Statliga akademiker får sifferlöst tillsvidareavtal

Det är första gången som ett avtal inom den statliga sektorn både är sifferlöst och gäller tillsvidare. Med undantag för universitets- och högskolesektorn ska nu det lönesättande samtalet mellan chef och medarbetare styra löneutvecklingen.
– Genom överenskommelsen framhåller vi att ett tillsvidareavtal förutsätter att vi som centrala parter bedriver ett löpande partsgemensamt arbete för att utveckla och stödja lokala parters arbete med avtalet, säger Arbetsgivarverkets förhandlingschef Monica Dahlbom.

Arbetsgivarverkets avtalsrörelse ledde först till en överenskommelse med Seko. Sekos förhandlingschef Sven-Olof Hellman var nöjd med att ha motat Arbetsgivarverkets yrkande på sifferlöst tillsvidareavtal. Sekos avtal för cirka 18 000 medlemmar i staten löper ut den 30 september 2012 och ger ett löneökningsutrymme på 405 kronor den 1 oktober i år och lika mycket den 1 oktober nästa år.
Därefter kom Arbetsgivarverket överens med de Offentliganställdas förhandlingsråd. Inte heller det blev i enlighet med Arbetsgivarverkets utgångsbud . Liksom Sekos avtal är det tvåårigt och värt 3,7 procent, men medan Seko har ett avtal med krontal talar OFRs om löneökningar i procent och att procenttalet anger en lägstanivå.

Men i förhållande till de statliga akademikerna har alltså Arbetsgivarverket fått igenom sitt krav på ett sifferlöst tillsvidareavtal.

– Det nya avtalet ger oss bättre verktyg för den lokala lönebildningen. Det stärker och motiverar våra medlemmar och bidrar till att utveckla de statliga verksamheterna, säger Saco-S ordförande Edel Karlsson Håål.

Avtalet är ett så kallat processavtal, som ska stödja den lokala lönebildningen och förtydliga att lönerevision sker varje år, förklarar hon. Saco-S-förbundens roll blir att stödja och ge råd, men det är individen själv som ska välja hur den vill påverka sina arbetsvillkor; om det är högre lön, längre semester eller högre pensionssparande som är viktigast.

– Det fackliga uppdraget kommer därför att bli annorlunda. Vi blir mera av rådgivare och mindra av företrädare, anser Edel Karlsson Håål.