Rättsläget: Jurist letar ny väg till skadestånd

Den som blivit mobbad och kränkt har svårt att få skadestånd som plåster på såren, utom vid sexuella trakasserier och vid ett antal former av diskriminering. I dessa fall finns diskrimineringsersättning. Den som provoceras att säga upp sig själv genom trakasserier av arbetsgivaren kan få skadestånd för brott mot lagen om anställningsskydd, Las. Där finns rättspraxis från Arbetsdomstolen, AD.

Men en sådan uppsägning borde kunna ge den enskilde även allmänt skadestånd för brott mot kollektivavtalet. Det hävdar Henric Ask, arbetsrättsjurist på LO-TCO Rättsskydd, som företräder arbetstagarparten i tvister i domstol. Han tar med Lag & Avtal på ett resonemang i juridik i den högre skolan.

– Utgångspunkten är att arbetsledningsrätten inte får utövas i strid mot lagar och god sed. Om man ändå gör det skulle det kunna vara ett brott mot kollektivavtalet, säger Henric Ask.

För att kunna hävda detta för han in begreppet dolda klausuler i resonemanget. Med dold klausul avses normer som Arbetsdomstolen anser tillhör kollektivavtalen utan att det framgår av avtalens lydelse, förklarar Henric Ask.

I de flesta kollektivavtal finns inga regler om hur arbetsgivaren ska uppföra sig, men det skulle kunna vara underförstått. Hittills har ingen lyckats få skadestånd för kollektivavtalsbrott med motiveringen att arbetsledningsrätten har brutit mot lag och god sed. Men Henric Ask har hittat ett fall där den kränkta nästan lyckades. Det är en dom från Arbetsdomstolen från 1983.

En vårdare på ett mentalsjukhus polisanmälde sin arbetskamrat som misshandlat flera patienter. Hon berättade också i lokaltidningen om händelserna och missförhållandena på avdelningen. Landstinget ställde henne inför valet att bli omplacerad till ett annat sjukhus, ta tjänstledigt utan lön eller lämna sin anställning. Arbetsgivarens handlande stred mot lag och god sed, konstaterade Arbetsdomstolen och utdömde ekonomiskt skadestånd till kvinnan.

Tillsammans med kollegan Bo Ericsson har Henric Ask analyserat målet i tidningen Ny Juridik. De kom fram till att eftersom mentalskötaren inte var medlem i facket fick hon enbart ekonomiskt skadestånd, inte allmänt skadestånd.

– Ja, vår bedömning är att om hon hade varit organiserad i facket kunde hon ha fått ett allmänt skadestånd för kränkningen utifrån hur arbetsgivaren tillämpat arbetsledningsrätten i strid mot lag och god sed.

När arbetsgivaren bryter mot kollektivavtalet kan arbetstagaren och facket få skadestånd enligt paragraf 55 i medbestämmandelagen, mbl. Det allmänna skadeståndet är ofta mycket högre än det ekonomiska därför att det ska avskräcka parterna att bryta mot avtalen. Så länge det inte finns uttryckliga regler i avtalen om hur arbetsgivaren får bete sig går det vanligtvis inte att döma för kollektivavtalsbrott. Det har Arbetsdomstolen sagt i andra äldre domar.

Fallet med mentalskötaren inträffade för över 30 år sedan. I dag finns nya arbetsrättsliga regler kring kränkningar i föreskriften 2015:4, ”Organisatorisk och social arbetsmiljö”, Osa. Föreskriften skulle kunna användas i liknande ärenden i dag, anser Henric Ask.

– Om det är kollektivavtalsbrott när arbetsrätten utövas i strid mot lag och god sed kan man i domstolsprövningen hämta innebörden av god sed från föreskriften. Där står hur man ska bete sig mot varandra på arbetsplatsen, säger han.

– I den här bemärkelsen är inte förskriften prövad. Det skulle definitivt behövas och jag skulle inte vara främmande att göra det.

Genomgången i Ny Juridik av Henric Ask och Bo Ericsson visar också att olika former av kränkningar och trakasserier har prövats många gånger i Arbetsdomstolen.

Vid sidan av arbetsrättsliga prövningar av kränkande särbehandling finns det omtalade brottmålet Krokom­fallet där en manlig socialsek­reterare tog livet av sig den 10 juni 2010. Frågan var om mobbning av den närmaste chefen var orsaken. Två av kommunens högre chefer ställdes till svars för arbetsmiljöbrott och vållande till annans död. Hovrätten kom fram till att den utredning om kränkande särbehandling som utförts var undermålig, men kraven i arbetsmiljölagen och föreskrifterna var så otydliga att cheferna inte kunde sägas ha varit oaktsamma.

– Målet visar att det inte går att tänka i termer brott och straff när det gäller mobbning i arbetslivet, säger Peter Andersson, lektor på juridiska institutionen vid Göteborgs universitet.

Han var inte förvånad över att cheferna friades från åtalet.

Men sedan målet prövades i hovrätten har den nya föreskriften, Osa:n, trätt i kraft. Peter Andersson tror dock inte att de nya reglerna skulle ha ändrat utslaget.

– Jag gissar att det skulle bli detsamma.

Hans bedömning bygger bland annat på två avsnitt i de allmänna råden till Osa:ns paragraf 14. Där skriver Arbetsmiljöverket att en undermålig utredning kan vara skadlig ur arbetsmiljö- och hälsosynpunkt, och ställer krav på tillräcklig kompetens vid utredandet. Myndigheten poängterar därefter att arbetsmiljölagstiftningen inte reglerar frågor om kompensation och skuld.

– Där säger de igen att lagstiftningen är förebyggande och inte handlar särskilt mycket om arbetsmiljöbrott.

När det gäller praxis kring kränkande särbehandling finns inom arbets­miljö­lagstiftningen en hel del förelägganden och förbud som Arbets­miljö­verket utfärdat, förklarar Peter Andersson.

– Verket kräver handlingsplaner, men även att arbetsgivaren ska vidta åtgärder mot kränkande särbehandling och redovisa de kunskaper som finns inom organisationen.

Han ser vissa positiva effekter av Osa:n.

– Utan att ha gjort en fullständig undersökning tror jag att det skett en förbättring i perspektivet att det är lättare att ställa krav med de nya föreskrifterna.