Bröt arbetsgivaren mot kollektivavtalet genom att tilldela en av sina anställda en skriftlig varning? Var den anställdes egen uppsägning framprovocerad av arbetsgivaren?

Bakgrund: Mellan parterna gäller det så kallade privatskoleavtalet. I avtalet finns bestämmelser om att en arbetstagare som har gjort sig skyldig till fel eller försummelse kan tilldelas en skriftlig varning.
Mediagymnasiet i Nacka startade 1993. Robert B anställdes som lärare där den 1 augusti 1995. I december 1999 valdes han till vice skyddsombud och facklig förtroendeman. Den 4 februari 2000 fick Robert en skriftlig tillsägelse. Den 8 februari 2000 fick han en skriftlig underrättelse om att han skulle få en varning. Den 14 februari 2000 tilldelades han en skriftlig varning. Robert blev sjukskriven den 7 februari 2000. Han var fortfarande sjukskriven när han sade upp sig den 1 maj 2000.
Förbundet: Mediagymnasiet i Nacka ska betala 25 000 kronor i allmänt skadestånd för brott mot kollektivavtalet och 50 000 kronor för brott mot anställningsskyddslagen till Robert. Skolan ska dessutom betala ekonomiskt skadestånd till Robert. Vidare ska skolan betala 20 000 kronor i allmänt skadestånd till förbundet för kollektivavtalsbrott.
Robert gjorde sig inte skyldig till fel och försummelse. Skolan bröt därför mot kollektivavtalet när man tilldelade honom en skriftlig varning. Varningen var en disciplinpåföljd som kan prövas rättsligt. Skolan provocerade också fram Roberts uppsägning genom otillbörligt agerande. Det fanns inte saklig grund för uppsägning.
Arbetsgivarparterna bestrider yrkandena. Varningen var inte en disciplinpåföljd. Den stred därför inte mot kollektivavtalet. Om varningen skulle anses vara en disciplinpåföljd, hävdas att avtalets bestämmelse är en så kallad arbetsgivarventil. Vad som är fel eller försummelse kan alltså inte prövas rättsligt i efterhand. Om varningen skulle kunna prövas rättsligt, fanns det tillräckliga skäl för en varning.
Skolan sade inte upp Robert. Han sade upp sig själv. Om uppsägningen skulle anses framprovocerad av skolan, görs gällande att det fanns saklig grund för uppsägning.
Domskäl: En varning kan vara en disciplinär bestraffning som kräver stöd i avtal eller författning. En varning kan också vara en tillsägelse eller en erinran enligt anställningsskyddslagen med anledning av en arbetstagares misskötsamhet. Gränsen mellan dessa båda typer av varningar får dras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.
Den aktuella varningen är skriftlig och mycket detaljerad. Det som främst talar för att varningen är en disciplinpåföljd, är emellertid händelseförloppet före varningen. Robert underrättades skriftligen om varningen i förväg. Underrättelsen ledde också till överläggningar mellan skolledningen och förbundet. Om syftet med varningen inte var att ge Robert en disciplinpåföljd, borde skolledningen ha gjort klart detta för honom.
Arbetsgivarparterna har inte bevisat att varningen inte var en disciplinpåföljd. Domstolen håller inte heller med arbetsgivarparterna om att varningen inte kan prövas rättsligt.
Arbetsgivarparterna har hävdat att varningen var befogad eftersom Robert vid fyra tillfällen agerat illojalt genom förtal av skolan inför elever och föräldrar samt genom utpressning och hot mot skolans ledning. Arbetsdomstolen anser att det inte är bevisat att Robert i något av dessa fall betett sig illojalt eller klandervärt. Det är alltså inte bevisat att Robert gjort sig skyldig till fel eller försummelse. Skolan bröt därför mot kollektivavtalet när man tilldelade honom varningen.
Den obefogade kritik som skolan riktade mot Robert satte honom under otillbörlig press som gjorde det svårt för honom att komma tillbaka till skolan. Arbetsdomstolen anser att det är bevisat att det var skolledningens agerande som fick Robert att säga upp sig. Skolledningen måste ha insett att man genom sitt agerande försatte Robert i en svår situation och att det fanns risk för att han skulle lämna sin anställning. Skolledningens handlande var därför otillbörligt och stred mot god sed på arbetsmarknaden. Roberts uppsägning ska alltså jämställas med en uppsägning från skolans sida. Det fanns inte saklig grund för uppsägningen.
Domslut: Stiftelsen Mediagymnasiet i Nacka ska betala sammanlagt 60 000 kronor i allmänt skadestånd till Robert och 20 000 kronor till förbundet. Skolan ska dessutom betala ekonomiskt skadestånd till Robert. Domen var enhällig.