Fetma som skäl kan vara diskriminering

Den danska domstolen får avgöra om dagbarnvårdarens övervikt var ett funktionshinder.

Den danske medborgaren Karsten Kaltoft var under cirka femton år tillsvidareanställd som dagbarnvårdare av Billund kommun på södra Jylland för att passa barn i sitt eget hem. Under hela denna tid led han av fetma, enligt Världshälsoorganisationens (WHO) definition.

Kaltoft försökte vid flera tillfällen gå ned i vikt och arbetsgivaren gav honom ekonomiskt friskvårdsstöd åren 2008–2009 för att han skulle gå på gym och motionera. Vid alla försök gick Kaltoft ned i vikt, men därefter gick han upp igen.

2010 fick Kaltoft vid flera tillfällen oväntat besök av sin chef som förhörde sig om hans viktminskning.

Med hänvisning till det sjunkande antalet barn i kommunen sades Kaltoft en tid senare upp på grund av arbetsbrist. Ingen annan dagbarnvårdare sades upp. Vid ett möte där en facklig förtroendeman deltog frågade Kaltoft arbetsgivaren om anledningen till uppsägningen. Hans fetma togs då upp till diskussion. Parterna i målet var dock senare oeniga om varför fetman diskuterades och huruvida den låg till grund för uppsägningen. Kaltoft ansåg dock att det verkliga skälet till att han sagts upp var hans övervikt och väckte talan mot kommunen via sin arbetstagarorganisation Fag og Arbejde.

Den danska domstolen frågade EU-domstolen om det finns någon allmän princip om förbud mot fetma i EU-rätten och om fetma kan anses vara ett funktionshinder.

EU-domstolen konstaterar att det i EU-rätten inte finns någon allmän princip eller bestämmelse som förbjuder diskriminering på grund av fetma som sådan. Däremot kan fetma i vissa fall vara ett funktionshinder och som sådant skyddas av det allmänna likabehandlingsdirektivet 2000/78, som bland annat förbjuder diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder. Direktivet innebär också en skyldighet för arbetsgivare att vidta rimliga stöd- och anpassningsåtgärder för personer med funktionshinder.

Ett funktionshinder är en begränsning till följd av bland annat varaktiga fysiska, psykiska eller mentala skador, som i samspel med olika hinder kan motverka den berördas fulla och verkliga deltagande i arbetslivet på lika villkor som andra.

Orsaken till ett funktionshinder är irrelevant. Begreppet funktionshinder är alltså inte beroende av huruvida personen kan ha bidragit till sitt handikapp eller inte.

Fetma är i sig inte ett funktionshinder, då fetma inte nödvändigtvis begränsar en person. Om en arbetstagares fetma medför en begränsning på grund av skador som motverkar deltagandet i arbetslivet under en längre tid, kan den dock vara ett funktionshinder. Så är det om fetman leder till begränsad rörlighet eller sjukdom som hindrar honom eller henne från att utföra arbetet. Detsamma gäller om fetman gör det svårt att arbeta.

Det är den danska domstolen som ska pröva om Kaltofts fetma, trots att han utfört sitt arbete under femton år, har medfört en sådan begränsning att den kan ses som ett funktionshinder.

EU-domstolen erinrar om att bevisbördan i mål om diskriminering går över på arbetsgivaren när arbetstagare påstått att det förekommit diskriminering.

Pernilla Lundblad

Fråga experterna