Inte diskriminerande att säga upp MS-sjuk administratör

Det var inte fel av Polismyndigheten att säga upp en administratör som led av MS och hade reducerad arbetsförmåga.

Fackförbundet ST hade stämt staten genom Arbetsgivarverket för ogiltigförklaring av uppsägning och diskriminering. Förbundet hade yrkat på 120 000 kronor i allmänt skadestånd för brott mot Las och 140 000 kronor i diskrimineringsersättning, förbundet krävde att uppsägningen skulle förklaras ogiltig.
Arbetsgivarsidan bestred yrkanden och menade också att om det skulle dömas ut allmänt skadestånd och/eller diskrimineringsersättning så skulle beloppen jämkas avsevärt.

Bakgrunden är att administratören sedan lång tid haft MS men att sjukdomen förvärrades 2017 med perioder av hel- och deltidssjukskrivningar. Till följd av sjukdomen fick administratören problem att utföra arbetsuppgifterna på samma sätt som personer utan funktionsnedsättning.

Förbundet: Polismyndigheten har inte har uppfyllt sitt ansvar för rehabilitering, anpassning och åtgärder för tillgänglighet på rätt sätt. Polismyndigheten har visserligen vidtagit vissa arbetslivsanpassade rehabiliterings- och anpassningsåtgärder. Men myndigheten har inte vidtagit samtliga möjliga åtgärder för att administratören ska hamna i en jämförbar situation med personer utan funktionsnedsättning.

Administratörens arbetsuppgifter var att bistå förundersökningsledare på bedrägerisektionen med olika typer av underlag. Där ingick bland annat filmgranskning av övervakningskameror. Detta arbete skedde i en för administratören stressig miljö. Polismyndigheten hade kunnat arrangera detta arbete i ett avgränsat rum.

Administratören handlade rätt när det gällde samarbete med arbetsgivaren för att utreda hennes arbetsförmåga, även om hon initialt upplevde en sådan utredning som stressig. Uppgifter om hennes arbetsförmåga fanns redan att tillgå från specialistvården där administratören behandlades.

Arbetsgivarsidan: Det har förelegat saklig grund för uppsägning av administratören eftersom hon stadigvarande saknar arbetsförmåga av betydelse för arbetsgivaren. Polismyndigheten har fullgjort sin rehabiliterings- och anpassningsskyldighet. Myndigheten ska även ha fullgjort sin omplaceringsskyldighet.
Flera olika anpassningsåtgärder har vidtagits. När det gäller filmgranskningen har dels arbetsuppgiften minskat i omfattning, dels har arbetet blivit så komplext att det inte går att utföra av en enda person i ett enskilt rum.

Administratören har inte medverkat i rehabiliteringsarbetet som Polismyndigheten initierat

Arbetsdomstolen: Om det ska vara fråga om direkt diskriminering krävs att någon missgynnas genom att behandlas sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation. Polismyndigheten har inte gjort sig skyldig till direkt diskriminering av administratören. Nästa fråga är om det ändå skett diskriminering på grund av bristande tillgänglighet.

Hänvisar till Polismyndighetens uppgifter om att det varit svårt att utreda administratörens arbetsförmåga genom företagshälsovården på grund av motstånd från administratören och hennes fackliga representant. Arbetsgivaren fick därmed hämta in information på annat sätt för att kunna göra en utredning.

Denna utredning visar att administratören har bristande simultankapacitet, svårigheter att stå och gå, infektionskänslighet samt ljud- och stresskänslighet. Vidare framgår också att för att hon ska kunna utföra arbete som administratör krävs till exempel en stressfri miljö utan för mycket ljud- och ljusintryck, möjlighet att utföra en arbetsuppgift i taget i anpassat arbetstempo, korta arbetspass och begränsad kontakt med andra.

En omfördelning av arbetsuppgifter som skulle kunna tillgodose dessa anpassningsåtgärder skulle ha inneburit att administratören permanent befriades från merparten av de arbetsuppgifter som ingår i en administratörs normala arbete på Polismyndighetens bedrägerisektion.

Den samlade bedömningen är att Polismyndigheten fullgjort sina skyldigheter mot administratören i fråga om rehabilitering, skälig anpassning och skäliga åtgärder för tillgänglighet. Trots att arbetsgivaren vidtagit de åtgärder som krävts för att underlätta för administratören kan hon varaktigt inte längre utföra arbete som kan sägas vara av någon betydelse för Polismyndigheten. Därmed har det funnits saklig grund för uppsägning.

Domslut: Fackförbundet ST ska ersätta statens rättegångskostnader med 272 000 kronor.

Mattias Croneborg

Fråga experterna