Uppsägning av funktionsnedsatt kan vara diskriminering

Att säga upp de mindre produktiva arbetstagarna kan utgöra indirekt diskriminering av funktionsnedsatta arbetstagare om inte rimliga anpassningsåtgärder först har vidtagits. Det fastslår EU-domstolen i en dom rörande en spansk arbetsbristuppsägning.

En kvinna arbetade med att montera och utforma plaströr för Nobel Plastiques Iberíca i Spanien sedan den 1 juli 2004. Hon diagnosticerades med tennisarmbåge 2011 och hon opererades under det följande året. Till följd av sin arbetsskada var hon tillfälligt arbets­oförmögen under flera perioder fram till april 2014.

Därefter var hon sjukskriven med diagnosen ångestsyndrom i olika perioder under åren 2015 och 2016. Under 2016 uppsökte hon flera gånger företagets vårdmottagning för smärtor i armbågen och hon framställde krav på att få en tjänst som var anpassad efter hennes fysiska tillstånd.

När arbetsgivaren skulle genom­föra en arbetsbristuppsägning uppställdes fyra kriterier. Dessa kriterier var att en arbetstagare skulle ha arbetsuppgifter hänförliga till plaströrsmontering, lägre produktivitet än 95 procent, låg grad av mångsidighet och hög frånvaro. Kvinnan uppfyllde samtliga fyra kriterier och blev därför uppsagd tillsammans med nio andra arbetstagare. Hon väckte då talan mot beslutet i spansk arbetsdomstol och yrkade att uppsägningen skulle ogiltigförklaras. Arbetsdomstolen konstaterade att hennes fysiska tillstånd var en förklaring till att hon uppfyllde tre av fyra kriterier. Den spanska domstolen beslutade sig därför för att fråga EU-domstolen om uppsägningen var förenlig med EU:s likabehandlings­direk­tiv.

För att EU:s diskrimineringsförbud ska kunna tillämpas krävs att den diskriminerande behandlingen haft samband med någon av de diskrimineringsgrunder som skyddas i lika­behandlingsdirektivet. Funktionsnedsättning är en sådan diskrimineringsgrund. EU-domstolen börjar därför sin dom med att pröva om kvinnans fysiologiska tillstånd som orsakats av hennes tennisarmbåge är en funktionsnedsättning i likabehandlings­direktivets mening.

Ett funktionsnedsättning är en begränsning av funktionsförmågan till följd av fysiska, psykiska eller mentala skador vilka i samspel med olika hinder kan motverka en persons deltagande i arbets­livet på lika villkor som andra arbetstagare. EU-domstolen konstaterar i denna del att en tennisarmbåge kan vara en funktionsnedsättning som skyddas, men att det är upp till den spanska domstolen att göra den slutliga bedömningen.

Den andra delen av EU-domstolens prövning avser frågan om åtgärden, i detta fall de uppställda rekvisiten vid uppsägningen, varit diskriminerande. Här anför EU-domstolen att tre av de fyra uppställda rekvisiten för uppsägningen utgör indirekt diskriminering, eftersom de påverkas av en arbetstagares eventuella funktionsnedsättning. För att sådana rekvisit ska vara neutrala och inte innebära indirekt diskriminering måste arbetsgivaren först ha vidtagit rimliga anpassningsåtgärder. Att anpassnings­åtgärderna ska vara rimliga innebär att de inte ska innebära en oproportionerlig börda för arbetsgivaren.

EU-domstolen uttalar att exempel på anpassningsåtgärder kan vara anpassning av utrustning och inredning av lokaler, med mera. I det aktuella fallet hade arbetsgivaren tilldelat kvinnan särskilda arbetsuppgifter som var mindre skadliga för henne. Huru­vida den anpassningsåtgärden är tillräcklig är en fråga som den spanska domstolen måste avgöra. Vid den bedömningen måste emellertid den spanska domstolen beakta FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, eftersom EU har anslutit sig till den.

Erik Sinander

Fråga experterna