Österrikiskt beställaransvar i strid med fria rörligheten

Det ansvar som österrikisk lagstiftning ålägger den som anlitar utstationerad arbetskraft är ett oproportionerligt hinder mot den fria rörligheten. Det fastslår EU-domstolen i en dom som rörde en österrikisk privatpersons skyldighet att nedsätta pengar för de lagbrott som det utstationerande slovenska företaget som han hade anlitat misstänktes för.

Den österrikiske medborgaren Michael Vavti anlitade det slovenska bolaget Čepelnik för byggarbeten i sitt bostadshus. Arbetet skulle totalt kosta 12 200 euro varav 7 000 euro betalades i förskott. Den 16 mars 2016 genomförde den österrikiska finanspolisen en kontroll på byggarbetsplatsen och konstaterade att Čepelnik inte hade anmält två utstationerade arbetstagare på byggarbetsplatsen till den behöriga myndigheten i Österrike samt att lönebesked till andra utstationerade arbetstagare inte fanns tillgängliga på tyska.

Som en följd av detta beslutade finanspolisen att Michael Vavti skulle hålla inne betalningen för de aktuella byggarbetena och att han i stället skulle sätta den motsvarande summa som säkerhet hos österrikiska myndigheter för de eventuella böter som Čepelnik skulle kunna bli skyldigt att betala.

När byggarbetena var färdiga krävde Čepelnik att Michael Vavti skulle betala 5 000 euro. Michael Vavti invände mot det kravet med hänvisning till att han nedsatt pengar som säkerhet, vilket har befriande verkan enligt österrikisk rätt. För att få betalat i enlighet med avtalet väckte Čepelnik talan i österrikisk domstol.

För att kunna avgöra målet ville den österrikiska domstolen att EU-domstolen besvarade om det ansvar som uppdragsgivare har att nedsätta pengar enligt österrikisk rätt är i strid med EU:s fria rörlighet för tjänster.

EU-domstolen konstaterar inledningsvis att den österrikiska lagstiftningen som ålägger beställare att nedsätta pengar för utstationerande företag innebär en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster. Lagstiftningen innebär bland annat att utstationerande tjänsteleverantörer kan ha svårare att kräva betalning av österrikiska kunder jämfört med österrikiska tjänsteleverantörer.

Enligt EU-domstolens praxis kan hinder mot den fria rörligheten vara tillåtna om hindret är motiverat av tvingande skäl av allmänintresse och om det är proportionerligt. I detta fall konstaterar EU-domstolen att arbetstagarskydd är ett sådant tvingande skäl av allmänintresse som kan åberopas för att motivera hinder mot den fria rörligheten.

EU-domstolen menar dock att den österrikiska lagstiftningen är oproportionerlig i förhållande till sitt syfte och anger för detta tre skäl.

För det första kan nedsättningen ske redan innan det har konstaterats att ett utstationerande företag har brutit mot lagen. För det andra har det utstationerande företaget ingen möjlighet att yttra sig om de misstankar som myndigheterna hyser innan åtgärder kan vidtas.

För det tredje är lagen utformad på ett sådant sätt att nedsättningsbeloppet kan komma att avsevärt överskrida det belopp som uppdragsgivaren normalt skulle ha betalat när arbetena slutförts.

Erik Sinander

Fråga experterna