Bröt en arbetsgivare mot paragraf 13 i medbestämmandelagen genom att fatta beslut om viktigare förändring av en arbetstagares anställningsvillkor utan att förhandla i förväg?
Bakgrund: Om en fråga särskilt angår arbets- och anställningsförhållandena för arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation som arbetsgivaren inte är bunden av kollektivavtal med, ställer paragraf 13 i medbestämmandelagen krav på att arbetsgivaren ska förhandla med den organisationen innan han beslutar om viktigare förändring av arbets- eller anställningsförhållandena.
Finansförbundets medlem Joakim L var anställd av Capitalis som regionchef med ansvar för bolagets södra region. I regionen fanns som mest fyra kontor och som regionchef ansvarade han bland annat för att anställa och avveckla personal. Joakim ingick också i Capitalis ledningsgrupp. Den 28 maj 2002 hölls ett möte mellan Capitalis tre delägare och Joakim. Nästa dag fick Joakim per e-post ett förslag till omreglering av sitt anställningsavtal.
Finansförbundet: Capitalis ska betala 75 000 kronor i allmänt skadestånd till förbundet för brott mot paragraf 13 i medbestämmandelagen. Capitalis fattade den 28 eller 29 maj 2002 beslut om viktigare förändring av Joakims arbets- och anställningsförhållanden utan att dessförinnan ta initiativ till förhandling med förbundet.
Capitalis bestrider yrkandet. Bolaget fattade inte något sådant beslut. Diskussionerna som fördes i maj var en del i en beredningsprocess för att utreda Capitalis verksamhet i södra regionen som Joakim var ansvarig för. Delägarna behövde få veta Joakims inställning till bolagets hela verksamhet i södra regionen. I detta ingick också en eventuell förändring av hans egen anställning.
Domskäl: När det gäller vad som hände vid mötet den 28 maj 2002 skiljer sig de uppgifter som Joakim lämnat i viss mån från dem som lämnats av delägarna. De är dock överens om att mötet avslutades med att Joakim bad att få ett skriftligt erbjudande och betänketid. Nästa dag skickade bolaget med e-post ett förslag till honom. Joakim svarade inte på detta utan vände sig i stället till Finansförbundet. Joakim fortsatte att arbeta med oförändrade villkor, men blev senare uppsagd på grund av arbetsbrist.
Finansförbundet har inte bevisat att Capitalis den 28 eller 29 maj 2002 fattade något beslut om förändring av Joakims arbets- eller anställningsförhållanden.
Finansförbundet gör också gällande att det inte krävs något uttryckligt beslut, utan att situationen kan vara sådan att arbetsgivarens handlande måste jämställas med ett beslut. Ett sådant resonemang kan ha skäl för sig om ett uttryckligt beslut inte kan bevisas, men arbetsgivaren faktiskt genomför en sådan förändring som enligt lagen ska föregås av förhandling. Något sådant är det dock inte fråga om i detta fall.
Det måste finnas ett visst utrymme för en arbetsgivare att diskutera med en arbetstagare och få dennes åsikter om framtida planer för bolaget, även om arbetstagarens egen ställning, utan att dessförinnan påkalla förhandling. Detta gäller i synnerhet om arbetstagaren har en ledande befattning och ingår i företagets ledningsgrupp.
Finansförbundet har inte bevisat att Capitalis bröt mot medbestämmandelagen.
Domslut: AD avslår Finansförbundets talan. Domen var enhällig.
