Föräldralediga ska bedömas likvärdigt

Det är rimligt att bedöma föräldralediga utifrån det arbete de gjorde före ledigheten. Men ledigheten får inte missgynna dem när arbetsgivaren beslutar om uppsägningar.

Lettiska statstjänstemän utvärderas årligen utifrån sina resultat och utbildningsbehov. Bedömningen ligger till grund för beslut om deras ställning och lön.

Nadežda Riežniece var juridisk rådgivare vid den lettiska jordbruksmyndigheten. 2006 bedömdes hennes prestation. Hon var sedan föräldraledig i 18 månader. Vid en omorganisation 2009 bedömdes Riežniece, och tre andra tjänstemän, återigen i syfte att avgöra vem av dem som skulle sägas upp. Bedömningen gjordes delvis ut­ifrån andra kriterier än 2006. Dessutom bedömdes två tjänstemän utifrån sin prestation 2008–2009, medan Riežniece och en annan kvinna som varit föräldraledig bedömdes ut­ifrån utvärderingen före deras ledighet. Riežniece fick nu ett sämre omdöme än 2006 och rangordnades sist. Den andra kvinnan rangordnades högst.

Riežniece sades upp, men fick snart en ny tjänst vid myndigheten, från vilken hon dock också sades upp. Hon väckte talan, då hon ansåg att hon haft rätt att återgå till sin tidigare tjänst efter ledigheten. Hon ansåg också att myndigheten bedömt henne sämre än icke-föräldralediga och att den vetat om att den nya tjänsten skulle dras in.

EU-domstolen konstaterar att föräldraledighetsdirektivet skyddar arbetstagare från att sägas upp för att de tar sin ledighet i anspråk. En arbetstagare får alltså sägas upp, omplaceras eller bedömas, så länge åtgärderna inte beror på ledigheten i sig.

Om den lettiska bedömningen i praktiken missgynnar ett mycket större antal kvinnor än män, är den dock indirekt könsdiskriminerande enligt likabehandlingsdirektivet. Lettisk domstol ska därför pröva om det är så.

Att bedöma föräldralediga ut­ifrån det arbete de senast utförde är en lämplig lösning då de varit frånvarande närmast före bedömningen. Bedömningen får dock inte missgynna dem. Den ska omfatta alla anställda som kan beröras av arbetsbristen, dess kriterier ska tillämpas identiskt för alla och får inte förutsätta fysisk närvaro.

Då bedömningarna 2006 och 2009 byggde på olika kriterier, ska den lettiska domstolen verifiera dels att 2009 års kriterier inte var omöjliga att uppfylla för en föräldraledig, dels att Riežnieces resultat från 2006 användes på ett objektivt sätt.

Riežniece har inte missgynnats genom att hon inte kunnat förbättra sitt arbete under ledigheten. De som varit i aktiv tjänst har visserligen haft denna möjlighet, men det har inte varit någon garanti för bättre resultat.

En arbetstagare som varit föräldraledig har rätt att återgå till sitt tidigare arbete eller, om detta är omöjligt, till ett likvärdigt. Den lettiska domstolen ska därför pröva om det var omöjligt för myndigheten att låta Riežniece återfå sitt arbete och om det arbete hon erbjöds var likvärdigt. Om myndigheten visste att hennes nya tjänst skulle dras in, har hon diskriminerats. Arbetsgivaren får inte agera så att rätten att gå över till en annan tjänst förlorar sitt innehåll.

Pernilla Lundblad
Arbetsrättsjurist vid Arbetsgivarverket

Pernilla Lundblad

Fråga experterna