Fanns det saklig grund för uppsägning på grund av arbetsbrist när den påstådda arbetsbristen påstås ha orsakats av den uppsagde arbetstagaren?

Bakgrund: Christina D anställdes i september 1997 som platschef på ett av bolagets kontor. Hon sades upp ett år senare på grund av arbetsbrist.
Förbundet yrkar 75.000 kronor i allmänt skadestånd till Christina samt ekonomiskt skadestånd. Det fanns inte arbetsbrist, utan uppsägningen gjordes av personliga skäl. Det fanns inte heller saklig grund för uppsägning av personliga skäl.
Arbetsgivarsidan bestrider. Det fanns saklig grund för uppsägning i form av arbetsbrist eller i vart fall av personliga skäl. Christina var inkompetent för arbetet som platschef. Verksamheten vid kontoret gick med 150.000 kronor i förlust per månad. Om kontoret hade varit en ekonomisk enhet skulle det ha tvingats i konkurs. Kontoret klarade sin ekonomi endast genom att bolaget sköt till kapital. Genom att säga upp Christina sparade kontoret 63.000 kronor i månaden. Ägaren utförde sedan själv arbetsuppgifterna. Kontoret såldes sedermera.
Domskäl: Det är klarlagt att kontoret gick med underskott, att det var befogat med åtgärder för att komma till rätta med detta samt att det var adekvat att säga upp Christina.
Den omständigheten att Christina, med rätt eller orätt, av arbetsgivaren betraktades som ansvarig för det dåliga ekonomiska resultatet bör inte tillmätas någon särskild betydelse för bedömningen av om uppsägningen kan anses ha gjorts på grund av arbetsbrist. Man skall alltså bortse från att bolaget ansåg att det även fanns personliga skäl till uppsägningen. Bolaget hade inte något alternativ till uppsägningen.
Domslut: AD avslår förbundets talan. Domen var enhällig.