Arbetsgivaren ansvarig för anställds homofobiska uttalanden

Att en arbetsgivarföreträdare i radio uttalar att han aldrig skulle anställa homosexuella personer omfattas av likabehandlingsdirektivet trots att det inte finns någon specifik skadelidande person.Det fastslog EU-domstolens stora avdelning i en dom rörande ett homofobiskt radiouttalande av en ­italiensk advokat.

I en intervju i italiensk radio för­klarade advokaten NH att han aldrig skulle anställa homosexuella personer på sin advokatbyrå. Uttalandet var allmänt och hypotetiskt, eftersom det inte pågick något anställnings­för­farande när intervjun gjordes.

Föreningen LGBTI, som tillvaratar bland andra homosexuellas rättig­heter, väckte talan mot NH i dom­stolen i Bergamo och yrkade på skade­stånd. Som grund för sitt anspråk anförde LGBTI att uttalandet varit direkt diskriminerande. LGBTI vann målet i både domstolen i Bergamo och i andra­instans­dom­stolen, men NH överklagade till Italiens högsta domstol som beslutade att fråga EU-domstolen dels om NH:s ut­talande kunde vara diskriminerande trots att det var hypotetiskt, dels om LGBTI kunde ha talerätt trots att ­någon specifik person inte hade blivit diskriminerad,

EU-domstolen, som avgjorde målet i stor sammansättning, konstaterade inledningsvis att det följer av lika­behandlings­direktivets artikel 3 att det är tillämpligt bland annat för villkor för tillträde till anställning. Dom­stolen fastslog att det homofobiska uttalandet som advokaten gjort i radio kan omfattas av direktivets tillämpningsområde om det har tillräckligt nära samband med arbetsgivarens anställningspolicy och det inte är rent hypotetiskt.

Att på detta sätt begränsa yttrandefriheten är enligt EU-domstolen moti­verat. I EU-stadgan är yttrandefri­heten skyddad, men det är inte någon absolut rättighet. Det innebär att den kan inskränkas under förutsättning att begränsningarna är föreskrivna i lag, förenliga med det väsentliga innehållet i yttrandefriheten och proportionerliga. De rekvisiten ansåg EU-domstolen var uppfyllda, eftersom likabehandlingsdirektivet syftar till att uppnå likabehandling och inte går längre än vad som krävs för att uppnå det. Domstolen framhöll också att om det aktuella uttalandet inte skulle anses omfattas av likabehandlings­direktivet, eftersom det inte hade ­direkt koppling till ett anställningsförfarande, så skulle direktivets skydd riskera att omvandlas till en illusion.

Den italienska högsta dom­stolen frågade också om LGBTI skulle ha talerätt i det aktuella fallet trots att det inte fanns någon specifik skade­lidande person. Enligt artikel 9.2 i likabehandlingsdirektivet ska medlemsstaterna säkerställa att föreningar får möjlighet att stödja personer som driver ett likabehandlingsärende. Italiensk rätt går i denna del längre än direk­tivet, eftersom den tillåter intresse­föreningar att väcka talan trots att det inte är möjligt att identifiera någon skadelidande person. EU-domstolen konstaterade i sin dom att direktivet tillåter medlemsstaterna att införa mer fördelaktiga regler när det

gäller att upprätthålla principen om lika­behandling.

Erik Sinander

Fråga experterna