Arbetsrätt

Magnus Schmauch: ”AD måste våga släppa kontrollen”

Bedömningar. – Ju färre frågor som Arbetsdomstolen skickar till EU-domstolen, desto större är risken att EU-domstolen inte tar hänsyn till den svenska modellen.Det säger juris doktor Magnus Schmauch, som i senaste numret av Svensk Juristtidning uppmanar bland annat AD att ta fasta på att EU-domstolen sänkt trösklarna för att begära förhandsavgöranden därifrån.

Publicerad
Magnus Schmauch.

I artikeln går han igenom de principer som gäller för att ta upp mål med EU-rättsliga aspekter till prövning samt begära förhandsav­göranden från EU-domstolen. Hittills har domstolarna utgått från det 36 år gamla Cilfit-fallet (C-283/81), där det sägs att förhandsavgörande ska inhämtas om det är nödvändigt för att döma i frågan och om det inte är uppenbart att det inte lämnar något utrymme för rimligt tvivel. På senare tid har dock trösklarna sänkts när det gäller skyldigheten för bland annat Arbetsdomstolen att söka svar hos EU-domstolen i olika frågor.

I Ferreira-fallet från 2015 (C-160/14), som har arbetsrättslig anknytning genom att det handlar om övergång av verksamhet, beskriver domstolen vad som krävs för att begära förhandsavgöranden. Det är inte bara när våra egna domstolar i Sverige har svårt att tolka en viss EU-rättslig fråga, utan också när olika domstolar i Europa ger motstridiga besked som högsta instans i Sverige är skyldig att skicka frågan vidare.

– Det räcker inte längre att avfärda en prövning i EU-domstolen för att svaret uppfattas som uppenbart. Våra domstolar måste beakta om andra länders domstolar i EU haft svårt att bedöma den aktuella frågan, säger Magnus Schmauch till Lag & Avtal.

Därmed är en riklig praxis i en viss fråga i EU-domstolen inte längre en orsak till att avstå från att begära förhandsavgörande, utan är tvärtom en indikation på att det behövs ytterligare klargörande.

Magnus Schmauch noterar i sin artikel i Svensk Juristtidning (nr 8/18) att det inte finns några tecken på att AD beaktat den sänkning av kraven som framgår av bland annat Ferreira-fallet. Han uppmanar AD att våga vända sig till EU-domstolen mer än i dag.

– Man måste våga släppa kontrollen lite och inte vara så rädd, säger Magnus Schmauch.

Men riskerar det inte att hota den svenska modellen om EU-domstolen tar över dömandet?

– Nej, tvärtom. Ju mindre man frågar EU-domstolen om de speciella svenska förhållandena, desto större är risken att andra länders speciella förhållanden som avviker från de svenska får avgöra olika arbetsrättsliga frågor.

Och följden av det, menar Magnus Schmauch, kan bli att den svenska modellen inte beaktas när det kommer till tolkningen av EU-rättsliga direktiv.

I början av oktober kom EU-domstolen med den första domen där en medlemsstat döms för fördragsbrott efter att förhandsavgörande inte begärts av EU-domstolen. I domen C-416/17 mellan kommissionen och Frankrike ansågs den franska högsta förvaltningsdomstolen ha gjort fel när

den avstått från förhandsavgörande i en skattefråga som var oklar med hänsyn till tidigare franska avgöranden i EU-domstolen.

Inget förhandsavgörande sedan 2014

Arbetsdomstolen är mycket sparsam med att ta hjälp från EU-domstolen. AD har inte begärt något förhandsavgörande sedan 2014.

Den gången gällde det tolkningen av det så kallade överlåtelsedirektivet och ett fall som avgjordes i AD (AD 2018 nr 34) den 30 maj i år. Tolkningen om beräkning av anställningstid vid uppsägningar utföll till arbets­givarens fördel, utöver det har AD under 2000-talet bara begärt förhandsavgöranden i två mål 2012 som gällde åldersdiskriminering (AD 2012 nr 3) respektive stridsåtgärder (AD 2012 nr 10) och i ett mål 2005 (AD 2005 nr 49) om stridsåtgärder.

Sedan millennieskiftet har AD i ett 20-tal mål som rör tillämpning av EU-rätten i Arbetsdomstolen sagt nej till förhandsavgörande från EU-domstolen. Det har då föranletts antingen av att parterna själva fått nej på sin uttryckliga önskan om att låta EU-domstolen ge besked i olika tolkningsfrågor eller så har AD själv tagit upp frågan och avstått från ett förhandsavgörande.