Två olika HFD-domar om ”normalt förekommande arbete”

2018-06-26 14:14 Karin Nilsson  
Foto: Henrik Montgomery/TT

LO-TCO Rättsskydd har drivit två mål till Högsta Förvaltningsrätten för att pröva begreppet normalt förekommande arbete. I dag kom domen. I det ena ärendet får personen rätt till sjukpenning i det andra inte.

Två mål från LO-TCO Rättsskydd om rätt till sjukpenning har prövats av Högsta Förvaltningsrätten, HFD. Det ena fallet handlar om en svårt invalidiserade överviktig pappersarbetare som klassats som arbetsduglig av Försäkringskassan och därmed fått sin sjukpenning indragen.  Det andra målet handlar om en kvinna som arbetar som affärsbiträde och charkuteriansvarig. Hon har artros, astma och annan värk efter ett flertal frakturer. Hon var först, under en period, helt sjukskriven på grund av sina besvär. Hon återgick sedan successivt i arbete och arbetade så småningom halvtid. Hon ansökte om halv sjukpenning men den avslogs av Försäkringskassan.

Pappersarbetaren bedöms inte ha rätt till sjukpenning. Högsta Förvaltningsdomstolen konstaterar att mannens sjukdomsbild är komplex. Enligt läkarintygen är det främst mannens orörlighet som påverkar hans arbetsförmåga. Av intygen framgår det däremot inte på vilket sätt hans sjukdomar hindrade honom från att utföra ett i huvudsak stillasittande arbete.

Sådana arbeten måste anses normalt förekommande på arbetsmarknaden, konstaterar HFD. Pappersarbetaren anses därför ha förmåga att försörja sig själv och har således inte rätt till sjukpenning.

Affärsbiträdets sjukintyg visar att hon har artros i samtliga fingerleder och att hon har nedsatt kraft i händerna samt nedsatt funktion och greppförmåga, påpekar HFD.

Domstolen skriver att hon bland annat har svårt med finmotorik, greppförmåga, att lyfta och att utföra kontorsarbete. HFD gör den sammanfattande bedömningen att sjukdomen medför betydande begränsningar av hennes handfunktion. HFD konstaterar att de allra flesta arbeten ställer krav på att händerna kan användas.

Domstolen anser därför att det är svårt att föreställa sig att affärsbiträdet med inga eller endast ringa anpassningsåtgärder skulle ha kunnat arbete mer än på sitt ordinarie arbete. HFD anser därför att hon har rätt till halv sjukpenning för den aktuella tidsperioden som hon ansökt om sjukpenning för.

I sitt pressmeddelande skriver Högsta förvaltningsdomstolen följande:

”Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att med förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden avser vanliga arbeten som den försäkrade trots sin sjukdom kan utföra med ringa eller inga krav på anpassning med hänsyn till hans eller hennes medicinska besvär. Anställningar som på något sätt subventioneras av det allmänna kan inte anses ingå i begreppet.

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade också att det inte krävs att Försäkringskassan, för att avslå en ansökan om sjukpenning, måste hänvisa till konkreta typer av arbeten som den försäkrade kan anses ha förmåga att utföra. Däremot måste hänsyn tas till förhållandena på arbetsmarknaden i stort och bedömningen anpassas efter hur arbetsmarknaden förändras över tid.

För att sjukpenning ska vägras måste den försäkrade bedömas kunna tillgodose alla sådana krav som ett arbete på den öppna arbetsmarknaden ställer. Den kvarvarande arbetsförmågan måste således kunna anses vara tillräcklig för att leva upp till krav och förväntningar som arbetsgivare på den öppna arbetsmarknaden allmänt sett har när det gäller tillexempel arbetsprestationer och arbetstakt.”

LO-TCO Rättsskyddet konstaterar i ett uttalande att ”domarna på ett principiellt plan, gått de försäkrades väg och får ses som en betydande facklig framgång.”

Karin Nilsson

Kommentarer

Välkommen att säga din mening på Lag & Avtal.

Principen för våra regler är enkel: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. Alla kommentarer modereras efter publiceringen av Lag & Avtal eller av oss anlitad personal.

  Kommentarer

Fråga experterna