Guldklockan: Mats Borgström, DLA Piper Swedens arbetsrättsgrupp

Hur hamnade du på DLA Piper Sweden?

– Efter att ha suttit ting började jag på Kammarrätten i Stockholm 1987 för fiskaltjänstgöring. Där var några andra nyanställda fiskals­aspiranter som jag började lira tennis med. De som inte gick vidare inom domstols­karriären efter ett år hamnade någon annanstans. Jag hamnade på Allmänna gruppen, i dag Almega, där jag var i nästan tre år. En av mina tenniskompisar började på Gunnar Linds advokatbyrå 1988, som numera är DLA Piper Sweden. Vi fortsatte spela tennis. Efter något år kände jag att jag ville byta jobb. Då föreslog min kompis att jag skulle söka jobb hos dem.

Och på den vägen är det?

– Ja, det är en helt annan byrå i dag. Jag tror att jag var jurist nummer femton som anställdes. Nu är vi över hundra. Då var vi en liten Stockholmsbyrå som huvudsakligen sysslade med bolags-, fastighets-, hyres- och arbetsrätt. Jag anställdes som arbetsrättare, men fick hålla på med en del annat också.

Men det var arbetsrätten som lockade dig till byrån?

– Ja, det var därför jag anställdes, de hade en kille som hållit på med det men som hade slutat. Gunnar Lind var ju också arbetsrättare.

Varför har du stannat i 28 år?

– Därför att jag har trivts med både jobbet och kollegerna. Sedan har det varit en utveckling av verksamheten som jag fått vara med om. Jag har fått vara med och styra och ställa, och sitta i styrelsen och i ledningen. En gång i tiden, under en kort period, var jag även hr-chef. Någon av oss delägare var tvungen att ”ta hand om” personalen. Då tyckte de att jag kunde göra det, som sysslade med arbetsrätt.

Vad är du mest stolt över att ha uppnått?

– Att jag varit med och byggt den här byrån.