Holke är redo för ny rond

Är Laval-domen ett personligt misslyckade?
- Nä. Det känns som att det i princip hade kvittat vad vi sagt. De ville inte lyssna. De hade bestämt sig för hur de ville ha det. Jag har en känsla av att domstolen köpt verklighetsbeskrivningen att det var ett stort mäktigt fack som klämde åt ett litet lettiskt företag.
Säger Dan Holke, chefsjurist på LO-TCO Rättsskydd - och skrattar muntert. Ty det här är inte mannen som ger intrycket av att ha för vana att kasta in handdukar och hänga läpp. Han har redan ställt in sig på rond två i denna envig mellan fack och arbetsgivare.
När vi träffas klockan nio på Rättsskyddet, ett stenkast från LO-borgen mitt i Stockholm, har han redan varit i farten ett bra tag. Som nästan alla dagar, året runt, har han cyklat de en och en halv milen från villan i Sollentuna.
- Kylan är inga problem, bara man har bra grejer. Inte regn heller. Man hänger upp det man har på sig när man kommer fram. Däremot tycker jag inte att det är någon avkoppling att cykla när det är riktigt halt.
Det var hösten 2004 som Söderfjärdsskolan i Vaxholm utanför Stockholm behövde rustas upp. För detta anlitades det lettiska byggföretaget Laval. Företaget hade inget kollektivavtal, men när Byggnads stötte på slöt man ett lettiskt sådant - men vägrade skriva på ett svenskt kollektivavtal med Byggnads.
Därför blockerade Byggnads och Elektrikerförbundet bygget.
De svenska facken tyckte att de lettiska byggjobbarna hade för låga löner och att de dumpade marknaden. Till och med den borgerliga svenska regeringen argumenterade för fackens linje. Laval menade å sin sida att blockaden bland annat hindrade den fria rörligheten, en av EU:s grundpelare.
Tvisten passerade den svenska Arbetsdomstolen, AD, innan den till slut hamnade i EG-domstolen för ett avgörande. I januari förra året åkte Dan Holke ner till Luxemburg tillsammans med juristkollegan Peter Kindblom för att prata för Byggnads och Elektrikerförbundets sak.
- Vi anlitade och arbetade tillsammans med advokaten Ulf Öberg, specialist på EU-rätt. Eftersom man bara har en tjugo, trettio minuter på sig fick han prata i domstolen. Han hade kunnat göra det på franska. Men det får man inte. Det måste ske på vars och ens modersmål och simultantolkas. Att prata på domstolens språk anses kunna ge fördelar, berättar Dan Holke.
- Men den muntliga pläderingen är egentligen bara ett uppsamlingsheat.
- Det viktiga är de skriftliga inläggen. Vi skrev väl en 90 sidor ungefär.
Domen kom strax före jul och överraskade Dan Holke - när han efter viss möda satt sig in i vad domstolen egentligen tyckte.
- EG-domstolen skriver snårigt. Det är långa meningar som ibland kan sträcka sig över tio rader. Det är en tradition. Jag tror inte de har ambitionen att göra det speciellt begripligt. Svenska AD är betydligt bättre på det.
Domstolen valde sida för Laval. Visserligen är fackliga stridsåtgärder tillåtna, men inte på det sättet de praktiserades i Vaxholm då det hindrar den fria rörligheten, menade domstolen, som dessutom ansåg att den svenska förhandlingsmodellen är för krånglig. Det kan inte vara rimligt att en arbetsgivare ska förhandla en lång tid för att få veta vilka villkor som gäller, för till exempel lön.
- Men det är ju det som är en förhandling, att man inte vet på öret vilken lön man ska betala. Det är inte hundra procent förutsägbart - till skillnad från till exempel det gamla Sovjetsystemet som var hemskt förutsägbart. Men det är ju ganska långt bort från vårt förhandlingssystem, kommenterar Dan Holke.
Naturligtvis ser han domen som ett nederlag - och principiellt olycksbådande.
- Den innebär att grundläggande rättigheter som arbetstagare har ska vägas mot arbetsgivarnas rätt att tjäna pengar. I andra sammanhang, i Europakonventioner och annat, finns inskränkningar av strejkrätten när till exempel samhället hotas. Men här är det den enskilde arbetsgivarens vinstintresse som är hotat. Alltså hans rätt att ta hit billig arbetskraft för att tjäna pengar. Vad blir kvar av rättigheterna då?
Tvisten ska nu harvas en sista gång i den svenska Arbetsdomstolen framåt försommaren. Lavals ombud menar att det är onödigt eftersom EG-domen är så tydlig.
Det håller förstås inte Dan Holke med om, samtidigt som han erkänner att huvudförhandlingen i AD mycket kommer att handla om att "paketera" EG-domstolens utslag.
Men att domen skulle innebära ett grundskott mot den svenska modellen - som framträdande arbetsrättsjurister hävdat - tror han inte behöver vara fallet.
- Njaä… Vår bedömning är att det går att hantera. Om den politiska viljan finns. Riksdagen måste ändra den svenska lagstiftningen. Och så måste parterna på arbetsmarknaden se till att lönereglerna på central nivå blir tydliga - och på tillräckligt hög nivå.
Säger Dan Holke som inte kastar in handduken. I tjugo år har han varit på LO- TCO Rättsskydd och att han befinner sig vid Norra Bantorget och inte på ett glassigt advokatkontor vid Stureplan beror på att han tagit ställning - för många år sedan.
Han växte upp i den lilla sörmländska hålan Ålberga mellan Nyköping och Norrköping. Pappan är lärare och mamman sjuksköterska. Redan i den tidiga ungdomen gick han med i SSU.
- Jag gick med för att få argument och för att lära mig mer.
Betygen var hyfsade, trots att han nästan ägnade mer tid åt SSU än skolan och i slutet av 70-talet for han upp till Stockholm för att plugga juridik - "eftersom juridik handlar om att lösa samhällsproblem".
- Visst märkte jag att många av mina kurskamrater inte hade samma värderingar som jag. Men det har jag aldrig haft problem med.
Han skärpte till sig, ägnade pluggandet hundra procent vilket ledde till att han kunde göra sin tingsmeritering i Sollentuna, norr om Stockholm.
- Vi var ett bra gäng där och jag umgås fortfarande med många av dem: Ett par har blivit advokater, en är chefsåklagare, en är domare och en är bolagsjurist.
Innan han hamnade på Rättsskyddet som chef hann han med ett par lärorika vändor i regeringskansliet som sakkunnig hos dåvarande justitieministern Laila Frevalds.
Han förvånades över hur svårt det var att få tid med det långsiktiga, samtidigt som löpsedelsfrågorna hade en tendens att styra verksamheten.
- En fråga som egentligen var oviktig kunde plötsligt sysselsätta ett helt departement. När jag var där lyckades en yrkeskriminell rymma två gånger från Sveriges säkraste fängelse. Ministern personligen ställdes till svars. Det var ett jäkla liv.
1994 kunde han så stänga av detta brus för att i stället ägna sig åt fokusering på LO-TCO Rättsskydd.
- Här jobbar människor som vill ha ett meningsfullt jobb, som tycker det är viktigt att företräda enskilda människor som kommit i kläm, att stå på den svages sida. I första hand är det inte pengar som driver oss som jobbar här.