtalen innehåller de inte någon bestämmelse om dess tillämpningsområde. I stället ska de antas som kollektivavtal mellan parter på förbundsnivå och börjar gälla därefter.

 Om innehållet i det aktuella första yttrandet har alltså Nämndens samtliga ledamöter från LO, PTK och Svenskt näringsliv varit eniga. Tjänstemännens representant har således varit med och yttrat sig om innehållet i LO:s avtal – som inbegriper en regel de själva har valt att inte ta in i sitt eget huvudavtal.

 Vi har efterlyst klargöranden av innebörden av flera av de regler som tillkommit i kölvattnet av Januariavtalets löfte och/eller hot om att modernisera arbetsrätten, och därför är det så klart välkommet att nämnden presenterar yttranden. 

LAS-reformens tillkomstprocess kritiserades under remissrundan av flera remissinstanser, inte minst de organisationer som inte kunnat vara delaktiga i utformningen av de nya reglerna som alltså kommit att gälla alla. I ljuset av denna kritik framstår det som angeläget att nämnden noga håller sig till sitt mandat: Att uttala sig om Huvudavtalens rätta innebörd. Bankarbetsgivarna, Arbetsgivarverket och Fastigo är exempel på organisationer som inte ingår i Huvudavtalsnämnden, men som likväl kan beröras av den allmänt tillämpliga uthyrningslagen.

I Huvudavtalsnämndens första yttrande ser vi hur organisationerna bakom principöverenskommelsen gör anspråk på att vara den instans som bestämmer över tolkningen av en lag som gäller inte bara för dem, utan också för andra. Vi kan inte låta bli att undra hur dessa parter skulle ställa sig till den (låt vara högst osannolika) omvända ordningen att organisationer utanför huvudorganisationerna, exempelvis Företagarna och Hamnarbetarförbundet, skulle bestämma över lagtolkning som påverkar arbetsgivare och arbetstagare medlemmar i Svenskt näringsliv, LO och PTK.

I alla händelser ser vi fram emot nästa yttrande från Huvudavtalsnämnden!