"Vi ska nå 120 000 anställda"

Vad har ni för rykte i dag?

– Det blir bättre och bättre. I början var stämningen ganska negativ i media, ungefär som när kommunerna började lägga ut städningen på entreprenad. Då var många kritiska i början, men med åren vande sig folk. Fast det händer ju fortfarande att felaktigheter sprids om vår bransch.

Exempel?

– Dagens Nyheter påstod härom­veckan att det är dyrare att hyra in personal än att anställa själv. Det förstår ju vem som helst att företagen räknat på detta. Inhyrning är mer lönsam, det är därför branschen växer.

Hur mycket ska ni växa?

– I dag är runt 60 000 svenskar bemanningsanställda. Inom tio år ska vi ha nått 120 000 anställda, alltså runt tre procent av arbetsmarknaden.

Varför stanna vid den nivån?

– När vi tittar på andra länder – som haft en avreglering under lång tid – har bemanningsbranschen en andel på 3–4 procent av arbetsmarknaden. Större andel än så behövs inte för att företagen ska kunna bedriva sina verksamheter effektivt.

Vilka branscher växer i Sverige?

– Media, där finns stora behov. Och nya branscher dyker upp hela tiden. Häromdagen fick vi besök av två kvinnor som startat ett bemanningsföretag för apotekare.

Ser du någon koppling mellan Las, alltså principen sist in först ut, och att företagen blir alltmer intresserade av att anlita bemanningsföretag?

– Nej, den kopplingen är i så fall mycket marginell. Bemanningsbranschen är lika stor i länder med ett svagt anställningsskydd som i länder med ett starkt. Att branschen växer handlar om företagens effektivitet, inte om arbetsrätt.

Inom exempelvis media kan journalister jobba i flera år för samma arbetsgivare. De kan när som helst flyttas till en annan arbetsplats, hur tror du det påverkar modet att kritisera arbetsgivaren?

– Inte alls. Vi har genomfört stora undersökningar som visar att de bemanningsanställda vågar kritisera lika mycket som alla andra. Det är så vi jobbar, vi tar reda på fakta för att få bort rykten som saknar grund.

Vad betyder den kommande lagstiftningen för branschens möjligheter att växa vidare?

– Inte blir det lättare i alla fall. Utredningen blev en klar besvikelse.

På vilket sätt?

– Utredaren Birgitta Nyström är ju ändå professor i civilrätt. Jag utgick från att hon skulle följa direktiven att ta bort hinder för bemanningsföretagen och införa likabehandling. Nu blir det likabehandling i lagen, det har vi inga problem med, men varför ska hindren vara kvar?

Vilka hinder tänker du på?

– Alla som finns i kollektivavtalen, det finns hur många som helst. Från tidsbegränsningar till maximalt antal bemanningsanställda. Jag vet inte hur vi ska få bort dessa, kanske genom att stämma till domstol. Vad som behövs är en lag som inte tillåter några begränsningar utöver allmänintresset.

Hur ska ni få fram en sådan lag?

– Vi tittar redan på hur svenska staten kan stämmas för felaktig implementering av ett EU-direktiv. Jag kan uppriktigt inte förstå varför vi ska diskrimineras. I dag omfattas 90 procent av de bemanningsanställda av kollektivavtal. Bemanningsbranschen behövs och den är mycket seriös.