Anställningsavtal var skenavtal

Avtalet var ett försök att ge en man arbetstillstånd. Det kom till på hans initiativ. Arbetsgivaren behövde inte följa avtalet, anser Arbetsdomstolen.

En person anställdes av en schaktfirma i april 2010. Sommaren samma år blev han av med jobbet därför att han saknade arbetstillstånd. Han hävdade att han inte hade fått den lön och det avgångsvederlag som han kommit överens med företaget om. Mora tingsrätt avslog hans krav. Han överklagade domen.

Mannen hade två anställningsavtal. Enligt avtalet från den 2 juni 2010 var han provanställd från den 19 april med en månadslön på 18 000 kronor. Lönen ökades till 29 000 kronor retroaktivt enligt en muntlig överenskommelse.

Enligt avtalet från den 4 juni 2010 var han tillsvidareanställd med en månadslön på 34 800 kronor. I avtalet anges att hans anställningstid började den 18 april 2010 och slutade den 31 december 2013. Dessutom finns en anteckning om ett avgångsvederlag på 15 månadslöner.

Mannen: Det är anställningsavtalet från den 4 juni som gäller. Han har därför rätt till sammanlagt drygt 750 000 kronor i lön och 522 000 kronor i avgångsvederlag.

Företaget: Avtalet från den 4 juni upprättades enbart för skens skull, det enda syftet var att hjälpa mannen att få arbetstillstånd i Sverige.

Arbetsdomstolen: Avtalet har skickats in till Migrationsverket och Skatteverket, vilket talar för att det skulle gälla. Men avtalet kom till helt och hållet på mannens begäran, han uppgav att det behövdes för att han skulle få arbetstillstånd. Detta talar för att det var fråga om ett skenavtal.

Dessutom verkar det mycket osannolikt att företaget skulle ha anställt honom på en tidsbegränsad anställning på drygt tre och ett halvt år. Även avgångsvederlaget och lönen är främmande för branschen och det arbete som mannen skulle utföra.

Det är alltså avtalet från den 2 juni som gäller. Nästa fråga är då om mannen har fått den lön han haft rätt till. Det har han inte fullt ut.

Domslut: Företaget ska betala 49 466 kronor i utebliven lön till mannen.

Dom 34/12

Ann Norrby

Fråga experterna

Tidningen