Superstressad av mindfulness

2012-09-18 23:00 Ann Charlott Altstadt  
Ann Charlotte Alstedt

KRÖNIKA. Om du mår dåligt brukar du få rådet att förändra dig själv eftersom den terapeutiska sanningen säger att något annat inte går att reformera.

Men jag tror att många av oss i stället för att gå till psykologen skulle må bättre av att boka tid hos sociologen. En sådan kan faktiskt tala om för dig att det inte är fel på dig, det är samhället som är skruvat.

Jag vet att det låter omodernt eftersom det är värsta tabubrottet att skylla ifrån sig. I dag ska individen rakryggad ta ansvar för allting från jordens undergång i form av klimatförändringar till den där magvärken på väg till jobbet.

Men hos en sociolog kan ni föra samtal om strukturella förändringar och vilka konsekvenser det fått för individer i form av skilsmässor, sjukdomar och stress. När exempelvis politikerna i slutet av 80-talet blev överens om att släppa målet om full sysselsättning för att i stället prioritera inflationsbekämpning blev hundratusentals människor arbetslösa, de skuldbelade sig själva, började må apdåligt och gjorde att omgivningen kände likadant.

Det var därför så befriande när psykologen och författaren Jenny Jägerfeldt i P1 sommar ifrågasatte den trendigaste och mest fashionabla lösningen på alla våra samhällsproblem - Mindfulness. Om exempelvis 90 procent på en arbetsplats känner sig stressade är det förmodligen inte ett personligt problem, och hur kan det vara det? Alla vet ju att arbetsplatser slimmats under ägarnas vinstkrav eller, inom offentlig verksamhet, politikernas besparingsiver. Kan då lösningen vara att stå och lukta i 10 minuter på den fiskpinneförpackning du nyss öppnat till middagen?

 Om du läser kvinnomagasin får du en intravenös överdos av de miljontals bilderna på hyperestetiska kvinnor som sitter med slutna ögon i yogaställning. Kvinnor tar hand om sig själva, unnar sig och njuter i sitt hemma-spa. Kvinnan i perfekt balans i soffhörnan med folklorepläd smuttandes på en jättekopp lugnande örtte är en egen genre i klass med religiös mytbildning under medeltiden. 

I takt med att vi mår allt sämre  har de kommersiella kraven ökat – vi ska inte bara vara supersnygga utan också vara jävligt avstressade också. Och all quick-fix tycks handla om att acceptera status quo i stället för att problematisera dig. Men är det inte en form av självlobotimisering när du skär bort en stor del av din personlighet – nämligen samhället?  Den bit som är kvar ska ligga i som en räv för att försöka anpassa sig till konsekvenserna av alla dåliga politiska beslut under påbudet att allt är ditt fel samtidigt om du absolut inte får vara ett offer.

Ja, jag har självt försökt mindfulness och jag blir superstressad bara jag tänker på alla de krav på att vara i nuet som ställdes på mig när jag tror problemet tvärtom är det förbaskade nuet som ställer till problem. Att vi alltid tvingas vara där och aldrig har tid eller möjlighet till tankeflykt, att få vara någon helt annanstans. Jag tror på att förändra verkligheten så du inte tvingas tänka på den hela tiden.

Ann Charlott Altstadt

Författare och journalist

 

Gillar du den här krönikan? Gilla oss på Facebook

 

Ann Charlott Altstadt

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer