Migrationsverket förlorade mål om säkerhetsklassning

En säkerhetssamordnare på Migrationsverket sades upp av personliga skäl sedan hans säkerhetsprövning underkänts. Men AD anser att myndigheten gjorde fel och ogiltigförklarar uppsägningen.

Fackförbundet ST hade stämt staten genom Arbetsgivarverket för ogiltig uppsägning .
En säkerhetssamordnare på Migrationsverket sades upp av personliga skäl sedan hans säkerhetsprövning underkänts och att han därefter avböjt omplacering.

Migrationsverket ansåg att säkerhetssamordnaren uttalade sig kritiskt om ledningen och den verksamhet som bedrivs på enheten där samordnaren arbetade. Därför initierade man en säkerhetsprövning som sedan underkändes.

Migrationsverket erbjöd samordnaren en annan tjänst på myndigheten som inte var säkerhetsklassad. Samordnaren tackade nej till erbjudandet och myndigheten beslutade då att säga upp samordnaren av personliga skäl.

Migrationsverket: Menar att det vid säkerhetsprövningen framkom att säkerhetssamordnaren uttryckt missnöje med arbetssituationen. Detta är en sårbarhet som kan medföra risker för säkerhetskänslig information. Det kan antas att samordnaren inte var lojal mot de intressen som skyddas i säkerhetsskyddslagen eller i övrigt inte var pålitlig från säkerhetssynpunkt. Beslutet är korrekt och fattat på objektiva grunder.

Eftersom samordnaren tackade nej till omplacering fanns det saklig grund att säga upp samordnaren av personliga skäl.

Förbundet: Anser att det saknades fog för beslutet om att samordnarens inplacering i säkerhetsklass skulle upphöra. Därför har det ingen betydelse att samordnaren avböjde ett omplaceringserbjudande. Eftersom det inte finns möjlighet att överklaga beslutet ska AD, mot bakgrund av Europakonventionen och Europadomstolens praxis, pröva kvaliteten på beslutet om uppsägningen och de omständigheter som ligger bakom det.

Påpekar också att samordnaren hade haft en tvist med Migrationsverket om ledighet, där han hade fått hjälp av förbundet. Samordnaren anmälde sin dåvarande chef för kränkande särbehandling. Därefter initierade samma chef den förnyade säkerhetsprövningen.

Arbetsdomstolen: Refererar till förarbetena till säkerhetsskyddslagen och att det där framgår att upplevt missnöje med sin arbetssituation kan vara ett sådant förhållande som påverkar risk och mottaglighet för utpressning och därmed sårbarheten i säkerhetshänseende. Detta lär dessutom gälla i högre grad om missnöje uttrycks vid flera tillfällen inför flera andra personer.

Refererar också till Europadomstolens praxis som kräver att en domstol har att, om det begärs av arbetstagaren, granska de omständigheter som gjort att anställningen avslutats. Detta gäller om själva säkerhetsprövningsbeslutet inte kan överprövas enligt kraven på en rättvis rättegång.

Anser att den dokumentation som arbetsgivarsidan visat inte är tillräcklig, då den många gånger motsägs av samordnaren och att det därmed är ord som står mot ord. Sammantaget gör utredningen i målet inte att det kan antas att samordnaren inte var lojal mot de intressen som skyddas i säkerhetsskyddslagen eller i övrigt inte var pålitlig från säkerhetssynpunkt. Därmed saknas det saklig grund för uppsägning trots att samordnaren avböjde ett omplaceringserbjudande.

Domslut: Samordnaren döms att få ett allmänt skadestånd på 75 000 kronor.
Samtidigt konstaterar AD att det underlag som Migrationsverket tog fram inför den förnyade säkerhetsprövningen hade en rimlig omfattning. Den gav Migrationsverket befogad anledning att dra slutsatsen att samordnaren inte uppfyllde kraven i säkerhetsskyddslagen. Domstolen klargör med domen hur bevisfrågorna bör bedömas. Staten har haft skälig anledning att få tvisten prövad. Därmed får vardera parten bära sin rättegångskostnad.

Mattias Croneborg

Fråga experterna