Provocerades att säga upp sig - får skadestånd

En VVS-montör hade en ansträngd relation med sin chef. I stället för att göra något åt konflikten riktade bolaget anklagelser mot mannen som till slut sa upp sig. Att på det sättet provocera en anställd att säga upp sig strider mot god sed på arbetsmark­naden, anser Byggnads och vinner gehör i AD.

VVS-montören drabbades av psykisk ohälsa på grund av konflikten med chefen, ansåg hans fackförbund Byggnadsarbetareförbundet. Situationen blev så ohållbar att förbundet påkallade förhandling med bolaget och begärde att företagshälsovården skulle kopplas in. I stället valde bolaget att rikta anklagelser mot mannen genom en intern utredning och att skicka en allmänt hållen varning till montören. Montören, som varit anställd i bolaget sedan 2005, sa till slut upp sig den 21 mars 2018.

Förbundet: Bolagets agerande var otillbörligt och stred mot god sed på arbetsmarknaden. Mannens uppsägning har provocerats fram, vilket ska jämställas med en uppsägning från bolagets sida. Han ska ha 150 000 kronor i allmänt skadestånd för den felaktiga uppsägningen.

Bolaget: Byggnads yrkande bestrids, och om det skulle bli fråga om skadestånd ska det jämkas, i första hand till noll.

Arbetsdomstolen: Att ge en arbets­tagare en oprecist formulerad skriftlig varning utan att samtidigt förklara vad som läggs arbetstagaren till last framstår som klart olämpligt. En varning ska syfta till att ge arbets­tagaren tillfälle att förändra sitt beteende. Att dessutom skicka varningen med posten under montörens semester, när den lika gärna kunde ha överlämnats personligen vid ett senare tillfälle, framstår varken som ändamålsenligt eller hänsynsfullt.

Å andra sidan bidrog montören till att konflikten med chefen eskalerade genom att inte i juli 2017 boka tid för samtal med henne, att undvika att tala med henne och att till andra anställda göra uttalanden som kunde uppfattas som att han ville skada bolaget.

Men det som är avgörande för om bolaget ska anses i strid med god sed på arbetsmarknaden ha förmått montören att avsluta anställningen är händelseförloppet från och med förhandlingen den 12 mars 2018. Att montören och chefen inte talade med varandra var uppenbarligen ohållbart ur arbets­miljö­synpunkt. I enlighet med arbets­miljö­regleringen borde bolaget ha vidtagit åtgärder för att hantera konflikten. En sådan åtgärd hade kunnat vara, som förbundet tidi­gare hade föreslagit och nu krävde av bolaget vid förhandlingen, att anlita företagshälsovården. Att bolaget vägrade göra detta och i stället förklarade att det inte fanns någon konflikt och att montören bara var ute efter avgångsvederlag, framstår som anmärkningsvärt.

När montören dagen efter ­mötet sjukskrev sig måste det ha stått klart för bolaget att sjukskrivningen berodde på psykisk ohälsa kopplad till arbetsmiljön och konflikten med chefen. Trots detta mejlade chefen en skrivelse till honom om att han brutit mot sina skyldigheter i flera avseenden och krävde skriftligt svar inom tre dagar. Han svarade samma dag att han inte kunde bemöta anklagelserna. Bland annat benämndes en kund YY, och han visste inte vem det var.

Bolaget har handlat i strid med god sed på arbetsmarknaden. Bo­laget måste ha insett att det genom sitt handlande framkallat en svår situation för montören och därmed en risk för att han skulle lämna sin anställning.

Att montören vid två tillfällen ­gjorde privata ärenden på sin arbetstid, besiktigade bilden vid det ena, be­sökte sin mor vid det andra, är inte saklig grund för uppsägning, som ­bolaget hävdat. Bolaget har inte gjort klart att sådana privata ärenden inte får göras på arbetstid och inte heller att det inte tolereras.

Vidare var montörens olämpliga uttalanden uttryck för frustration och inte menade att skada bolaget, det var därför inte saklig grund för uppsägning. Att han till sitt fackförbund sagt att han mobbades av chefen var han i sin fulla rätt att göra.

Bolaget har trots uppmaningar från förbundet inte vidtagit några åtgärder för att komma till rätta med de stora samarbetsproblemen mellan montören och chefen. Och även om han själv bidragit till problemen betyder det inte att bolaget hade rätt att säga upp honom.

AD bestämmer det allmänna skade­ståndet till 30 000 kronor efter­som VVS-montören bidragit till händelseförloppet. Som i huvudsak förlorande part ska bolaget betala Byggnads rättegångskostnader. Men Byggnads yrkade 413 297 kronor för ombudsarvode är för högt, anser Arbets­dom­stolen, och uppskattar att en skälig ersättning för ombuds­arvode i det här målet är 300 000 kronor. Bolaget ska betala 309 706 kronor för förbundets rättegångskostnader.

Elisabet Örnerborg

Fråga experterna