”Jag vill att DO ska finnas i alla större städer”

2020-02-27 00:00 Lena Gunnars  

MOT VÄGGEN. Leila Ali Elmi (MP) satt i utbildningsutskottet i Angereds stadsdelsnämnd när hon röstades in i riksdagen – med personkryss. För bara två år sedan hade hon aldrig kunnat drömma om en plats i arbetsmarknadsutskottet.

Till en början kändes just riksdagens arbetsmarknadsutskott inte som hennes förstahandsval. Hon hade tidigare arbetat med andra frågor som kommunpolitiker i Angered.

– Jag hade inte mycket erfarenhet av arbetsmarknadsfrågor, så det har varit en uppförsbacke.

Hur känns det nu, snart 1,5 år efter valet?

– I dag är jag trygg i frågorna. Beredningsområdet som arbetsmarknadsutskottet hanterar är väldigt brett. Jag hittade snabbt många frågor som jag brinner extra för, som diskriminering, segregation och jämställdhet.

Vilken blev din första fråga att sätta tänderna i?

– Det var den som handlade om att vidga DO:s uppdrag så att myndigheten kan företräda enskilda personer i enskilda fall. Jag vill att DO ska finnas representerat i alla större städer i Sverige, inte bara i Stockholm. Det tror jag skulle gynna arbetet mot diskriminering på flera olika sätt. Det är ett av flera förslag som jag har lagt motioner om.

Sedan kom den omtalade januariöverenskommelsen. Miljöpartiet är ju det parti som fick in de två undantagen i dagens turordningsregler. Vill ni ha fler undantag?

– Ja, vi var drivande i att få in de två undan­tagen som nu finns i turordnings­reglerna. Vi ville möjliggöra för små- och medelstora före­tag att öka rörligheten och kompetensen. Men i januariavtalet har vi inte varit ­drivande i att modernisera arbetsrätten. Det är en efter­gift.

Ni har stridit för ett införande av utvecklingstid. Tänker ni fortsätta med det trots extrabudgeten som presenterats av M, KD, SD och V, där de beslutat sig för att ”offra” den frågan?

– Vi ska grundligt analysera det som hänt och får återkomma, men man kan konstatera att det här sättet att bedriva budgetarbete inte är i Sveriges bästa intresse. Det är inte självklart att någon av de reformer som man nu tar finansiering ifrån ska vara omöjliga att genomföra. Vi har kommit överens om ett januari­avtal. Vår inriktning är såklart att det ska genomföras.

Hur hade du velat ändra arbetsrätten om du sluppit kompromisserna?

– Oavsett politiskt parti är det viktigast att vi har en stabil arbetsmarknad och att vi värnar den svenska modellen, som vi vet fungerar. Det utesluter inte att vissa delar be­höver justeras och anpassas efter den rådande ­tiden.

Vilka då?

– Vi har en snabb förändringstakt vad gäller automatisering, digitalisering och teknisk utveckling. Artificiell intelligens kommer att göra att många jobb försvinner och andra uppstår. För mig och Miljöpartiet är det viktigast att arbetslivet är tryggt hela livet. Att det finns möjlighet till kompetensutveckling och rörlighet för människor.

Du blev inkryssad till riksdagen och kom inte in i politiken den ”vanliga” vägen, från till exempel ett ungdomsförbund. Ser du någon fördel med det?

– Jag har bättre insyn i vad människor brottas med i vardagen. Jag kommer från ett utan­förskapsområde där många människor saknar arbete. Och diskriminering möter jag även själv ibland.

Miljöpartiet vill göra det enklare för kommuner och andra att upphandla av arbetsintegrerade sociala företag. Varför behövs det?

– Det finns olika grupper som långtids­arbetslösa, människor som slitits ut eller har varit sjukskrivna en längre period eller ny­anlända, som har svårt att komma in på arbets­marknaden. Det är ett sätt att ge de här människorna möjlighet till både arbets­träning och gemenskap.

Ni vill också stärka anställningstryggheten för dem som har tillfälliga behovsjobb. Hur?

– Miljöpartiet var med och tillsatte en utredning under förra mandatperioden som bland annat tittade på de här frågorna. Det finns flera utredningar just nu som också gör det. Det handlar om förbättrade villkor gällande arbetsrätten, EU:s arbetsvillkorsdirektiv och försäkringsskydd. Frågan om bättre anställningsskydd finns även med som en del i januariavtalet.

Ni vill sänka normalarbetstiden, men i till exempel den offentliga sektorn är det arbetskraftsbrist. Hur går det ihop samhälls­ekonomiskt?

– Varför är det arbetskraftsbrist i välfärdsyrken? Jo, för att de som jobbar inom dessa yrken slutar för att kroppen inte håller. Kvinnan som arbetat i sjukvården och har slitit ut sig tidigt ska kunna gå ner i arbetstid med bibehållen lön. Det handlar om hur man ­mäter välstånd. Man bör även kunna mäta välstånd med antalet timmar man frigör för sitt eget välstånd, till exempel mer tid med sina barn.

Har arbetat som tolk

Namn: Leila Ali Elmi.

Ålder: 32 år.

Familj: Nej.

Bor: Angered utanför Göteborg.

Bakgrund: Angereds stadsdelsförvaltning. Som 15-åring delade jag ut tidningarna på morgnarna innan skolan började, sedan arbetade jag en kort tid som modersmålslärare. Har arbetat som tolk i tio år.

Utanför uppdraget: Lyssnar på poddar, läser böcker, gillar att göra ingenting, att chilla. Det är under­skattat.

Lena Gunnars

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna