Föräldraledig präst borde fått lönepåslag

Att inte ge en föräldra­ledig komminister någon löneutveckling strider både mot föräldraledighetslagen och kollektiv­avtalet, avgör AD.

En komminister som gick på föräldraledighet två och en halv månad efter att hon anställts i oktober 2006 fick ingen del av 2007 års lönerevision. Men en kollegas lön höjdes så att den blev densamma som den hon fått vid anställningen; 28?000 kronor i månaden.

Kyrkans Akademikerförbund: När komministern inte fick någon löneökning, trots att någon kritik mot henne inte framförts, bröt arbetsgivaren mot föräldraledighetslagen och kollektivavtalet. Därför ska hon ha både ett allmänt och ekonomiskt skadestånd.

Arbetsgivarparterna: Hon fick en högre lön redan när hon anställdes, hon har inte kommit efter andra arbetstagare och hennes lön skulle ha satts på samma sätt om hon inte varit föräldraledig.

Arbetsdomstolen: Enligt löneavtalet Kyrkans avtal 05 ska lönen vara individuell och differentierad, löneöversyn göras varje år och arbetstagare som är frånvarande på grund av bland annat föräldraledighet ska uppmärksammas.

En föräldraledig ska normalt ha samma allmänna löneutveckling och villkor under ledigheten som när han eller hon arbetar fullt ut enligt sin normala arbetstid. Då någon kritik mot henne inte hade framförts hade hon anledning att vänta sig ett lönepåslag. Hon missgynnades därför i föräldraledighetslagens mening.

För att det ska finnas ett orsakssamband mellan missgynnandet och föräldraledigheten räcker det med att föräldraledigheten är en av flera orsaker till arbetsgivarens beslut. Om arbetstagaren visar att han eller hon blivit missgynnad på grund av sin föräldraledighet är det arbetsgivarens sak att motbevisa det eller att missgynnandet är en nödvändig följd av föräldraledigheten.

I det här fallet har arbets­givaren även i ad sagt att eftersom hon inte arbetat mer än två och en halv månad kunde hennes prestation inte be­dömas. Alltså har missgynnandet samband med hennes föräldraledighet. Arbetsgivaren har också genom sitt missgynnande brutit mot kollektivavtalet.

Hon har inte lidit någon ekonomisk skada efter den 1 april 2008 då hon fick en löne­ökning på 6 procent – väsentligt mer än genomsnittet i stiftet – en löneökning som kan tänkas vara en kompensation för den uteblivna löneutvecklingen 2007. För att bedöma den ekonomiska skadan för de tre månaderna, då hon kom tillbaka från föräldraledigheten, till den 1 april, gör domstolen en skälighetsbedömning. Det genomsnittliga löne­påslaget var 3 procent, men det är rimligt att anta att hon skulle fått stå tillbaka för att den andra komministerns lön skulle komma upp i hennes nivå. 800 kronor, som förbundet krävt, är därför för högt, 400 kronor är skäligt.

Domslut: Arbetsgivarna ska betala 40?000 kronor i allmänt skadestånd till komministern och 1?200 kronor i ekonomiskt skadestånd. Till förbundet ska de betala 35?000 i allmänt skadestånd och stå för förbundets rättekostnader, jämkade med en femtedel. Två ledamöter Gustav Herrling och Rigmor Zweigbergk är skiljaktiga om det ekonomiska skadeståndet. Genom att ad uppskattar den ekonomiska skadans storlek intar ad en lönesättande roll. Därför menar de att yrkandet om ekonomiskt skadestånd ska avslås.

Läs fulltextdomen

Elisabet Örnerborg

Fråga experterna