Rätt att neka döv jobb

Södertörns högskola beslutade att inte anställa en döv man som lektor. Tolkningskostnaderna på drygt en halv miljon kronor var oskäliga, ansåg högskolan. Arbetsdomstolen håller med.

Södertörns högskola annonserade våren 2015 efter en lektor i offentlig rätt med inriktning mot socialrätt. Anställningen var tills vidare och på heltid. En döv juris doktor sökte jobbet. Han var på anställningsintervju och fick även hålla en provföreläsning. Han föreläste på svenskt teckenspråk som översattes till talspråk. Högskolan bedömde honom som den mest kvalificerade för jobbet.

Högskolan utredde vilka åtgärder den behövde vidta för att han skulle kunna arbeta som lektor. Högskolan bedömde att åtgärderna, främst tolktjänsterna, skulle bli alltför kostsamma och avbröt tillsättningen av lektoratet.

Södertörns högskola: För att anställa mannen skulle högskolan ha varit tvungen att vidta åtgärder för tillgänglighet, främst i form av tolktjänster.

Kostnaderna för tolkningen skulle ha uppgått till 520 000 kronor efter lönebidrag och utöver det cirka 174 000 kronor i administrativa kostnader för att köpa in tjänsterna. Det skulle ha inneburit mer än en fördubbling av lönekostnaden för lektorstjänsten. Det var inte skäligt.

Åtgärderna skulle endast ha kommit till nytta för mannen. Högskolans övriga personal och studenter skulle inte ha haft nytta resurserna.

Reglerna om bristande tillgänglighet har sin grund i det så kallade arbetslivsdirektivet. I det framgår att åtgärderna inte ska innebära en orimlig börda för arbetsgivaren. En arbetsgivare som uppfyller kravet enligt arbetsmiljölagen kan inte anses diskriminera.

Diskrimineringsombuds­mannen: Den döva mannen missgynnades eftersom högskolan inte vidtog sådana skäliga åtgärder som skulle ha satt honom i en jämförbar situation med personer utan hans funktionsnedsättning. Det resulterade i att anställningsförfarandet avbröts och att mannen inte erbjöds jobbet. Högskolan utsatte mannen för diskriminering och ska därför betala honom 100 000 kronor i diskrimineringsersättning. Sverige är bundet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Enligt den ska konventionsstaterna skydda och främja förverkligande av rätten till arbete, bland annat genom att anställa personer med funktionsnedsättning inom den offentliga sektorn.

Högskolan är en stor och resursstark arbetsgivare vars personalkostnader uppgår till cirka 500 miljoner kronor. I det här fallet handlade det om en heltidsanställning. Därför kunde det krävas att högskolan skulle ha gjort insatserna. Administrationskostnaderna för tolkningen får inte gå ut över mannen, utan endast tolkningskostnaderna på 520 000 kronor.

Högskolan är en statlig myndighet som har ett särskilt ansvar och ska före­gå med gott exempel. Kostnaderna var skäliga och högskolan borde ha erbjudit mannen anställningen.

Arbetsdomstolen: Högskolan är en statlig myndighet med stor personalbudget. Det var fråga om en anställning på heltid. Det talar för att det kan ställas större krav på tillgänglighetsåtgärder från arbetsgivarens sida.

Högskolan gjorde en saklig och grundlig bedömning av vilka åtgärder som krävdes för att mannen skulle ha kunnat fullgöra anställningen innan beslutet om att avbryta anställningsförfarandet togs. Vare sig FN-konventionen, arbetslivsdirektivet, diskrimineringslagen eller dess förarbeten ger stöd för att det är skäligt att kräva att en arbets­givare, i den här situationen, ska svara för åtgärder för tillgänglighet till en årlig kostnad om drygt 500 000 kronor. Domstolen har beaktat att det är en fråga om en tillsvidareanställning hos en statlig myndighet med stor personalbudget.

De åtgärder för tillgänglighet som högskolan skulle ha behövt vidta för att kunna anställa mannen var inte skäliga. Högskolan diskriminerade därför inte mannen när den avbröt anställningsförfarandet.

Dom: 51/17 

DOMSLUT

Arbetsdomstolen avslår Diskrimineringsombudsmannens talan. DO ska ersätta staten genom Södertörns högskola för rätte­gångskostnader på 116 710 kronor.

Karin Nilsson

Fråga experterna