Anställningsskydd Var det rätt att avskeda en vårdare inom kriminalvården som dömts för narkotika- och dopningsbrott?

Bakgrund: En man anställdes som vårdare inom kriminalvården 1994. I december 2003 dömdes han för narkotikabrott och dopningsbrott till fängelse i fyra månader. På grund av domen blev han avskedad i februari 2004.
Seko: Avskedandet ska ogiltigförklaras och mannen ska få 150 000 kronor i allmänt skadestånd samt dessutom lön och sjuklön. Om Arbetsdomstolen skulle anse att det fanns skäl att säga upp mannen men inte att avskeda honom, yrkar Seko att mannen ska få 120 000 kronor i allmänt skadestånd samt dessutom lön, sjuklön och semesterersättning.
Mannen mådde psykiskt dåligt och hade också ekonomiska problem efter en separation. Detta ledde till att han under en kort tid använde narkotika. Han hade aldrig gjort det tidigare.
Arbetsgivaren kände till, i vart fall vid tiden för avskedandet, att mannen mådde psykiskt dåligt och att det var anledningen till att han använde narkotika. Arbetsgivaren var skyldig att erbjuda mannen vård och behandling och eventuellt omplacering i stället för att avskeda honom.
Om Arbetsdomstolen skulle anse att arbetsgivaren inte var skyldig att göra det, var brotten inte så allvarliga att de motiverar ett avskedande. Brotten avsåg olovligt innehav för eget bruk och olovligt brukande. De hade inte något samband med arbetet. Mannens agerande var inte riktat mot arbetsgivaren och det ägde inte rum på arbetsplatsen. Mannen var aldrig påverkad på arbetsplatsen. Brotten ägde rum under en kort tid och var en tillfällighet i mannens liv.
Staten bestrider yrkandena. Mannen har genom att göra sig skyldig till narkotikabrott och dopningsbrott grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.
Mannens personliga förhållanden påverkar inte frågan om avskedande. Arbetsgivaren var inte skyldig att erbjuda mannen rehabilitering eller omplacering.
Domskäl: I kriminalvårdens uppgifter ingår att bekämpa narkotikamissbruk. Stora resurser och stort engagemang har lagts ned för att hålla verksamheten drogfri. Mannens brottslighet står i direkt strid med kriminalvårdens strävanden.
Både arbetsgivaren och allmänheten måste kunna ha förtroende för vårdare inom kriminalvården. Detta innebär att det är särskilt allvarligt när vårdare inom kriminalvården begår narkotikabrott. En vårdare som begår narkotikabrott innebär en säkerhetsrisk och det finns risk för att vårdaren utsätts för påtryckningar från intagna. Det kan också uppstå en förtroendeklyfta i förhållande till kolleger.
Mannens arbetsuppgifter i centralvakten innebär daglig kontakt med intagna och till exempel visitation av både intagna och besökande. Mannens brottslighet gäller inte ett enstaka tillfälle, utan flera gärningar och flera olika preparat. Hans agerande går inte att förena med de krav som måste ställas på en kriminalvårdare.
Mannen har varit anställd i tio år utan anmärkningar. Han begick brotten under en personlig kris. Det finns inget som talar för att han kommer att återfalla i missbruk eller brottslighet. Dessa omständigheter ändrar dock inte bedömningen av brotten och deras betydelse för anställningen.
Det är inte heller rimligt att kräva att arbetsgivaren skulle ha erbjudit mannen rehabilitering eller omplacering. Sekos talan ska avslås.
Domslut: AD avslår Sekos talan. Tre ledamöter var skiljaktiga.