Anställningsskydd Var det rätt att säga upp en behandlingsassistent som brutit mot sin tystnadsplikt och utan skäl lagt sig i ett pågående placeringsärende?

Bakgrund: En kvinna anställdes hösten 2003 vid Alfa Rehabilitering AB som behandlingsassistent. Hon blev uppsagd av personliga skäl den 23 september 2005 och avstängd från arbetet den 28 september 2005. Hon är fortfarande avstängd. Hennes anställning gick över till Nämndemansgården i Sverige AB den 1 maj 2006 när Alfa Rehabilitering AB överlät sin verksamhet dit.
SKTF yrkar att uppsägningen ska ogiltigförklaras och att bolagen solidariskt ska betala 100 000 kronor i allmänt skadestånd till kvinnan för brott mot paragraf 7 i anställningsskyddslagen och 30 000 kronor för brott mot paragraf 34 andra stycket i anställningsskyddslagen. Det fanns inte grund för uppsägning eller avstängning.
Arbetsgivarparterna motsätter sig yrkandena. Sommaren 2005 bröt kvinnan mot sin lojalitets- och tystnadsplikt. Brotten mot tystnadsplikten är brottsliga gärningar. Kvinnan agerade också oprofessionellt och olämpligt i förhållande till en patient under 2005.
SKTF menar att kvinnan inte bröt mot sin lojalitets- eller tystnadsplikt. Hon begick inte några brottsliga gärningar. Hon agerade inte oprofessionellt eller olämpligt mot patienten i fråga.
Arbetsgivaren gav inte före uppsägningen uttryck för att hon behövde ändra sitt beteende för att inte riskera sin anställning.
Domskäl: Under en utflykt till ett köpcentrum i januari 2005 blev en patient av olika skäl upprörd och aggressiv. Senare samma dag på behandlingshemmet blev patienten på nytt aggressiv vid ett samtal med kvinnan. Samtalet slutade med att patienten kastade föremål mot kvinnan och hennes kollega. Patienten avvek därefter från behandlingshemmet.
Kvinnan sade till patienten att dennas mamma inte kunde ta emot henne, att patienten inte fick tala med kvinnans chef och att patienten skulle lämna behandlingshemmet. Kvinnans kollega upplevde dessa uttalanden som provocerande.
Kvinnans sätt att hantera situationen bidrog till utvecklingen av händelseförloppet. Det kan dock inte riktas någon allvarlig kritik mot henne för det inträffade. Hon frågade sin chef om råd och det inte är bevisat att hon trotsade några råd eller instruktioner från chefen. Arbetsgivaren riktade inte heller då någon kritik mot kvinnan för det inträffade. Det är inte heller bevisat att kvinnan uppträdde oprofessionellt eller olämpligt mot patienten sommaren 2005.
Det är däremot bevisat att kvinnan i augusti 2005 bröt mot sin tystnadsplikt när hon berättade för sin tidigare kollega att patienten var tillbaka på behandlingshemmet.
Sommaren 2005 planerades en familjehemsplacering för en annan patient hos en person som är anställd som alkoholterapeut hos bolaget. Kvinnan och alkoholterapeuten träffades privat och kom att tala om patienten.
De talade inte med varandra på arbetets vägnar. Kvinnan påpekade för alkoholterapeuten att denna nog inte fått full kännedom om patientens hela problembild. Hon uppmanade också alkoholterapeuten att tänka sig för innan hon tog emot patienten för en familjehemsplacering.
Kvinnan hade inte något skäl att tala med alkoholterapeuten om patienten. Hon bröt därför mot sin tystnadsplikt när hon berättade om patientens personliga förhållanden.
Det är inte bevisat att kvinnan medvetet bröt mot tystnadsplikten, hon handlade utan att tänka efter. Även denna vårdslöshet är dock värd att kritisera. Det är inte nödvändigt att ta ställning till om kvinnan gjorde sig skyldig till någon brottslig gärning.
Kvinnans agerande fick negativa konsekvenser för bolagets relation till sin uppdragsgivare, kommunens socialtjänst. När det gäller konsekvenserna för patienten är det bara bevisat att kvinnans agerande ledde till en diskussion om den planerade familjehemsplaceringen.
Arbetsdomstolen anser att kvinnan inte handlade så omdömeslöst eller självsvåldigt att hon grovt åsidosatte sina åligganden i anställningen. Det fanns alltså inte grund för avskedande.
Kvinnans agerande kan dock inte bedömas som enbart misskötsamhet. Hon har vid två tillfällen brutit mot tystnadsplikten och utan skäl lagt sig i ett pågående placeringsärende. Genom hennes agerande har bolagets förtroende för henne allvarligt rubbats. Det är inte rimligt att bolaget först skulle ha gett henne möjlighet att bättra sig innan hon skildes från anställningen. Det fanns alltså saklig grund för uppsägning. Det fanns dock inte särskilda skäl för avstängning.
Domslut: AD avslår Fackförbundet SKTFs talan om brott mot paragraf 7 i anställningsskyddslagen. AD förpliktar Alfa Rehabilitering AB och Nämndemansgården i Sverige AB att solidariskt till kvinnan betala 20 000 kronor i allmänt skadestånd för otillåten avstängning. Domen var enhällig.