De löser tvister i hemliga rum

Hemliga rättsprocesser där advokater byter skepnad och blir domare. Och som klaras av på tre månader i stället för ett par år.

Möt advokaterna som löser tvister genom skiljeförfaranden.

Eftersom förfarandena inte är offentliga finns det ingen statistik över skiljeförfaranden inom arbetsrätten. Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut avgjorde visserligen ett dussintal fall förra året, men åtskilligt fler är så kallade ad hoc-avgöranden där parterna styr över vilka regler som ska tillämpas och hur domarna, eller skiljemännen, ska utses.

Lag & Avtal har intervjuat några advokater som uppträder både som skiljemän och som ombud i skiljeförfaranden. De framhåller unisont de välkända fördelarna med snabbheten och hemligheten i förfarandet. Men varnar också för oklara konsekvenser och risker med de höga kostnaderna.

I motsats till vad som gäller i tingsrätten och Arbetsdomstolen är själva dömandet inte gratis. Skiljemannen, eller skiljemännen om man väljer att låta tre personer avgöra fallet, ska ha betalt, men ofta har det avtalats om att arbetsgivaren står för de kostnaderna.

– Det är en fullt rimlig balansering eftersom det främst ligger i arbets­givarnas intresse att ha skiljeför­farande, menar skiljemannen Erik Danhard, advokat och delägare på Hamilton Advokatbyrå i Stockholm.

Han vill avdramatisera fenomenet skiljeförfaranden genom att påpeka att det är den vanligaste formen av tvistelösning på arbetsmarknaden om man räknar in alla tvister kring försäkringar och pensioner och inom vissa kollektivavtalsområden med skiljeklausuler. Dessutom finns det en särskild skiljenämnd i uppfinnar­tvister och tvister om konkurrensklausuler.

Men de skiljeförfaranden han och andra arbetsrättare på advokatbyråer mest kommer i kontakt med är de som gäller ledande befattningshavare och som skrivits in i deras anställningsavtal.

– Här är det verkligen en fördel att det är hemligt. Och så är det bra att skiljemännen är praktiskt verksamma. Det är oftast två advokater och en domare. Det blir ett praktiskt perspektiv och inte ett praxisperspektiv i motsats till domstolen vars roll inte bara är att göra rätt utan att också ge vägledning, säger Erik Danhard.

Skiljemannen, advokaten och tillika delägaren på Mannheimer och Swartling Advokatbyrå i Stockholm, Anders Nordström, ser problem med att i offentlighetens ljus avgöra tvister om avskedanden av folk på höga befattningar.

– Det handlar ju oftast om att någon misskött sig.

Men Anders Nordström ser också risker med skiljeklausuler, då arbetsgivaren oftast måste betala för skiljemännen, vilket kan överstiga beloppet som tvisten handlar om.

– Risken är då att arbetstagaren riktar små och kanske mindre välgrundade krav mot arbetsgivaren som väljer att gå med på det i stället för att behöva betala för skiljeförfarandet.

Skiljemannen Robert Stromberg, advokat och delägare på Advokatfirman Cederquist i Stockholm, vill nyansera frågan om kostnaderna och menar att det till och med kan bli billigare med skiljeförfarande i de fall då parterna avtalat om en skiljeman i stället för tre om man betänker att ett fall kan behöva prövas både i tingsrätt och AD under en lång tidsperiod.

Robert Stromberg har arbetat som skiljeman de senaste åren efter många år som specialist inom arbetsrätt.

– Det är väldigt intressant och utvecklande att vara skiljedomare. Man utvecklas i båda rollerna och lär sig också hur man ska bli bättre som ombud.

De största skillnaderna han ser mellan skiljeförfaranden och vanliga domstolsförfaranden är att det skickas betydligt fler skriftliga inlagor till domstolen som båda parterna ska bemöta, vilket tar tid. I övrigt är för­farandena lika.

– Huvudförhandlingen går i princip till på samma sätt och vi sitter placerade som i domstolen och håller förhör precis som där. Och så spelar vi in allt som sägs för minnet.

Men man behöver inte följa rättegångsbalkens regler slaviskt. Det är upp till parterna att lägga upp processen.

– Det är en stor fördel att parterna slipper vara bundna så mycket till regler. De kan till exempel ofta bestämma över hur många förhandlingsdagar det ska vara. Det finns ingen tingsrättsalmanacka som styr det, menar Erik Danhard, som har många år bakom sig som skiljeman.

Ett potentiellt problem med skiljedomar inom arbetsrätten är att de utgör en unik företeelse i ett europeiskt perspektiv.

– Jag hade en tvist gällande en ledande person med skiljeklausul som blev uppsagd och reste hem och stämde den svenska arbetsgivaren i det egna landet samtidigt som det inleddes ett skiljeförfarande här enligt Stockholms Handelskammares regler. Som tur var slapp det gå till avgörande, men det visar hur knepigt det är, säger Anders Nordström.

Johan Sigeman, advokat och delägare på Advokatbyrån Sigeman & Co i Malmö, har på senare år gått från att vara ombud i skiljeförfaranden till att oftare sitta som skiljeman. Som ombud ser han en fördel med skiljeförfaranden genom att inte vara hänvisad en liten tingsrätt med begränsad erfarenhet av arbetsrätt i enlighet med vad advokat Johan Månsson ifrågasätter på föregående sidor i detta nummer.

– Även om de allra flesta tingsrättsdomare är mycket duktiga kan det gå snett i de fall där man inte är så van vid arbetsrättsliga frågeställningar. Samtidigt är det förstås också en viss risk med skiljeförfaranden genom att man inte kan överklaga domarna.

– Om man ska peka på ett specifikt orosmoment är det att en ensam skilje­man som har att bedöma komplicerad bevisning löper en viss risk att gå fel i bevisvärderingen. Men skilje­männen är i regel så skickliga att det sällan blir fel, det är i alla fall min erfarenhet.