Anställningsskydd Var en arbetstagares uppsägning provocerad av arbetsgivaren? Borde arbetstagaren ha fått ta tillbaka uppsägningen?

Bakgrund: En man började den 8 november 2004 en vikariatsanställning som truckförare i bolaget. Måndagen den 24 januari 2005 kom han inte till arbetet. Detta ledde till att två företrädare för bolaget, däribland hans närmaste chef, åkte hem till honom.
Under besöket i hans bostad sade mannen upp sig. Den 26 januari 2005 ville han ta tillbaka sin uppsägning, vilket bolaget nekade honom.
Förbundet yrkar att mannen ska få 120 000 kronor i allmänt skadestånd och dessutom ekonomiskt skadestånd.
Mannen blev genom de två bolagsföreträdarnas agerande provocerad att säga upp sig. Uppsägningen ska därför jämställas med en uppsägning eller ett avskedande från bolagets sida. Det fanns inget stöd i anställningsskyddslagen för en sådan åtgärd. Mannen borde i varje fall ha haft rätt att ta tillbaka uppsägningen.
Under alla förhållanden var omständigheterna vid och efter uppsägningen sådana att det skulle strida mot tro och heder att åberopa uppsägningen mot mannen eller vara oskäligt att anse honom bunden av den.
Arbetsgivarparterna motsätter sig yrkandena. Mannen sade självmant upp sig. Han hade inte rätt att ta tillbaka uppsägningen. Omständigheterna var inte heller sådana att bolaget inte kunde åberopa uppsägningen mot honom eller att det skulle ha varit oskäligt att anse honom bunden av den.
Domskäl: Uppgifterna går isär om vad som hände vid bolagsföreträdarnas besök hos mannen. Det är inte bevisat att syftet med besöket var att förmå mannen att lämna sin anställning. Det var bara mannens oanmälda frånvaro som var anledningen till besöket. Besöket var därför i sig inte otillbörligt.
Frågan är om bolagets företrädare ändå förstod eller borde ha förstått att deras handlande framkallade en svår situation för mannen och därmed en risk för att han skulle säga upp sig själv.
Arbetsdomstolen anser att bolagsföreträdarna borde ha förstått att mannen befann sig i en besvärlig situation med hänsyn till vad han berättade om sina problem med släktrelationer och dålig ekonomi. Men denna besvärliga situation var inte orsakad av något agerande från bolagets sida.
Bolagsföreträdarna borde också ha förstått att mannen upplevde hembesöket i sig och den kritik som riktades mot honom som obehaglig. Men det är inte bevisat att bolagsföreträdarna förstått att deras samtal med mannen under hembesöket förvärrade hans redan besvärliga situation så att det uppstod en risk för att han skulle säga upp sig själv.
Det är inte bevisat att bolaget orsakade att mannens anställning upphörde. Han ska anses ha lämnat sin anställning självmant.
Det gick två dagar mellan mannens uppsägning och hans begäran om att ta tillbaka den. Hans uppsägning var i och för sig mindre väl genomtänkt. Men det är inte bevisat att mannen den 24 januari 2005 inte var i stånd att fatta rationella beslut. Hans tillstånd vid hembesöket var alltså inte sådant att han därför hade rätt att ta tillbaka uppsägningen. Det är inte heller bevisat att bolaget fått honom att tro att han kunde ångra sig.
Utredningen visat att mannens befattning tillsattes genom ett muntligt anställningsavtal den 25 januari 2005 och tillträddes ett par dagar senare. Det finns ingen anledning att rikta någon kritik mot att bolaget agerade på detta sätt.
Arbetsdomstolen anser att bolagets vägran att låta mannen ta tillbaka sin uppsägning inte var otillbörlig eller stred mot god sed på arbetsmarknaden.
Domstolen anser inte heller att det finns förutsättningar för att tillämpa paragraf 33 och 36 i avtalslagen. Förbundets talan ska därför avslås.
Domslut: AD avslår Industrifacket Metalls talan. Domen var enhällig.